Regnbågsmorgon
Drömmen har jag burit länge. Att själv få kroka en fisk med flugspö. Så fick jag en komplett flugfiskeutrustning i present.
Jag satte väckarklockan på 04:15. Kokade gröt och kaffevatten till termosen. När jag satte mig i bilen var det ännu mörkt ute. Dimmorna dansade fram och landskapet förvandlades till ett hav med ett fåtal mötande bilar som fyrar. Blev nog inte riktigt vaken förrän jag stannade vid Nordkalks fabrik för att köpa fiskekort. Ljudet från stenkrossen malde envetet medan jag stoppade 70 kronor i ett förseglat kuvert. När jag skumpade vägen fram, ner mot brottet vid Bläse, bröt solen igenom dimman och fick allting att bada i guld. Jag tog fram asken med flugor. Konstfullt knutna av hår och tagel på en krok. Hur vet man vilken fluga de stora vill ha? Valde en stor brun sak med gult garn längst fram. Klumpigt matade jag ut fluglina medan jag svingade spöet fram och tillbaka. Att utan tyngd i änden få linan att landa på vattnet är en konst. Som jag inte behärskar. Flugan landade någonstans i dimman och några regnbågar syntes inte till. Men så lättade dimman. Kalkbrottets vattenspegel blev en scen där dimmorna dansade vilt. Mitt i det vilda bröts tystnaden plötsligt. Nästan öronbedövande ekade ljudet av plasket.
Pulsen steg. De stora hade vaknat. Insåg att jag var på fel sida av brottet. Nu såg jag fenor över vattenytan på andra sidan, svårtillgängligt ogästvänlig med branta klippor. Gick runt, smög sakta sakta, kikade ner över kanten. Där, precis nedanför mig, simmade tre mörka skuggor mot den ljusa bottnen. Fick fart på flugan. Kastet blev dåligt och för kort. Men sakta närmade sig regnbågarna mitt bete. Hjärtat bankade värre än stenkrossen. Fiskarna gled förbi och försvann. Andra vakade strax under ytan. Flera gånger hoppade kraftfulla muskelpaket högt upp i luften. Under de följande timmarna såg jag mer fisk än jag tidigare sett i hela mitt liv. Flera gånger lyckades jag få flugan i närheten av dem, men kasten var för dåliga. En fiskgjuse kom seglande och cirklade några varv över brottet. Också han blev utan fisk.
Men man ska inte ge sig. En arbetskamrat brukar påminna om att det aldrig är för sent att ge upp. Kvarglömda sopor skvallrade om att fiskare på platsen före mig hade metat med räka. Min dröm var att få fisk på fluga. Inte räka. Men man får inte vara dum. Jag gick tillbaka till bilen och bytte flugspö mot mitt vanliga kastspö. Knöt på ett litet blankt drag, men tog bort kroken. I stället satte jag på en kort bit lina och där knöt jag min fluga, som på så sätt nådde längre ut än tidigare. Visst är det fusk. Jag vet. Men jag erkänner mina brister.
Efter tre timmars slit med flugspö nådde kasten plötsligt vart som helst i brottet. Solen hade hunnit stiga högre på himlen och området med skugga under klinten blev allt smalare. Några fenor över ytan skvallrade om att öringarna nu gick längre ut. Kastade ut och började långsamt låta flugan simma tillbaka. Plötsligt, en darrning i linan. Spöet bugade sig artigt och jag höjde toppen i ett mothugg. Där satt den! Som en projektil sköt regnbågen upp över ytan i ett hopp, silverblank och stark.
Men flugan satt där den skulle och efter en stunds kamp kunde jag lyfta öringen i min hand. Knappt två kilo, ingen av de riktigt stora. Men nog med spänning, och stor tillräcklig att mätta fyra magar. För mig är det ändå drivkraften bakom allt fiske. Att jaga för att äta. Den primitiva urkraften från tider då vi levde hårt i grottan.
En dags fiskekort berättigar till tre fiskar att ta med sig hem. Rensade den jag fått och firade med kaffe och grannens bullar. Jag hade inte ro att fika särskilt länge. Från kanten såg jag ännu mörka skuggor simma i det solupplysta brottet. En kort stund hade jag ännu en fisk på kroken innan jag tappade en middag till. Öringarna var skygga och långt från land. Den kritiska skulle kanske hävda att detta fiske är som att meta mörtar i ett badkar. Men icke. Visst är fisken odlad och utsläppt för att sedan fiskas upp. Och kanske är jag efter trettio års fiske ändå en medelmåtta, men jag kan intyga att med fluga är fisket svårare än man kunde tro. Fylld med ett knippe persilja och lite dill, salt och citronpeppar med smör i foliepaket i ugnen njöt jag en gång till av fångsten. Tänk att smaken blir så mycket bättre när man fångat fisken själv.
Så jobbar vi med nyheter