Ellen Kanellos.
Ellen Kanellos
Krögare, driver Bageriet
– Jag tror att man idag tar kvinnor på större allvar än vad man gjorde tidigare och att gäster tar sig mindre friheter än innan. Sen är vi inom restaurangbranschen på Gotland generellt ganska respektfulla mot varandra i jämförelse med andra ställen, säger Ellen Kanellos.
Hon upplever att det finns mycket inom restaurangbranschen som har förändrats under dessa fem år.
– Jag upplever att tjejer har blivit bättre på att säga ifrån, jag tror och hoppas det i alla fall. Sen har det mycket med åldern tror jag också att många har ett starkare självförtroende och vågar säga ifrån. När jag var yngre vågade jag inte det, men i dag skulle jag aldrig acceptera om någon man slog till mig på rumpan, då skulle jag säga ifrån direkt.
– Jag och mina kollegor har en väldigt öppen dialog och alla får säga till om något inte känns bra. När det gäller våra gäster brukar vi alltid gå fram om vi ser att några tjejer blir besvärade av ett killgäng till exempel. Då steppar vi in och frågar tjejerna om allt känns okej.
Att börja redan som 14-åring på restaurang och dessutom som dotter till ägaren ta över driften på Bageriet, har inte alltid varit så lätt.
– Många tycker nog att jag glidit på en räkmacka, då det är pappa som äger ställena. Det har gjort att jag behövt kämpa hårdare och visa att jag både vill och kan det här jobbet. Dessutom är ju de allra flesta krögare på Gotland män, vilket jag tror gör att vi kvinnor överlag arbetar hårdare för att visa att vi också kan.
Vera Kebbe.
Vera Kebbe
Barn- och ungaproducent på Gotlandsmusiken, låtskrivare och sångerska
– Metoo handlade om att berätta och dela sina egna upplevelser och det var väl det som gjorde att det fick sådan genomslagskraft, men jag tror att resultatet blev lite fel. Det blev så mycket fokus på förövarna, att det blev mer som skvaller. Jag skulle vilja att fokuset hölls kvar på att nästan varje kvinna kände "metoo", att det här beteendet finns och vi behöver ändra på det i den stora massan och inte fokusera på de värsta, säger Vera Kebbe.
Hon berättar vidare om hur hon upplevde skillnaderna från tiden innan och efter metoo.
– En bra grej som fokuset på förövarna förde med sig är att det nu finns en rädsla att bli uthängd som snuskgubbe, att många tänker en gång till innan de säger eller gör någonting.
– Innan metoo var det som om jag förväntade mig att bli bemött på ett sliskigt vis av män. Det har absolut ändrats i dag, nu är jag mer redo att försvara mig själv och jag har blivit bättre på att säga i från mer. Sen har väl det att göra med att jag blivit äldre också och att saker och ting blivit mer PK i dag än vad de var innan.
Vera Kebbe menar att det inte finns något svart på vitt vilken förändring som behövs, men beskriver det som att vi just nu befinner oss i en gråskala och att #metoo är ett ämne som behöver belysas igen.
– Maktpositionerna i branschen har inte ändrats, de finns ju fortfarande kvar och det finns ju personer som man vet om och inte vill arbeta med. Däremot var metoo ett första steg mot jämställdhet, säger hon.
Anna Jakobsson.
Anna Jakobsson
Tidigare innebandystjärna i Endre IF och landslaget
– Jag blev inte chockad när metoo-vågen kom, saker behövde lyftas och det var bra. Det blev som ett konstaterande att så här ser det faktiskt ut.
Vad för skillnader har du sett från tiden innan och efter Metoo?
– Man började sätta ord på allting, det blev lättare att förhålla sig till vad som inte är okej efter metoo. Sen är ju svin alltid svin, men man kunde nå ut till de där männen som var mittemellan, de som glider på gränsen till att säga något fel eller liknande.
– Det svåra tycker jag var att även om jag haft vettiga killar i min närhet, så har det allt som oftast varit vi kvinnor som diskuterat de här sakerna och att killarna blivit tysta för att de kanske inte vet vad de ska säga. Jag önskar att de också vågar prata om det.
Hur har du som kvinna blivit bemött inom idrotten?
– Jag började redan som 15-åring i Endre IF och har alltid omgetts av bra människor inom idrotten, så inom klubben har jag inte varit med om något. Sen hade även Endre som klubb väldigt höga krav inför att de tog in nya tränare. Först var kravet att tränaren skulle ha rätt värderingar, sen kom det till hur pass bra tränare de är. Annars är det ju oftast tränare som sitter på makten och som utnyttjar den, men vi har inte haft det så.
Josefin Tomtlund.
Josefin Tomtlund
Sjuksköterska och enhetschef på akutmottagningen vid Visby lasarett
”Jag jobbade på en annan avdelning här på lasarettet då. När det poppade upp grupper och upprop med vittnesmål från sjukvården så pratade vi mycket om det i arbetsgruppen. Vissa drog skrönor om hur det var på sjukhuset förr i tiden, men det var inte direkt så att någon ställde sig upp och själv berättade vad den hade varit med om.
Jag upplever ingen större skillnad i dag jämfört med då. Men när jag har pratat med manliga kollegor så menar de att 'jättemycket har förändrats'. De tänker varje dag på sitt beteende och hur det kan uppfattas. Jag kan tycka att det är hemskt att de känner så, men samtidigt är det ju bra att medvetenheten har väckts.
Själv har jag skinn på näsan och kunde inte riktigt relatera till det som kom fram i uppropet. Men jag vet att det har blivit konsekvenser när personal har betett sig olämpligt här på lasarettet. I de fall som jag har haft insyn i så agerade arbetsgivaren fort när det uppdagades vad som hade hänt.
I vårt yrke arbetar man väldigt nära varandra i tuffa situationer. Då vill jag kunna lita på att alla runt mig också har patienten i fokus. Ingen ska behöva vara rädd för olämpligt beteende från en kollega när man står bredvid varandra och hjälper en patient.
Sedan kan det såklart alltid finnas en jargong mellan kollegor som står varandra nära – ibland med skämtsamma sexuella anspelningar. Och den kanske inte passar alla. Men då handlar det om att veta i vilka situationer och till vilka personer man kan använda sig av den.”