Rester av avrättade i galgen

I genomskinliga plastpåsar ligger små jordiga bitar av människors tänder och ben. Fynden vittnar om forna tiders grymma bestraffningsmetoder.
I omgångar har folk hört av sig till länsmuseet och rapporterat att de hittat gamla benrester vid den muromgärdade avrättningsplatsen, som ligger mitt i det nuvarande friluftsområdet på Galgberget. För det mesta har det bara rört sig om något enstaka bränt köttbenben från sommarens grillfest. Men nu har länsmuseet börjat gräva efter människoben. Och de hittar massor.
- Vi är här för att i alla fall plocka bort det som ligger ytligast, säger Per Widerström, arkeolog vid länsmuseet på Gotland.

Avrättningsplats
Trots att galgen är Gotlands mest kända avrättningsplats har det inte gjorts några utgrävningar där tidigare. Det har hittats människogravar i närheten, men inte någonting på själva avrättningsplatsen.
- Det är verkligen jättekonstigt. Man hade nog trott att de döda skulle ha transporterats bort härifrån och begravits. Men galgen har uppenbarligen varit en slutdestination för vissa, säger Per Widerström.
Galgen beräknas ha uppförts någon gång mellan 1100-1200-talet och har främst använts till att avrätta brottslingar genom hängning.
Platsen högst upp på Galgberget var idealisk. De tre höga stenpelarna sammanbands med träbjälkar i vilka de dödsdömda hängdes. Högt och synligt, avskräckande både för invånarna i Visby och för långväga gäster från havet. En effektiv påminnelse om lagens makt och dåtidens rättvisa.

Inte bara hängning
Om själva galgen vet man egentligen ganska lite. Men erfarenheter från andra liknande anordningar säger att det inte bara var hängningar som utfördes där. Halshuggning var ett alternativ, bränning på bål ett annat.
För vissa brott kunde också ena handen huggas av innan den dömde hängdes. Efteråt sattes de avhuggna delarna upp på pålar till allmän beskådan.
Det första som Per Widerström och osteologen Jessica Larsson hittade var just välbevarade benrester från en hand. I dagsläget är det dock inte mycket som tyder på att den blivit avhuggen.
- Så vitt jag har kunnat se så finns det inga spår efter huggmärken alls. I nuläget kan jag inte säga mer än att det rör sig om ben från handen, säger Jessica Larsson.
Under de två dagar som Per Widerström och Jessica Larsson kammat av delar av platsen har även revben och andra större benbitar hittats.
- Den här biten kommer inte från någon gammal person. Under 20 år i alla fall, säger Jessica Larsson medan hon håller upp en bit av ett lårben.

Häxeri
Hur gamla fynden är går inte att utläsa i ett så här tidigt skede.
Vilka var då brotten som bestraffades på detta grymma sätt? I de gotländska arkiven går det att hitta mängder med dokumenterade dödsdomar från 1600- till sent 1800-tal. Det kan gälla allt från allt från barnamord till häxeri och kyrkstölder.
De offentliga avrättningarna var länge ett makabert folknöje, ett arrangemang ungefär i samma storleksordning som nutidens fotbollsmatcher.
- På såna här platser märker man ändå att samhället har utvecklats lite grann, säger Per Widerström.

Rester av avrättade i galgen

Trodde du att arkeologerna flockades med hink och spade vid öns mest kända avrättningsplats?Fel. För första gången samlar nu länsmuseet in människoben från Galgberget i Visby.- Det är verkligen jättekonstigt, säger arkeologen Per Widerström.