Räddad till livet med nytt blod

Halvblodstoet Ackacita, 13 år e Nebraska skulle ha sitt tredje föl och det var ett efterlängtat sådant.
Ackacita är det enda stoet som är kvar efter den gamla stostammen hos Levanders. Stammen har funnits på gården sedan 1928 och Irene Levander ville väldigt gärna ha ett stoföl, som kunde föra stammen vidare.
Fölet föddes klockan elva på kvällen den 30 mars och allt såg bra ut. Vid elvatiden dagen efter släpptes Ackacita och fölet, som senare döptes till Artilja, ut en stund.
En timme senare kom Irene för att ta in hästarna. Hon hittade då fölet livlöst i hagen. Fölet kördes in på skottkärra och veterinär Annika Melin kontaktades.
Jag var där efter 45 minuter och fann symptom på en sjukdom, Neonatal isoerytrolus, som jag aldrig sett förr, säger Annika.
Sjukdomen bryter ner de röda blodkropparna, mamman har bildat antikroppar mot fölungens blod och fölet blir sjukt via råmjölken.
Fölen föds pigga, men blir sjuka då de får i sig råmjölk.
Fölet var blek och gul i slemhinnorna och hjärtat slog kraftigt och med blåsljud.
Annika visste att om fölet inte fick nytt blod skulle det dö. Här på Gotland finns inte tillgång till någon blodbank så goda råd var dyra.
Men det fanns ett russ på gården, ett litet sto som Irene fick som 60-årspresent för två år sedan. Russet Bolsan fick bli blodgivare och Annika gav blodtransfusion.
Det är inte riskfritt att ge blod, men vi hade inget att förlora. Vi hade en eller kanske två timmar på oss, annars hade fölet dött, säger Annika.
Fölet blev piggare sedan det fått nytt blod, men det var livsfarligt att låta det dia sin egen mor. Irene ringde runt och fick mjölk från Johnny Olovssons och Irja Grönströms ston, som hade fölat tidigare och matade fölet med nappflaska, en gång i timmen dygnet runt.
Efter ett dygn fick fölet mjölkersättning.
Hon fick också tag i en munkorg att sätta på fölet, så att det inte skulle komma åt stoets mjölk. Irene mjölkade ur Ackacita tills all råmjölk var borta och efter tre dygn togs munkorgen bort.
Då störtade fölet fram och började dia, säger Irene.
Det var krisartat fram till och med förra veckan, men nu är krisen över och allt ser ut att ha gått vägen. Lilla Artilja är pigg och glad och skuttar runt i hagen och gör små luftsprång av ren livsglädje.
Det här är ovanligt men det förekommer, hingstens och stoets blod passade inte ihop och man rekommenderar inte att använda samma hingst till Ackacita en gång till. Den här gången slutade det väl och det blev en riktig solskenshistora, säger Annika Melin.
Irene Levander är jätteglad åt sitt lilla stoföl och ger andra hästägare rådet att inte ge upp om de skulle drabbas av något liknande.
Det kan gå vägen om man sätter in hjälpen snabbt, säger hon.