Rockskallen en hyllning till live-scenen
Det går ju inte att tävla i musik.Men det är himla kul att försöka!När Tony Clifton och Marit Bergman belönades med Rockskallar för sina live-insatser i fjol blev det också en kväll där hela den gotländska live-scenen hyllades.
Ett pris skulle gå till "den mest professionella fastlänningen" - som konferenciern Anders Jonsson uttryckte saken och ett pris, det verkliga prestigepriset kanske, skulle hamna i händerna på det bästa lokala livebandet.
Effes fylldes med musikälskare. Många av dem tillhörde den publik från rockklubben Shindig som sett de fyra finalbanden live förr på just den här scenen. Men här fanns också en lite äldre publik som inte fått lära känna Tony Clifton, Novak, The Grand Grace och Junipher förr. Och från den här delen av publiken kom en helt samstämmig kommentar:
Vilken live-scen det finns på Gotland! Vilken bredd! Så här bra var det inte förr!
Det här håller ju nästan internationell klass, slog han fast som spelade i ett populärart Gotlandsband på 80-talet.
Finalbanden presenterade sig medan publiken minglade runt och byggde upp en riktig rockfest tillsammans. Först Junipher som med sin singer/songwriter-värme lade en vänlig grund för hela kalaset. Sedan Novak, som med Christian Björkmans läckra sång drog upp girlanger i taket. Så Tony Clifton som med sitt tajta, stökiga och glada framträdande fick publiken att börja dansa. Och så till sist The Grand Grace som fick taket att lyfta när pressveck mötte maraccas i ett uppiskat tempo med ivrigt fotarbete.
<span class=MR>"Musiklivet grymt bra"</span>
Vilket av de här banden som skulle vinna Rockskallen tycktes inte vara så viktigt för publiken. Den stora vinsten, att ha så många bra gotländska liveband, har vi ju redan fått.
Vad som är bäst är en smaksak. Grejen i kväll är att vi uppmärksammar det gotländska musiklivet som är så grymt bra, tyckte Tulle Edman.
Backstage satt alla finalisterna och myste tillsammans i sofforna. De har inte spelat runt så mycket i varandras band, men efter alla år i det gotländska musiklivet känner de varandra väl.
Det går ju inte att tävla i musik, slog flera av dem fast och Tom Yttergren, som är trummis i The Grand Grace fortsatte:
Det som är så bra är att det blir en gala. Vi som spelar i kväll funkar som förebilder för yngre band och det är roligt att kunna visa dem att det lönar sig att jobba hårt med musiken.
Anders Jonsson sydde ihop kvällen med glatt mellansnack och så blev det då dags för den första rockskalle-utdelningen. Den skalle som skulle gå till "bästa fastlänning". Det nationella priset.
Att det blev Marit Bergman var ingen större överraskning när nyheten trumpetades ut, för hon var ju där i sin blommiga klänning. Men jublet uteblev inte för det, för många i publiken mindes den där sommarkvällen när Marit öppnade kalasturnén med (för att citera juryns motvering) "charm och kaosartad glädje" och byggde upp en "pollenrusig och intim stämning".
Marit Bergman minns själv spelningen i Visby i somras.
Det var verkligen mycket blommor, minns hon.
Och hon var glad över sin Rockskalle. Jätteglad:
När man gör en skiva som folk säger är bra, så blir man ju glad, men då kan man också själv lyssna och bedöma hur den blev. Med en livespelning är det inte så. Man vet inte vad folk tänker. Men nu har jag fått ett teoretiskt konkret bevis på att jag och mitt band gör en bra grej, säger Marit.
<span class=MR>Konstverk i betong</span>
Konkret är den verkligen, den rockskalle som arbetats fram av konstskoleeleven Maria Thorén. Den väger sex kilo och är gjuten i betong.
Det tyngsta pris jag någonsin vunnit, summerar Marit.
Och det lokala priset då? Ja, det gick till Tony Clifton. Det där bandet som fick rockskalle-publiken att börja dansa. Jörgen Sandström från Entombed och Tobias Wallström från GA skötte utdelningen och läste upp juryns motivering. Där hördes bland annat följande omdömen om Tony Cliftons live-insats under 2003:
"Ett brett låtregister. Innehållsrika spelningar. Varje musiker får fritt spelrum och det gör varje spelning extraordinär och unik".
Sångaren Johannes Hallbom greppade micken och gav uttryck för sin tacksamhet:
Allvarligt alltså... Grejen är att man jobbar så hårt varje vecka med att skicka ut demos. Det kostar så mycket pengar och tid. All typ av uppskattning är så jävla välkommen!
Och sen snurrade festen vidare. Livescenen stod tom, för livebanden själva firade. Marit Bergman snurrade runt i sin blommiga och alla var glada.
Om världen bara visste var Gotland låg så skulle världen ha varit här, summerar Johannes Hallbom.
I Rockskallejuryn satt följande personer: Emilia Angel, ljudtekniker. Erik Dahlström, Rocks. Tulle Edman, Rockförvaltningen. Erika Hjertqvist, Rockförvaltningen. Fredrik Magnusson, GA. Tobias Persson, musikälskare. Olof Segerberg, Radio Four. Och Tobias Wallström, GA.
Rockskalle till Tony Clifton: Juryns motivering lyder: "För att de med ett brett låtregister alltid lyckas genomföra inlevelserika spelningar och för att de är ett band där musikerna får fritt spelrum. För att de vågar söka efter det där lilla extra och sedan bygga vidare, vilket gör varje spelning extraordinär och unikt. Rockskallen för bästa lokala live-akt går till Tony Clifton för deras spelning på Shindig den 2 oktober 2003."Foto: ROLF JÖNSSON
Så jobbar vi med nyheter