"Publiken gör mig lycklig och glad"
Första mötet med Gotland var som väderobservatör på Visby flygplats ett par månader under värnplikten, 1958 eller 1959.Sedan dess har han varit här som artist ett antal gånger, även om det är länge sedan nu.Men på fredag kommer han, Robert Broberg.
Foto: Jurek Holzer/Scanpix
Nästan överallt har det varit slutsålt, och i såväl Malmö och Göteborg som Falun, Östersund och Umeå har det ordnats extrakonserter därför att så många velat se och höra honom.
Flera olika artistnamn
Han har 67 år på benen och 50 år på scenen, som han själv säger i inledningen av föreställningen. Hur kan det komma sig att han fortfarande lockar en så stor publik?
-Jag satsar väldigt mycket, ger av mig själv och så är det naturligtvis humorn. Den krävs när man pratar eller sjunger om allvarliga saker. Jag får så mycket kärlek och värme av publiken. Den gör mig lycklig och glad och jag försöker följa hjärtat och magkänslan för att ge min publik det bästa jag kan.
Publiken består inte enbart att medelålders och äldre nostalgiker, utan här finns alla åldrar, även ungdomar, förklarar han.
Det är en slags jubileumskonsert, en kavalkad genom alla de år vi har kunnat lyssna till honom. Under dessa 50 år har artistnamnet varierat. Robban Broberg, Zero, Robert Karl Oskar Broberg och nu Robert Broberg.
Låtar för olika känslor
Konserten i Visby på fredag blir en blandning av stand-up-comedy, konsert och skådespeleri, förklarar han.
-Jag väver historier. Och jag har med några av de allra tidigaste låtarna jag skrev, sådana som inte har framförts tidigare.
Vilka av alla de låtar som blivit riktiga klassiker som finns med i Visby vill han inte avslöja, men han tror inte att publiken kommer att känna sig besviken när den 90 minuter långa föreställningen är slut, säger han.
Här finns låtar för alla livets känslostämningar och lägen. Däremot blir det inte samma färgsprakande, yviga spex som i till exempel föreställningen Målarock, som han besökte Visby och Södervärnshallen med i början av 90-talet.
-Nej, nu blir det lite mer stillsamt. Vi vilar mot låtarna. Och bandet och jag har spelat ihop i snart 20 år och vi har aldrig varit bättre, så vi förlitar oss på det.
Bandet består av Uffe Börjesson, Rey-Ove Karlén och Dick Karlsson.
Tankar och idéer
Blir han då aldrig trött på de gamla låtarna, eller på sig själv?
-Ja, jo, det händer, skrattar han. Jag känner glädje och stolthet över att låtarna fortfarande lever. Men ibland behöver jag få en paus från mig själv. Då spelar jag tennis, promenerar, läser böcker eller ser film.
Han skriver fortfarande, men inte lika mycket. Nu samlar han mest tankar, idéer och fragment som hans magkänsla säger honom kan komma att ingå i något så småningom. Fast han vet inte vad, det är inte säkert att det blir låtar av det.
Gotland har Robert Broberg ingen närmare relation till, men han gillar ön.
-När jag stod där på Visby flygplats, som undrande, grubblande tonåring och tittade upp mot molnen så kändes det bra. Jag uppskattade Gotlands säregna natur. Parallellt med lumparmånaderna gick jag på Konstfack så jag besökte kyrkomålningar, tittade på arkitektur och skulpturer. Och känslan Gotland gav då sitter i. Men jag har inte varit där särskilt mycket privat. Och som artist har jag inte varit på Gotland sedan...jag tror det var 1999.
Tänker inte lägga av
När konsertturnén avslutats i Stockholm den 28 oktober ska han bygga klart sin ateljé i Stockholm, umgås med döttrarna som också bor i Stockholm och leva ett gott liv. Men jubileumskonserterna över de gångna 50 åren betyder inte att han tänker lägga av, förklarar han.
-Så länge jag tycker att det är roligt, så länge jag kan förmedla lusten till publiken fortsätter jag, säger Robert Broberg.
Så jobbar vi med nyheter