Rika Sudret
Södra Gotland. Här florerar en stor mängd småföretag, här fortsätter bönder att kämpa mot nedläggningar. Alla känner alla, hälsar på varandra i affären. Näringsliv Just Nu gjorde ett djupdyk i Näringslivet på Sudret.
Första anhalten är Burgsvik. Ett litet samhälle. Där man håller ihop, stöttar varandra. En restaurang, en mack, en matvarubutik, ett apotek, hemtjänst. Här spirar kreativitetsförmågan och företagsandan.
Stenfabriken i Burgsvik
Ett gammalt gediget företag, grundat redan 1873. Beläget i Burgsvik sedan 1936.
Jag följer de ganska anonyma skyltarna där det står stenfabrik och svänger ner mot hamnen, får nästan tvärbromsa när ytterligare en skylt hänvisar mig ner på en liten smal väg till höger.
Det här måste vara fel tänker jag men fortsätter. När jag kommer fram är det ingen tvekan om att jag kommit rätt. Framför mig tornar en slipsten i jätteformat upp. Skylten som pryder väggen med budskapet kontor är gjord - i sten.
Fabriken ligger fint invävd mitt i grönskan med utsikt mot havet och hela innergården inger en sorts vit känsla. Allt är beklätt av ett fint täcke stendamm.
- Det är omöjligt att gå härifrån utan att vara lite skitig, säger Göran Pettersson, fabrikschef för Gotlands Kalkstensfabrik.
Han har jobbat på företaget i sex år och är ansvarig på fabriken. Sedan tre år tillbaka ägs bolaget av Simon Lindberg, men han är bara nere ungefär varannan vecka.
- Fast vi har ju telefonkontakt varje dag, förklarar Göran.
Vill expandera
Stenfabriken är starkt förankrad i samhället. Den är helt enkelt förknippad med Burgsvik, har varit en del av socknen så länge att det blivit en identitet. Göran förklarar att det skulle bli upprörda känslor om de skulle försvinna från orten.
- Det gick ett rykte en gång om att vi skulle flytta fabriken. Det blev en massa snack och ett himla liv, säger han och skrattar.
Men det är ingen självklarhet att fabriken alltid kommer att finnas kvar i bygden. Företaget har växt i omsättning från 2,4 miljoner till 6 miljoner på bara tre år. Mycket av produktionen säljs till fastlandet och det finns en vilja att utveckla verksamheten. Att kunna nå ut i Europa skulle vara roligt menar Göran men samtidigt tror han att konkurrensen är för hård.
Nya och bättre maskiner krävs också om produktionen ska kunna effektiviseras. Och så börjar det bli trångbott. Men att bygga ut är knappast ett alternativ just nu. Det är krångligt att få tillstånd. Och att flytta fabriken är inte heller en ultimat lösning. Stenen finns på Sudret. Då är det svårt att bara flytta produktionen. För tillfället får det vara kvar. Och stenen räcker i femtio år till.
Närhet till naturen
Att driva ett företag på landsbygden har både fördelar och nackdelar. Den största fördelen är närheten till naturen. Direkt bakom fabriken finns en vacker utsikt över havet. Oslagbart menar Göran.
Han anser att det egentligen inte är några större problem att verka på landet. Det mesta som behövs finns ändå där.
Ett problem är dock att få tag i arbetskraft.
- Det är inte så många som är intresserade av att jobba på en sådan här fabrik. Upptagningsområdet är egentligen för litet. Det hade varit lättare om vi till exempel låg i Hemse.
Stor hjälp av internet
En annan nackdel är att det är långt för nyfikna kunder att åka. Men det har ändå underlättats på senare år.
- Tack vare it-åldern är det lätt att nå ut med informationen. Nu har vi en bra hemsida där folk kan se våra produkter. Det är ändå ganska långt att åka från Visby till Burgsvik bara för att se vad vi gör.
Populärt med sten
Det brummar och låter i den lilla fabriken. Två av de större utrymmena upptas av stora maskiner, en i varje. Båda är till för att beskära och forma stenen. Ett tredje rum är till för finputsning.
