Gotländske ingenjören Bertil Melin samarbetade med Tanzanias president Julius Nyerere i början av 1960-talet. På sin ålders höst fick han med Region Gotland och lade grunden till de många projekt som sedan avlöst varandra.
Via en ideell organisation och pengar från Sida har ett 50-tal anställda och politiker vid Region Gotland under snart 20 års tid rest till Kibaha i Tanzania. De årliga resorna för att stärka lokal demokrati i Afrika pågår fortfarande och har hittills fått omkring 10 miljoner kronor i bidrag.
Vår granskning av revisionsrapporterna visar namnen på de som fått åka – några av dem på fler än 10 resor. När det handlar om jämställdhet finns kritik från en gotländsk kvinnlig politiker, som menar att Sverige borde ha ställt större krav på motparten och krävt större förbättringar för kvinnorna i Kibaha – i vad som vuxit fram som en gotländsk vänort i Afrika.
Det var på 1960-talet som den gotländske ingenjören tillsammans med Tanzanias president startade det som har blivit ett av de största och längsta gotländska biståndsprojekten någonsin.
Gotlänningen Bertil Melin reste då som ingenjör och biståndsarbetare till det nordiska biståndsprojektet "Tanganyika Project". Sverige var en mycket viktig partner för det nybildade landet och president Julius Nyerere. Fyra mil österut från huvudstaden Dar Es Salaam, längs vägen mot Zambia, var Sverige med och finansierade bygget av skola, yrkesskola för jordbruk, och sjukhus.
President Julius Nyerere och gotlänningen Bertil Melin, till höger Kibaha Education Center som invigdes 1964.
1964 kunde Bertil Melin vara med och inviga "Kibaha Education Center", med hans namn målat med stora bokstäver på fasaden. Kibaha har sedan dess fungerat som gotländsk vänort. Bertil Melins hjärta slutade aldrig att klappa för biståndsprojektet och på sin ålders höst tog han år 2000 kontakt med Region Gotland.
– Bertil dök upp på teknikförvaltningen och undrade om det fanns möjlighet för Gotland att hjälpa till därnere, säger Bertil Klintbom, då teknisk direktör hos Region Gotland och nyss hemkommen från ännu en resa till Kibaha med den gotländska styrgruppen.
Här deltar Bertil Klintbom, Tommy Gardell, Ulla Pettersson, Jonas Aaw och tekniker i ett vattenprojekt i Kibaha 2011.
Teknikförvaltningen sökte och fick pengar till ett biståndsprojekt för att stärka demokrati och utbyta erfarenheter inom det tekniska området.
– Vi var mycket bättre på avloppsdammar och vattenförsörjning. Samtidigt såg vi att vi där kunde lära oss hur det skulle kunna fungera med biodammar på Gotland och hur fort bakterier i vatten äts upp, säger Bertil Klintbom och berättar att regionen sedan dess haft treåriga projekt som rullat på.
2006 gjorde Bertil Klintbom sin första resa till Kibaha.
– Då var det helt annorlunda, och det har sedan dess varit en otrolig utveckling. Det har inte varit några semesterresor och de första åren var det väldigt primitiva förhållanden. Man får passa sig, det är lätt att åka på magsjuka. Jag har varit nere åtminstone ett tiotal gånger, säger han och berättar att det enkla ställe där gotlänningarna brukade bo brann ner och att förhållandena blev bättre i det nya som byggdes.
I början av 1960-talet påbörjades satsningarna och anläggandet av ett utbildningscenter med hjälp av svenska bistådspengar i Kibaha i Tanzania.
Bertil Klintbom menar att Gotland via pengar från Sida och ICLD, Internationellt Centrum för Lokal Demokrati, har kunnat bidra med kunskaper och demokrati, men också fått med sig mycket hem.
– Vi har fått en helt annan syn på det som händer här hemma. Jag har fått en annan horisont och jag vill påstå att man gör ett bättre jobb här hemma och lyfter sig själv, säger han om resornas betydelse, och berättar om några av de delprojekt som pågått.
Delegationer från Kibaha har inom ramen för projekten stöttats ekonomiskt och kunnat resa till Gotland.
