I en kort så kallad 'hallå där' på regionens hemsida beskriver regiondirektören sin nya vardag. Hans liv upptas mest av poddar, Netflixtittande och långa promenader, får läsaren veta. Men artikeln, som publicerades i november 2019, handlar inte om hemarbete under corona, utan om Peter Lindvalls hjärtoperation och sjukskrivningen som följde därpå.
Du fick en försmak av livet i karantän, eller?
– Jo, det finns såklart likheter med det läget vi har nu när vi jobbar en hel del hemifrån även om antalet digitala möten duggar tätt så utrymme för annat finns knappast. Då var det både nödvändigt och nyttigt för mig att få ta det lugnt ett tag, säger Peter Lindvall.
För ganska exakt ett år sedan var han tillbaka på kontoret. I samma veva började det komma rapporter om ett nytt virus som grasserade långt borta i Kina.
– Ingen här förstod ju vilka konsekvenser detta skulle få. För mig trillade polletten ned först när Sven Montelius (tidigare smittskyddsläkare) hade en dragning för oss i krissamverkansrådet i februari. Sakran, det här ser inte bra ut, säger Peter Lindvall.
Sveriges – enligt många – anmärkningsvärda smitto- och dödstal har lett till en ivrig debatt om hur väl rustat det svenska samhället är för stora kriser.
– Sverige som nation var inte rustat för det här. Men om man ska ta ner det på regional och lokal nivå har vi haft vår beskärda del kriser genom åren, som bränder, olyckor och andra händelser som gjort att vi tvingats gå upp i beredskap. Alltså har vi viss vana eftersom vi också löpande övar, och det tycker jag visat sig i vår krishantering under pandemin. När det gäller äldreomsorgen och smittan där gick Gotland till exempel före, genom att stänga boendena flera veckor innan resten av landet gjorde det, säger Peter Lindvall.
Du ser ingen förbättringspotential?
– Självklart gör jag det. Regionstyrelsen har gett oss i uppdrag att utvärdera hur bra vi skött pandemin. Det arbetet är igång nu och jag är övertygad om att vi kan dra många lärdomar av det här året, inte minst vad gäller samarbetet med civilsamhället, länsstyrelsen och statliga myndigheter som Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen men också hur vi samarbetat internt inom Region Gotland.
Kontakterna med Folkhälsomyndigheten var kanske som mest intensiva inför sommaren, när reserestriktionerna skulle lättas. Regionen släpptes in snabbt i matchen den gången, konstaterar Lindvall. Men i takt med att regeringen intagit en mer aktiv roll i utfärdandet av regler och rekommendationer har framförhållningen försämrats.
– Ta som exempel presskonferensen den 18 december, som ledde till att vi fick stänga ner stora delar av våra verksamheter. Den kom med noll framförhållning och restriktionerna som presenterades skapade fler frågor än de gav svar. Det blev upp till regionerna och kommunerna att tolka dem, vilket är olyckligt. Och att komma med det en fredag veckan före jul, det skapar en onödig känsla av otrygghet.
Coronapandemin har hittills inneburit ungefär 75 miljoner kronor i extrakostnader för Region Gotlands del, men då finns december inte med i beräkningarna. Regionen har redan kompenserats för halva beloppet, och man räknar med att bli det även för resterande miljoner.
– Det handlar huvudsakligen om ökade personalkostnader, kostnader för hyrpersonal men även inköp av skyddsutrustning. Vi räknar med fortsatt höga kostnader för detta en bra bit in i 2021. Det ökade resandet runt jul och nyår kan leda till fler smittade och vaccinationerna är även de förenade med höga kostnader, som regeringen satt in extramedel för.
När detta skrivs har drygt 2 000 gotlänningar insjuknat i covid-19. Peter Lindvall är en av pinnarna i statistiken.
– Det var veckan före midsommar, jag vet inte exakt var och när jag smittades. Som tur var fick jag en mycket lindrig variant. Hade snuva och halsont i några dagar, och lukt- och smaksinnet försvann, men kom tillbaka en vecka senare. Det är märkligt hur olika det kan slå. Jag känner personer som legat sjuka i flera veckor.
Du har ju genomgått en hjärtoperation nyligen. Innan du fick antikroppar, var du aldrig orolig?
– Faktiskt inte. Jag frågade min doktor tidigt i våras: Hur ska jag tänka? "Så länge du mår bra, lev som vanligt", blev svaret. Efter det kände jag ingen oro, inte för min egen del i alla fall. Jag har en mamma och en pappa som är 70-plus, för dem känner jag desto större oro.