Risk för kriminalitet går att upptäcka mycket tidigt

Redan på mödravårdscentralen, innan barnet är fött, går det att upptäcka problem vilka gör att barnet löper risk att bli kriminell som vuxen. Är modern mycket ung, ensam och med ett obefintligt socialt nätverk så är risken stor.
Det här sa bl a Tommy Andersson, kriminolog och docent vid Brå, i sitt föredrag på onsdagen. Det handlar om samhällets resurser när det gäller att sätta in brottsförebyggande insatser tidigt.
Andersson talade vid ett seminarium som arrangerades av Gotlands brottsförebyggande råd.

Gotland2002-04-25 04:00
Det sätts in alldeles för lite insatser när det gäller att upptäcka barn som löper risk att bli kriminella när de växer upp trots att förutsättningarna finns i form av i första hand föräldrar. Om föräldrarna har svårt med den känslomässiga anknytningen till barnet så finns det andra förutsättningar som: barnavårdscentralen (BVC), förskolan, skolan, barn- och ungdomspsykiatrin (Bup), och socialtjänsten.
Redan på mödravårdscentralen (MVC), innan barnet är fött, kan man upptäcka riskgrupperna, enligt Tommy Andersson, men på MVC koncentrerar man sig mer på graviditeten och inte på den blivande mammans psykosociala situation.
Andersson tror inte på begränsade insatser ute i kommunerna, att det lokala brottsförebyggande rådet ska ta kontakt med exempelvis MVC. Det blir bara konstigt­det måste börja på nationell nivå.
<span class=MR>Eftersatt grupp</span>
Barn med tidig psykosocial problematik är en eftersatt grupp, enligt Tommy Andersson. I förskolan finns det rutiner för att ta hand om de här barnen men de följs inte. Extraresurser används, men de används till barn med andra problem som exempelvis allergi.
Vissa utvecklas till brottslingar och andra inte. Varför?
Det är nu några månader sedan Tommy Andersson på Brå kom ut med sin rapport "Kriminell utveckling. Tidiga riskfaktorer och förebyggande insatser".
I rapporten tar Andersson upp två områden där man kan sätta in brottsförebyggande insatser. Det handlar dels om generella breda insatser och insatser där man inriktar sig på riskgrupper och individer. Risken vid det sistnämnda är att man pekar ut en viss grupp medborgare.
Hur ska man satsa, frågar sig Tommy Andersson, det finns bara en penningpåse och det ena får inte konkurrera ut det andra, menar han.
Enligt undersökningar finns det två typer av kriminella gärningsmän­dels en "kronikergrupp" som utgörs av fem procent av brottslingarna och som begår hela 50 procent av alla brott och dels "tillfällighetsbrottslingen" som är 95 procent av brottslingarna och som begår 50 procent av brotten.
<span class=MR>Förebyggande åtgärder</span>
Tommy Andersson påpekar att visst finns det åtgärder man kan gör lokalt i brottsförebyggande syfte och han tar upp: begränsad alkoholutskänkning, bättre belysning på parkvägar och bättre lås på källardörrar som några exempel.
Problemet är att det här är åtgärder som påverkar "tillfällighetsbrottslingen" men inte "kronikern".
Ett av målen med handlingplanen för brottspreventionen är att man ska försöka minska rekryteringen till "kronikergruppen".
Tommy Andersson påpekar att ingen föds till brottsling men man kan födas med större eller mindre förutsättningar. Detta i samspel med den miljö man möter leder till risk för kriminell utveckling. Det är inte fråga om enstaka faktorer.
<span class=MR>Tecken på problem</span>
Riskfaktorer när det gäller föräldrarna är: kriminalitet, missbruk, psykisk sjukdom, låg utbildning, arbetslöshet, ensamstående mor och ung mor. Barnen i de här familjerna kan råka illa ut men undantag finns, ett bra socialt nätverk är sådant som kan motverka.
De uppförandestörningar som man ska lägga märke till hos de utsatta barnen är att de är: aggressiva, fientliga, utagerande, bråkiga, förstör saker, olydiga och destruktiva.
De uppmärksamhetsstörningar som finns kan vara: rastlöshet, koncentrationssvårigheter, impulsivitet, att de avbryter och har dålig självkontroll.
Kognitiva störningar är problem med: språk/tal, inlärning, begåvning, att ta till sig och reagera adekvat.
Emotionella störningar kan vara att de inte känner: trygghet, tillit, empati, känslomässig anknytning eller har svårt att knyta sociala band.
Tommy Andersson påpekar att de flesta barn kan ha någon form av de här problemen men behöver inte bli kriminella för det. Det handlar hela tiden om en ökning av risken att bli kriminell.
<span class=MR>Åtgärder</span>
När ett sådant här riskbarn har blivit upptäckt så finns det åtgärder att sätta in men man diskuterar vilka som är bäst och resultaten kan i många fall inte märkas av förrän efter många års arbete. Man kan satsa på hembesök­planerade insatser som riktar sig till "riskmödrar", föräldraträning/utbildning och beteendeterapi.
Tommy Andersson konstaterar att de bästa brottsförebyggande metoderna inte är genomförbara: att strypa tillförsel på alkohol och över en natt förbjuda självbetjäning i affärerna för att förebygga stölder.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om