Resa i tsunamins spår
Ingrid Lingvall sitter i sitt arbetsrum i S:t Mikaels kapell och smälter intrycken från sin intressanta tiodagars Indienresa.
Ingrid berättar om flera fiskebyar söder om Chennai, om framtidshopp och värdighet, om en glad by och en arg by och mycket annat.
Till vardags arbetar Ingrid som församlingsassistent i Visby domkyrkoförsamling med S:t Miakels kapell som arbetsplats.
- Vi var tolv representanter från svenska stift och tre ledare som åkte, säger hon. Det var mycket intressant att se vad en del av Lutherhjälpens insamlade pengar används till. Vi besökte de fyra partners som Lutherhjälpen samarbetar med och som vid katastrofer som tsunamin finns på plats, det är folk från det landet som arbetar där. Därmed kommer hjälpen fram snabbt.
I fyra år framåt har nu Lutherhjälpen planerat att avsätta pengar för återuppbyggnaden bland annat i den del av Indien där stiftsombuden från Sverige var.
Pengarna når fram
- Man kan vara trygg när man skänker pengar till Lutherhjälpen, säger Ingrid. Vi såg bevis på det under den här resan, partners som är förtrogna med arbetssituationen.
Svenskarna gjorde fältbesök i tre grupper. Den grupp, som Ingrid var med i besökte under två dagar fiskebyar söder om Chennai. Byar där stor del av befolkningen bodde i provisoriska hus av plåt eller palmblad.
- Befolkningen har blivit lovad nya tegelhus, säger Ingrid. Men regeringen där vill att husen skall byggas cirka 500 meter från havet medan befolkningen vill bygga som tidigare, nämligen 100-200 meter från havet eftersom de ju lever av fiske. Det dras också en del nya gränser som diskuteras. Förr fanns det gränser sen generationer tillbaka, men nu dras det nya i och med nya byggen.
Det fanns också farhågor att stränderna skulle vikas för hotell istället för fisket och dess verksamhet.
I en by var husbyggena redan igång. Männen som var fiskare fortsatte med sitt yrke, medan kvinnorna och andra män byggde husen.
- Det var svårt att avgöra hur långt från havet de byggde husen eftersom man inte såg havet därifrån, säger Ingrid. De hade reglerad arbetstid och fick tre mål mat om dagen. Männen fick 100 rupier och kvinnorna 80 per dag. 100 rupier är cirka 20 svenska kronor.
Husen byggs med pengar från en rad hjälporganisationer där Lutherhjälpen är en av dem.
Ordentliga hus
- Det byggs med värdighet, ordentliga hus, många gånger bättre än dem de hade tidigare, säger Ingrid.
Men det var besvärligt väder. Det var i slutet av monsuntiden och i början av den turistsäsong som annars sträcker sig in i januari.
- Det hade regnar så mycket som det inte gjort på 20 år , säger ingrid. När vi kom sa de att det var det goda vattnet som spädde på grundvattnet. Så var det sol i två dagar sen fortsatte det att regna.
Glad by
Hon berättar om den glada byn, där främst kvinnorna var fulla av framtidstro och var hoppfulla. Där hade grupper av kvinnor fått så kallade mikrokreditlån med låg ränta för att bygga upp ett gemensamt företag. Det är en av Lutherhjälpens partners, Eclof, som finansierar lånen.
- När vi kom höll en grupp kvinnor på att prata ihop sig om vad de skulle göra för pengarna de fått genom lånet. Vi besökte också ett av de nystartade företagen som sålde ekologisk godis.
Arg by
Hon berättar också om den arga byn. Den där fiskebefolkningen undrade vad de skulle göra eftersom näten gång på gång blev förstörda.
De berättade hur flodvågen hade tagit med sig stora träd från land. Träden ligger nu på botten en god bit ut i havet.
I dessa träd trivs fiskarna, men när näten sätts ut förstörs de gång på gång av trädens grenar.
- Vi fick frågan: Hur skall vi göra? men något svar kunde vi tyvärr inte ge, säger Ingrid.
Under resans gång var hon överraskad av att så mycket hunnit rensas upp. Trots stor sorg över nära anhöriga, släktingar och vänner som omkom i tsunamin, så har stränderna rensats upp från all bråte av hopfallna byggnader, och mycket annat. Ingrid nämner främst stränderna i Chennai där de fått undan spåren efter katastrofen.
Fram i vår kommer hon att åka runt på Gotland och berätta om sin resa.
- Det blir inför Lutherhjälpens fasteaktion, säger Ingrid.
Så jobbar vi med nyheter