Dokument del 2
I oktober 2015 lämnade familjen sitt hem i mångmiljonstaden Bagdad i Irak.
– Vi kunde inte vara kvar, vi var tvungna att göra något, säger Haydar Al-Jabani.
Flykten gick via Turkiet, därifrån i gummibåt över havet till Grekland och sedan vidare genom Europa innan de efter två veckor kom till Malmö.
– Vi gick, åkte buss, taxi och båt. Det var jättesvårt, barnen var små och min fru har brännskador på båda benen och fick ont av att gå, säger Haydar Al-Janabi.
Sönerna Karrar och Ali var då 7 och 5 år.
– Jag kommer ihåg lite hur resan gick till men inte allt, säger Karrar, nu tolv år.
Familjen blev placerade på ett tillfälligt boende i Handen, söder om Stockholm. Efter två veckor där blev de hämtade med buss tillsammans med en grupp andra asylsökande.
– Det fanns en tolk på bussen som berättade att vi skulle till Gotland. Jag hade inte hört talas om Gotland förut, säger Haydar.
Han ringde en irakisk familj som de kände i Stockholm och frågade.
– De har bott många år i Sverige men de visste ingenting om Gotland. Mannen fick fråga sin chef som sa att det är fint på sommaren men på vintern blir det tråkigt, säger Haydar.
Det var redan mörkt när båten kom in i Visby hamn och ännu mörkare när bussen stannade vid Ekägen i Garda.
– Jag kommer från Bagdad, en stor stad, och jag kände "oj" när bussen stannade och de sa att vi skulle gå av. Det var inte lätt att komma från en stor stad till landet och Garda, säger Haydar.
Men det blev bättre. I sex månader bodde familjen på Ekängen i Garda och med tiden började de uppskatta platsen de hamnat på.
– Det var jättebra där på landet, alla som bodde där ville hjälpa till. Det fanns en grupp, Ekängens vänner, och vi brukade träffas, fika och prata, berättar Haydar.
Ganska snart hölls samtalen på trevande svenska och barnen fick börja i skolan i Garda.
– Under den här tiden blev jag jättetrött, berättar Ruaa.
– Jag fick veta att jag var gravid. Det var inget vi hade planerat men 18 augusti 2016 fick vi vår lilla Adam.
När asylboendet stängde våren 2016 hade familjen hunnit rota sig på Gotland.
– Vi ville inte lämna Gotland. Vi sökte en bra plats där vi kunde få ett bra liv för familjen och kände att vi hade hittat det här, säger Haydar.
Efter att ha flyttat runt mellan olika tillfälliga boenden på ön, landade familjen på Jungmansgatan i Visby. Samtidigt pågick asylprocessen. Efter att först fått avslag fick familjen permanent uppehållstillstånd i december 2017.
– Efter det blev livet bättre för varje dag, säger Haydar.
Både Haydar och Ruaa har universitetsutbildningar från hemlandet, Haydar i historia och Ruaa i psykologi, och har fått hjälp via "Korta vägen", Arbetsförmedlingens program för utlandsfödda akademiker.
Haydar har bland annat jobbat som fönsterputsare, på pizzeria och praktiserat som snickare, innan han fick praktik och så småningom jobb handläggare på Försäkringskassan. Ruaa har haft praktik på öppna förskolan och läser nu svenska.
– Jag vill få min legitimation som psykolog, så just nu fortsätter jag studera svenska. Och jag vill ta körtkort, om jag ska jobba här måste jag ha körtkort, säger Ruaa.
Vägen till en legitimation är lång och Ruaa kommer behöva börja jobba med något annat så länge.
– Men kanske att du får din legitimation när du blir pensionär, skojar Haydar.
Många av de asylsökande som kom 2015 har inte tagit sig in på arbetsmarknaden. Hayda och Ruaa tror att det var avgörande för dem att de kom just hit.
– Jag tror att det gjorde stor skillnad för oss att vi kom till Garda först. Vi har mycket kontakt med svenska familjer här. Vi ringer dem när vi behöver hjälp. Det går inte bara att lära sig genom skolan hur allt fungerar. Man måste ha lite kontakt med svenskar, många har inte det, säger Haydar.
– Det blir mycket problem om mamma och pappa bara är hemma hela dagarna, det påverkar barnen också, säger Ruaa.
Förhoppningen om ett bättre och tryggare liv fick dem att lämna hemlandet. Det har inte varit lätt, konstaterar de, men det blev bra.
– Inte bara bra – fantastiskt. Vi hade tur som kom hit, säger Ruaa.
Efter fem år på Gotland har de hittat hem.
– I början när vi kom till Garda var jag så stressad, det kändes inte som ett bra område, så mörkt. Nu när vi åker på semester till fastlandet så känner jag när vi kommer tillbaka att det här är platsen för oss, säger Haydar.