– Barn från skolorna i Fårösund, Gråbo och Kräklingbo har genom dans och sång kunnat lära ungdomar där hur man ska hantera naturen och inte kasta skräp, säger Bertil Klintbom och berättar att även Kulturskolan inkluderats.
Teknikförvaltningen har haft stort fokus på vattenförsörjningen, problem som Kibaha delar med Gotland. Här lär barnen sig hur man sparar och och hushållar med det som finns.
När vi begär ut rapporterna från en stor mängd av resorna är alla granskade och godkända av en oberoende revisor. I den ekonomiska redovisningen finns namn på alla gotlänningar som har fått åka, politiker, förvaltningschefer och tjänstemän, och var och ens samtliga utlägg och kostnader. ICDL har förutom resor, hotellövernattningar, läkarbesök, vaccinationer, malariatabletter och annat bekostat också utebliven arbetstid för de regionanställda.
ICLD, har sitt kontor i Visby och ett 20-tal anställda. Verksamheten jobbar för att genom demokrati utrota fattigdom i tredje världen och är statligt finansierad med pengar via Sida.
– Vi vill göra det bättre för människorna på plats, i sina egna kommuner. Vi tror också att det är på lokal nivå som förändring först sker. Att det allt som oftast är lokala lösningar som löser globala utmaningar, skriver Maria Jansson, kommunikatör på ICLD, till GA.
Hon berättar att ICLD genom de gotländska projekten kunnat se stora förbättringar, som medvetenhet om vattenläckage, kvalitet och nedskräpning, som har gjort Kibaha till en renare plats med större medvetenhet kring miljöfrågor.
Vattenförsörjning har varit ett fokusområde där Gotland och Kibaha har stora utmaningar. Här besöker Bengt-Olof Grahn en vattenreservoar under en av sina drygt tio resor.
Bengt-Olof Grahn var Region Gotlands samordnare mellan 2010 och 2018.
– För mig var det en gammal dröm om Afrika som gick i uppfyllelse: De röda vägarna och alla vackra människor. Jag är nyfiken på människor och ville använda min profession. Jag har jobbat med miljöfrågor i hela mitt liv och har erfarenhet av att driva en demokratisk process, säger han och berättar att sedan 2011 har det blivit 16 projektresor till Kibaha.
Bara från teknikförvaltningen handlar det, enligt Bengt-Olof Grahn, om minst ett 40-tal medarbetare, allt från politiker, chefer, tjänstemän till drifttekniker, som har fått åka till Tanzania via olika projekt för vattenförsörjning, avfall och även kulturarbete med miljöinriktning.
Sång, musik och dans ligger nära i vardagen hos de som bor i Kibaha. Det är också en effektiv väg för kommunikation av såväl glädje som FN:s globala mål när gotlänningarna hälsar på.
– När de kommer hem säger de att vi egentligen inte har så stora problem här, säger han och berättar att gotlänningarna trots de utmaningar som finns i Kibaha har mycket att lära.
Lokal förankring och demokrati, menar han, är trots allt ganska väl utvecklat i Tanzania – i vad som där kallas "Streetlevel":
– Det finns ju exempel på det på Gotland också, med lokala utvecklingsgrupper, lokal fjärrvärme, vatten och avlopp.
Lisbeth Bokelund har deltagit i fem av resorna. Hon menar att mycket gott har gjorts, men när det gäller jämställdhet hade hon velat att Gotland och ICLD ställde större krav på förbättringar för kvinnorna i Kibaha.
Men det finns röster som inte enbart är positiva. Lisbeth Bokelund, före detta miljöpartistisk ledamot i regionledningen, är en av de gotländska politiker som har följt med på resorna. I sin rapport från februari 2015, som vi begärt ut, vittnar hon om att hon var den enda politikern från ön som hade möjlighet att följa med.
Lisbeth Bokelund berättar hur hon fick ta del av förberedelser till en lång valkampanj i Tanzania, om besök hos barn i skolor, men också om hur hon som kvinna häpnade över mäns härskartekniker och sätt att leda möten. I dag har hon lämnat projektet och politiken och är kritisk till vad som uppnåtts när det gäller jämlikhet.
