Premissen i filmen Kärlek fårever är i grunden egentligen ganska rolig. Ett par från Stockholm ska gifta sig på Gotland och det är liksom upplagt för kulturkrockar och dråpligheter. Det som gör att Kärlek fårever inte lyfter ens några centimeter är att den skjuter hela tiden bredvid. Manuset är inte tillräckligt bra, skådespelarinsatserna är för dåliga. Skämten är för tråkiga och helhetsintrycket blir bara mellanmjölk.
Alla kan prata gotländska! Det verkar vara ett budskap som manusförfattaren Staffan Lindberg basunerat ut till samtliga i produktionen. Att Babben Larsson har gotländsk dialekt när hon är sin tv-person och pratar annorlunda civilt, det är känt sedan länge. Claes Malmberg, som förvisso spelar en göteborgare som vill vara gotlänning, så till den grad att han anammat en ny dialekt, pratar gotländska han också. Men tveksamt resultat får man ändå säga.
Vilhelm Blomgren, visserligen uppväxt på ön men har aldrig haft dialekt, han försöker sig också på en bred dialekt. Likaså de gotländska musikerna Erik Törner och Edward Forslund har förmodligen blivit uppmanade att leta efter den där gotländska tonen i språket som de annars inte använder sig av.
Staffan Lindberg som både regisserat och skrivit manus till Kärlek fårever är sedan tidigare inte sammankopplad med några direkta mästerverk på humorhimlen. Sommaren med Göran, En gång i Phuket samt Micke och Veronica är exempel på några av hans tidigare regiåtaganden. Resultaten lämnar ju en del att önska, precis som i fallet Kärlek fårever.
När jag ser Kärlek fårever så får jag en lite bitter eftersmak när det kommer till exotifieringen av Gotland och gotlänningar. För faktum är att det känns lite som att filmen skulle kunna ha utspelat sig i vilken liten landsbygd som helst, men att manusförfattaren vill plocka hem billiga poäng på att gotlänningar är lite efter, lite dumma och smått naiva.
Kanske är det just därför som Staffan Lindberg beordrat sina skådespelare att dra på med gotländskan – för vem skulle kunna höra skillnad, gotlänningar låter ju så roliga, kanske Lindberg tänker.
Bengt–Åke Rundqvist gör en bra, om än kort, insats som vigselförrättare. Peter Jankert spelar en likgiltig biluthyrare som känns genuin och trovärdig. Kjell Bergqvist verkar som att han bara spelar sig själv på något sätt, och är bara ett stort as filmen igenom. Det blir lite tröttsamt, men ändå.
Musiken ska ändå få lite beröm i Kärlek Fårever. Gotländsk sommarnatt, varvas med First aid kit och Harry Styles och Tack för supen. Även Susanne Alfvengrens När vi rör varann finns representerad, såväl som Summarn kummar. Kul!
Och så är det brudvisning med Gotlandsdricke och salt kringla. Och Tommy Wahlgren syns i några sekunder.
Nej, Kärlek fårever är en timme och 36 minuter romantisk komedi som jag hade kunnat vara utan. Då gick jag ändå in med inställningen att jag faktiskt tyckte storyn verkade rolig. För mig kan det inte bli annat än en överstruken Helagotland-logga i betyg.
För det här, det var verkligen inte bra.