Rädda Christofer Polhem!
Varför denna uppmärksamhet?
Kronprinsessan Ingrid, hennes första namn, har en märklig historia och än märkligare är att hon fortfarande existerar, liggande till salu i Kroatien. Hon är det enda kvarvarande större svenska handelsfartyget från 1930-talet.
På västkusten finns i dag krafter som agerar för att segla hem henne, för att bli en del av fartygsmuseet i Göteborg. Trots flera ombyggnader har hon kvar mycket av trettiotalsutseendet. Huvudmaskineriet från Atlas Diesel 1936 är fortfarande i fullgott skick. Tala om kvalitet!
Bilbåt med sidoport
Under 1930-talet utvecklades trafiken över Kattegatt och det blev behov av ett bilbärande fartyg mellan Göteborg och Fredrikshavn. 1935 bildades Göteborg-Fredrikshavn linjen. Kronprinsessan Ingrid var rederiets första fartyg, en knubbig skapelse 62 meter lång, med plats för 30 personbilar och drygt 560 passagerare. Hon levererades 1936 från Fredrikshavns Varv.
Fram till andra världskriget gick hon i linjens trafik. Under kriget var hon upplagd på grund av oljebrist. Efter ett mellanspel som Röda Korsfartyg byggdes hon om och förlängdes 1946. Längden ökade till 70 meter. Nu lastade hon 40 bilar via sina sidoportar.
Christofer Polhem
Kraven ökade. År 1955 efterträddes hon av nybygget Prinsessan Margareta, en riktig bilfärja med akterport. Kronprinsessan Ingrid såldes till Gotlandsbolaget och döptes om till Christofer Polhem. I nio år gick hon i gotlandstrafiken, först som dagbåt sommartid. Hyttavdelningen utökades efterhand och därefter seglade Christofer Polhem året runt.
För att öka möjligheterna att lasta större fordon byggdes hon om med akterport och förhöjt akterdäck 1962. Under operationen blev hon två meter kortare! De tidigare eleganta linjerna bröts. Detta utseende har fartyget sedan behållit under olika ägare.
1964 ersattes hon i gotlandsfarten av nya bilfärjor och såldes till Sveakoncernen. Till och med 1969 gick hon i trafik mellan Sverige och Åland under namnet Marina.
I Medelhavet
Från 1970 och framåt har hon befarit farvatten i Adriatiska havet, fortfarande med de ursprungliga Atlasmotorerna dunkande i maskinrummet. I inredningen möts passageraren av möbler och paneler med femtiotalsutseende. Klassen har emellertid gått ut och i dag vilar MS Marina i medelhavsvatten.
Jag som reste med henne första gången 1956, tycker att hon är värd ett bättre öde än att skrotas. En plats på fartygsmuseet i Göteborg, bara ett stenkast från den tidigare kajplatsen, vore ett värdigare slut. Plats för sponsorer!
Så jobbar vi med nyheter