– Kvinnor där har inte en chans att komma in i politiken om de inte har ekonomiska muskler. Det är helt fantastiskt att det nu har kommit in en kvinna som president, säger Lisbeth Bokelund.
Hon menar att mycket fokus hos ICLD läggs på att skriva snygga rapporter, men utan att ställa tillräckligt stora krav på förändring när det gäller jämställdhet.
– Vi borde kräva mer om vi går in med så mycket pengar. De som åker ner härifrån måste veta att de har ett ansvar och våga vara mer obekväma. Vi har uppnått mycket, men kanske inte hela vägen. Pratar man med kvinnor där är de trötta och slitna, säger Lisbeth Bokelund och berättar att det fortfarande inte är självklart att en kvinna ärver den gemensamma bostaden, utan att den om mannen dör kan tillfalla hans bror istället.
Även skolväsendet, menar hon, har problem med jämställdhet. Lisbeth Bokelund berättar hur hon vid en av sina fem resor till Kibaha struntade i vad den manliga rektorn sagt:
– Vi gjorde en kupp för att få se flickornas skola. De hade inte kemisalar och inte gymnastiksalar, säger hon.
FN:s globala mål, enligt Eva Flemming och Bengt-Olof Grahn betydligt bättre förankrade hos skolbarnen i Kibaha än på motsvarande skolor på Gotland, som de menar har mycket att lära.
Sedan teknikförvaltningen fått avslag på nya ansökningar och hade svårt att hitta nya infallsvinklar gick bollen 2019 över till regionstyrelseförvaltningen och utbildningsförvaltningen. Eva Flemming, enhetschef för arbetsliv och etablering, tog över som Region Gotlands samordnare och hon berättar om de jämställdhetssatsningar som nu pågår.
– Som vanlig kommunalanställd är det en härlig känsla att få ha ett längre perspektiv i globalt arbete, säger hon och berättar hur gotländska politiker har kunnat stötta kvinnliga kollegor i ledande ställning i Kibaha.
Ett jämställdhetsprojekt ska nu öka kvinnors deltagande i beslutande organ ytterligare.
Sedan 2019 är Eva Flemming Region Gotlands samordnare för Kibaha-projekten.
Under åren 2021 till och med 2024 samarbetar också Wisbygymnasiet kring projekt med sin afrikanska motsvarighet, i frågor om bland annat hållbar utveckling och FN:s globala mål. Elever och ledning från skolan i Visby har mycket att lära, menar Eva Flemming:
– De har samma vattenbekymmer där som vi har här. De kan också se att eleverna i Kibaha är så på och kan rabbla de globala målen, de är ständigt närvarande i deras vardag.
I mitten av januari reste den gotländska styrgruppen till Kibaha, bestående av Andreas Unger, (M) Filip Reinhag (S), Bertil Klintbom, Anna Myhr, Peter Lerman och Stefaan de Maecker (MP). För genderprojektet reste Eva Flemming, Andrea Persson och Johannes Hedlund. För de globala målen dessutom Tomas Karlsson och Jane Ahrling.
I mitten av januari reste den gotländska styrgruppen till Kibaha, bestående av Andreas Unger, (M) Filip Reinhag (S), Bertil Klintbom, Anna Myhr, Peter Lerman och Stefaan de Maecker (MP). För genderprojektet reste Eva Flemming, Andrea Persson och Johannes Hedlund. För de globala målen dessutom Tomas Karlsson och Jane Ahrling.
Totalt har de olika gotländska projekten kostat omkring 10 miljoner kronor, till hundra procent finansierat via biståndsmedel som bland annat inkluderar resorna för alla deltagarna från Kibaha till Gotland.
Något stopp på projektet ser inte Eva Flemming:
– Nej, det hoppas jag inte, här finns otrolig energi att fortsätta. I september vill de komma 16 personer från Kibaha hit. Våld i nära relationer är ett problem där som här och det är något vi funderar kring för att få till ett nytt projekt.
Sedan 2019 är Eva Flemming Region Gotlands samordnare för Kibaha. Dessförinnan hade Bengt-Olof Grahn tjänsten sedan 2010.