När Göran visar mig runt sitter Joakim Hansson och slipar kanterna på ett stenblock. De går snabbt från släta till räfflade
Även om en stor del av produktionen sker maskinellt, inga stora stenblock lyfts för hand, är det också mycket som görs manuellt. Slipningen är ett exempel.
Att fabriken har lyckats expandera så pass kraftigt de senaste åren beror på trenden säger Göran. Det är populärt med sten idag. Bordsskivor, golv, prydnadssaker. Sten kan användas till det mesta. Därför är de också utsatta. Tröttnar folk på sten i inredningen kan det bli kärvt.
Men idag går det bra. Tillsammans är de åtta anställda som skiftar arbetsplatser med varandra på bygget. I ett gotländskt företag som expanderar och tror på framtiden, på landsbygden.
Vincent den mörke
Under besöket på Stenfabriken, när jag som bäst står och samtalar med Göran, kommer en man fram till mig och frågar vad jag gör där. Jag blir lite förbryllad, presenterar mig och ställer samma fråga tillbaka.
Framför mig står en mörkhyad amerikan från Chicago. Till Sverige kom han 1959 och arbetade länge på Konstfack i Stockholm. Nu har han landat på Gotland, i Burgsvik.
- De kallar mig Vincent "den mörka" Williams, säger han på bruten svenska och brister upp i ett stort leende.
Det är han som skapat stenstatyerna som pryder gräsmattan utanför Stenfabrikens kontorsbyggnad. Skulpturer som tagit år att hugga. Han pratar gärna om näringslivet i
bygden. Belyser problem.
Enligt honom finns det en dold resurs på södra Gotland som inte tas på allvar. Sandstenen. En sten som idag anses oduglig till det mesta. Slipstenar är ur tiden, sandstenen onödig.
- Det går att lägga hela golv i sandsten. Vi måste bara få folk att våga testa, säger Vincent.
Medan han visar upp sin samling av konstverk huggna i sten fortsätter han att prata om naturresurserna. Tar vi bara vara på kunskapen om de resurser naturen har gett oss kan det skapa ruljans i hela samhället. Ett gäng orädda ungdomar som vågar experimentera i material som alla säger är odugligt är rätt väg att gå. Våga satsa.
Finns det bara någon som vill bevisa möjligheterna med att arbeta med nya material kan det skapa en industri, ge kringjobb och utveckling för bygden.
- Lite ung orädsla och lite projektpengar är vad som behövs, förklarar han.
Sedan måste vi vara beredda att betala för kvalitet. Många vill bo på landsbygden säger han, men ingen vill betala pengar för det. De boende vill ha tandläkare kvar, men det får inte kosta. Försvinner kvaliteten försvinner också tjänsten.
Själv bidrar han till näringslivet genom att medverka i KKV, Konstnärernas Kollektivverkstad. Han har ett eget galleri, Galleri Vincent, han skapar workshops och han skapar konst.
Vincent är ett typexempel på en kreativ entreprenör. En som bidrar till det lokala näringslivet.
Någon måste ha en gårdsbutik
Färden fortsätter efter en skön förmiddag i Burgsvik till Näs. Vindkraftverken står stora och magnifika längs kusten. Vägarna är små och trånga. Jag passerar bondgård efter bondgård. Laggårdsdoften ligger stark och distinkt, tränger in genom bilens ytterhölje.
En stor skylt med texten gårdsbutik fångar min uppmärksamhet. Jag kör ner på en ännu smalare väg, anpassad för ett fordon. Möter en traktor. Det ser ut som om föraren funderar på varför han inte känner igen mig.
Efter en dryg kilometer svänger jag in på en liten parkering. Där står dörren vidöppen till en liten bod. På hyllorna finns allt från hemstickade produkter till smågodis, honung och grönsaker. "Sedlar" står det på en liten skylt. Här är det självservering som gäller. Här litar man på kunderna. Här kan man handla dygnet runt, utan något affärsbiträde.
- Det har aldrig försvunnit något under de tre år som jag har haft öppet, säger Vivianne Pettersson.
När den närmaste gårdsbutiken Skåls stängde för några år sedan bestämde hon sig för att starta en egen. Hon bor på sin mans familjegård, ett jordbruk. Några djur har de inte kvar utan nu är det skörden de satsar på. Det är inte helt lätt att driva en bondgård långt
Så jobbar vi med nyheter