Ingvar Storm bor om somrarna i När, fem minuter från havet, och ser till att ta ett dopp varje kväll. Han tänker dock på sig själv som en badkruka, berättar han. Här känner han på vattnet vid stranden i Närshamn.
Efter att ha passat tiden minutiöst under hela sitt yrkesliv, bland annat i programmen "Spanarna" och "På minuten", verkar Ingvar Storm inte ha bråttom alls. Intervjun utvecklar sig till ett samtal om högt och lågt. Om alltifrån konst, kärleken till gotländska loppisar och om barndomsvännen med krokodil. Och särskilt om att våga leva livet som man själv vill.
På en bänk intill en liten bod i Närshamn blickar han upp mot den molniga himlen, sedan ut mot havet.
– Tror du att det spricker upp till ikväll? Jag brukar gå ner och ta mig ett dopp varje dag, berättar han.
För att vara en intervju med en av landets mest uppskattade radioprofiler, som nyss lämnat programledarrollen på "Spanarna" efter 35 år, pratar Ingvar Storm slående lite om sin karriär på eget initiativ. Faktiskt inget alls. Jobbet verkar han ha tänkt på som just det, ett jobb.
Efter en stund framgår det, nog till mångas förvåning, att självbilden aldrig varit att han är en särskilt duktig programledare. Endast två eller tre gånger genom karriären har han lämnat en sändning och känt sig nöjd, berättar han.
– Ofta tänkte jag istället; "fan vad roligt det skulle vara om man var en bra programledare".
Det låter nästan komiskt med tanke på hur uppskattad han blivit, under så många år. Han skrattar till lite, och inser det nog själv också.
Karriär på radio hade Ingvar Storm inga planer på som ung. Han har alltid gillat att jobba med händerna – en sommar jobbade han med att dreja krukor i en verkstad i Visby. Men han gillar särskilt att teckna. Ett favoritmotiv är klipporna på Stora Karlsö. Nu när han lämnat Spanarna finns mer tid åt att pyssla med stenhuset i När, det som ärvdes av föräldrarna.
Ingvar Storm har förutom på radio även jobbat som illustratör och nyhetsjournalist. Det senare var han usel på, tyckte han själv. "För länge sedan fick jag nys om att många museer i Stockholm hade uråldriga säkerhetssystem, men att skriva om det var som att bjuda in alla tjuvar att göra inbrott tyckte jag". Så det tipset slängde han i papperskorgen.
Genom karriären har Ingvar Storm föredragit att sätta andra i centrum. Även på bänken i Närshamn styr han konsekvent bort samtalet från att handla om honom själv. Egentligen inte med flit, verkar det som, utan snarare för att nyfikenheten på omvärlden tycks vara så oerhört stark. Knappt hade intervjun börjat innan han visste allt om reportern på andra sidan bordet.
På jobbet klippte han gärna bort sin egen röst om det gick. Rollen som programledare var perfekt.
– Att någon skulle lyssna på mig, och att något skulle handla om mig, det kändes väldigt pretentiöst, berättar han.
De radioformaten som lockade mest var alltid de utan manus, men de kräver mer förarbete än vad man kanske tror.
Hela sin karriär har Ingvar Storm fungerat som en-mans-redaktion. Det var för det mesta han som skrev alla "ämnen" i På minuten och skräddarsydde gärna utifrån vilken gäst i panelen som skulle försöka prata på ämnet i en minut – utan att staka eller upprepa sig.
Ett tillfälle han minns extra väl var när deltagaren Hans Rosenfeldt, som enligt egen utsago absolut inte kan sjunga, improviserade en en minut lång visa, på vers, på temat "Därför skurar faster Edna golvet med portvin varje nyår".
– Hela studion var i extas, säger Ingvar Storm och skrattar.
Ingvar Storm började jobba på Sveriges Radio på sent 70-tal, och har förutom "Spanarna" och "På minuten" bland annat lett progammen "Metropol", "Arena" och "Levy och Storm".
Att själv ansvara för program som vecka efter vecka spelar in nya avsnitt kräver inspiration, och för Ingvar Storm kommer de bästa idéerna alltid efter midnatt. Det har de alltid gjort och hans liv har därmed formats utifrån en aningens okonventionell dygnsrytm. Det sista mailet han skriver i korrespondensen inför intervjun skickas 04:33. Och det har inte att göra med att han är morgonpigg – tvärtom.
– Jag brukar gå och lägga mig däromkring. Sen sover jag till ett eller två, om jag kan, berättar han.
Det är kanske inte så de flesta andra väljer att leva, men att göra saker som man mår bra av och som skänker glädje är viktigt, menar han.
Nu när tiden som programledare är förbi ser Ingvar Storm mycket fram emot att lägga mer tid på att teckna och måla. Känslan när han lyckas avbilda något precis som det ser ut, den är olik någon annan, tycker han. Att få vara med om den känslan, om en bara två eller tre gånger till i sitt liv, ser han fram emot.
Just den dagen då Helagotland stämt träff med honom startade alltså Ingvar Storms dag vid ungefär två på eftermiddagen. Det bästa han vet om somrarna på ön är att åka på loppis. Utan att ha Facebook, plattformen där många håller koll på vilka loppisar som är aktuella, blir strategin att helt enkelt svänga av vid varje loppisskylt.
– Jag kan verkligen drunkna i en loppis, och jag köper ganska mycket, berättar han.
Bråttom verkar Ingvar Storm alltså aldrig haft, inte på fritiden i alla fall. Än mindre nu när ett nytt kapitel i livet precis börjat. Helt plötsligt har flera timmar flutit förbi i Närshamn. Himlen har spruckit upp och nu skiner kvällssolen. Det blir ett dopp även i dag, konstaterar han.