Världsekonomins återhämtning efter pandemin har på kort tid lett till rekordhöga bensin- och dieselpriser. För de mer drivmedelsberoende delarna av det gotländska näringslivet är detta ingen nyhet.
– Vi har ett stort lantbruk och alla maskiner och traktorer drivs med diesel. Jämför jag dieselpriset i dag mot hur det var för ett år sedan har det stigit med 40 procent. Det är klart att en sådan prishöjning påverkar oss negativt, säger Karin Andersson, grönsaksodlare och vd för Ryftes i Fole.
Att kostnaderna skenar får förstås konsekvenser inom en rad branscher, men just lantbrukare har blivit en särskilt utsatt grupp i sammanhanget. Prisutvecklingen påverkar nämligen flera led i verksamheten. Till exempel måste Ryftes även betala ett drivmedelstillägg till företaget som transporterar produkterna, det vill säga en rörlig avgift som baseras på drivmedelspriserna för stunden.
– Vi fraktar en stor andel av våra paketerade rotfrukter till övriga Sverige. Drivmedelstillägget till Helsingborg i september 2020 låg på 28,8 procent och i september nu 2021 låg det på 39,9. För oss som lastar omkring 10 000 ton till fastlandet blir detta väldigt kännbart, särskilt eftersom vi på vissa kunder har fasta priser, där vi inte har möjlighet att göra några prisjusteringar oavsett vilka kostnader som stiger, berättar Karin Andersson.
De höjda bensin- och dieselkostnaderna har dessutom råkat sammanfalla med en brist på naturgas, vilket i sin tur medfört dyrare konstgödsel.
– Konstgödseln ska vi inte ens tala om. Beställde man inte i somras är det bättre att vara utan, med de där skyhöga priserna, säger en annan gotländsk lantbrukare, som inte vill medverka med namn, och fortsätter:
– Allt detta riskerar att maten blir dyrare för att konsumenterna och att åkrarna kanske inte blir sådda i vår.
Drivmedelsfördyringen märks även i åkeribranschen. Som sagt kan transportföretag kompensera för kostnadsökningen genom ett tillägg, som landar på kundens nota. Men på Ljunggrens åkeri i Lau har man många avtal där detta inte skrivits in, enligt Peter Ljunggren, marknads- och ekonomiansvarig vid åkeriet.
– En förhållandevis stor andel av våra avtal har indexreglerade priser, och då är det vi som får ta kostnaden. Det blir en ganska stor post som kan hota firman på sikt. I framtiden tror jag att de nya avtal vi tecknar kommer innehålla såna tillägg, som friskriver oss från faktorer som vi inte kan kontrollera. Samtidigt vill man ju att kunden ska tycka att vi är prisvärda, säger han.
Det kan så klart uppfattas som lite förmätet att beklaga sig över dyra drivmedel samtidigt som det larmas om akuta klimatförrändringar. Peter Ljunggren, liksom övriga GT varit i kontakt med, inser också det.
– Man är inte dummare än att man fattar att vi behöver ställa om. Men just nu är tekniken inte riktigt i fatt. De eldrivna maskiner och fordon som finns på marknaden är inte optimerade för den typ av verksamhet vi bedriver. Jag menar, en sån där minigrävare har en batteritid på runt fyra timmar. Det funkar inte. Och för en liten firma blir det frustrerande när priserna stiger lavinartat och så snabbt att man inte kan gardera sig för det, säger Peter Ljunggren.
Ni hamnar i kläm?
– Jo, precis så är det. Och det finns inte så mycket mer vi kan göra. Det är bara att gilla läget och göra sitt bästa utifrån förutsättningarna.