Barn är bra på att skilja på verklighet och fiktion. De vet att det som händer i Ukraina händer p å riktigt.
Många skol- och förskolebarn har förstås extra svårt att förstå vad som händer i Ukraina. Och vad är förresten Ukraina? Ligger det långt bort eller nära?
Och blir det krig hos oss nu? Det finns ju massor av stridsvagnar på Gotland också!
Bengt Grandelius i Vallstena är författare och psykolog med 40 års erfarenhet av psykosocialt arbete. Som föreläsare och i böcker uppehåller han sig ofta kring barns utveckling till vuxna.
Så vi börjar väl med den frågan, som många barn kanhännda ställer:
”Blir det krig hos oss nu?”. Hur svarar föräldrar bäst på den oron?
– Allt det där handlar om ålder på barnet, men generellt ska man svara nej. Även om vi vuxna inte heller vet hur det utvecklar sig. Är det resonabla tonåringar får man förstås inte slå undan frågan men försöka balansera och dimensionera
Är det viktigt att inte göra ”för stor grej” av det som händer, eller är det bra att faktiskt prata?
– Det är alltid bra att prata, men låt barnens frågor vara vägledande. Gå in och förklara ur vuxenperspektiv utan känn istället av barnens funderingar och förenkla svaren så mycket det går.
Det handlar, säger han, helt enkelt om att möta barnen på den nivå de befinner sig, ålders- och mognadsmässigt.
Bengt Grandelius är psykolog sedan 40 år och van att arbeta med barns utveckling.
Han återkallar ett minne från sin egen uppväxt i Stockholm på 60-talet. Kuba-kris och på gränsen till ett tredje världskrig, i någon mening samma läge som nu fast på andra sidan jorden.
– Jag hittade mitt egen lugn i hur länge pappa var allvarlig efter att ha hört radionyheterna. Var han glad som vanligt när nyheterna var slut, då var det nog inte så farligt.
Där ligger nyckeln till hur en situation som denna bäst hanteras.
Det är inte ovanligt att barn långt upp i gymnasieåldern läser av eventuell fara i föräldrarnas eller andra vuxnas ansikten.
– Det gäller att som vuxen lugna ner sitt eget beteende, ängsliga föräldrar sprider sin ängslan vidare och tvärt om. Viktigt att behålla sansen.
En beväpnad rysk konvoj på väg mot Krimhalvön. På torsdagen angrep Ryssland Ukraina. Förenkla och bespara detaljerna när du förklarar kriget för barn.
Hur barn hanterar alla typer av kriser beror till stor del på föräldrarnas grundtrygghet. Sänder vuxna oroliga signaler fångas de direkt upp av barnen.
– Det är väldigt mycket vunnet om vuxna kan balansera händelsen, barn som varit med om något svårt kan lätt fara i väg i fantasier, säger Bengt Grandelius.
Det kan vara idé, menar han, att fråga sitt barn om hon eller han undrar något kring det som händer i Ukraina.
– Det handlar hela tiden om att avlasta barnen. Ta eventuell oro på allvar men var tydlig med att vi vuxna har koll, de kommer att få veta exakt vad som händer. Det är ett sätt att avlasta i stunden, även om man får tumma på sanningen ibland. Där är det egentligen ingen skillnad på barn och oss vuxna.
Hur då, menar du?
– Vi vet heller inte riktigt vad som händer i det här kriget, då är det lugnande att höra en trygg röst som Jan Eliasson, till exempel. Håller han, eller andra, sig lugn kan vi också vara det.
Vilken roll har media, vad gäller att spä på människors oro?
– Det är klart att rubriker kan hissa upp oron hos en och annan förälder, men jag vill inte överbetona det. Men man kan ju försöka hålla barnen borta från nyheterna i tv, till exempel. De kan man som vuxen titta på senare.