Marie och Carl Schnell som driver Majstregården säger att situationen är ohållbar. Vattnet räcker inte till för alla toalettbesök - av personer som inte är restaurangens gäster.
”Var finns toaletten?”
Det är den vanligaste frågan till de som driver restauranger, museer och annat på Storsudret.
– Mängder av de som nyttjar våra toaletter är inte våra gäster. Vi har en liten ersättning från Region Gotland för att ha en offentlig toa, men problemet är inte pengar – problemet är vattnet. I sommar har det hänt att vi tvingats stänga restaurangen för att vattnet tog slut, när så många gick på toaletten.
Det säger Carl Schnell, som driver Majstregården tillsammans med Marie Schnell.
Till Hoburgen kommer 150 000 besökare varje år, under högsäsong upp till 750 bilar om dagen. De toaletter som finns tillhör restaurangen. Fyra nya har inretts inne i lokalen:
– Det är anpassat till restaurangens storlek, kommenterar Marie Schnell.
En toalett finns utanför restaurangen och öppnas med kod, som gäster betalar en slant för.
– Det händer att bussförare skaffar kod och sedan håller upp dörren för alla passagerare, säger Carl Schnell.
Den offentliga toaletten på Majstregården.
Varje vecka under turistsäsong hämtas 18–20 kubikmeter avloppsslam med tankbil och då går ändå gråvatten ut i en stor infiltrationsbädd. Majstregården har tre brunnar, en borrad och två grävda. Carl Schnell beskriver hur man trimmat anläggningen. Och om hur man försöker lära bussföretagen att stanna för toabesök vid Trafikverkets rastplats vid Käldhagen, norr om Burgsvik. Marie Scnnell berättar hur Hoburgs näringslivs och intresseförening kämpat för att få Region Gotlands hjälp med offentliga toaletter.
Lars Jonsson, med konstmuseum i Vamlingbo prästgård, känner väl igen problemen:
– Alla ska till toaletten och sanitärt kan det bli ganska jobbigt med all städning. Vattnet har inte tagit slut, men vi kan haft ha svårt med trycket, säger han.
Lars Jonsson med eget konstmuseum i Vamlingbo prästgårdsmiljö diskuterar lösningar på vattenfrågan med brunnsborrare samma dag som redaktionen ringer honom.
Anläggningarna vid prästgården innefattar också naturum, Vamlingbo trädgård, restaurang Vejde och Vamlingbo kulturscen. För bevattning i trädgården finns egen grävd brunn, annars har man hittills fått vatten från en närbelägen fastighet. Tillgången är begränsad, mest så när behoven är som störst.
– Jag vill hemskt gärna att vi skaffar eget vatten. Just nu har jag besök av brunnsborrare för att diskutera lösningar, för vattnet är ett bekymmer som vi måste göra något åt, säger Lars Jonsson.
Han ser gärna att regionen engagerar sig när det gäller offentliga toaletter i området.
På Holmhällars pensionat konstaterar Olivia Hansén att frågan inte är ny:
– Vi har en lång fin sandstrand, folk vill se raukarna och ju mer känd Austre-stranden blir, desto fler åker dit. Alla kissar här. Vi har extremt mycket toalettbesökare som inte är våra gäster, säger hon och fortsätter:
– Vi har stenkoll på vattenförbrukningen. Vi slösar inte vatten i potatisskalare, stänger av bastun, tvättar inte här och uppmanar gäster att spara. Brunnen är ju vår egen och tar vattnet slut är det kört. Men de här problemen har funnits i all tid.
"Det här är alls inget nytt problem. Alla ska kissa här. Men vi har stenkoll på vattenförbrukningen", säger Olivia Hansén, delägare i Holmhällars pensionat.
Säger Olivia Hansén innan hon blir avbruten av en kissnödig besökare.
Mariette Nicander (M), ordförande i tekniska nämnden, säger att regionens strategi för offentliga toaletter på landbygden hittills har handlat om att ha sådana vid badplatser.
– Den behöver revideras. Vi måste självklart lyssna på behoven och vara beredda att titta på andra besöksmål. Frågan finns på vår agenda i höst. Sedan är det förstås en kostnadsfråga, säger hon.
Mariette Nicander (M) ordförande i tekniska nämnden, uppger att ny strategi för offentliga toaletter står på agendan i höst.