Periodvis har han känt sig hjärnslö, som han säger, Ruda. Tappar tråden, närminnet borta.
– Läkarna kan inte förklara det riktigt, men jag kan inte se annat än att det har med coronan att göra, säger han.
Det var den 23 juli, Ruda var i tjänst som polis och kände plötsligt av en aning halsont.
Han klev av sitt pass, precis som de bestämt på stationen. Det kändes till en början som en vanlig influensa.
Efter fyra dagar började det leva rövare i nervsystemet, han blev öm på huden, febern gick upp och ner, smak- och luktsinne försvann.
I tre veckor var han totalt sänkt. Ingen andnöd eller påverkan på lungorna, men totalt utan ork. Pallade knappt att ta sig ut i köket.
Sedan, ett par veckor efter att han kommit ur sängen, gav han sig ut i löpspåret. 190 i puls, 7.15-tempo. Helt utan kraft, han som varit i topptrim.
I september i fjol, då han intervjuades av GT/helagotland.se, hade han fortfarande en bit till normal ork.
Nu, ett halvår senare, är han okej, säger han. Mest är det ett knä som plågar honom, operation väntar. Smärtan spelar in i att han periodvis haft svårt att sova.
– Ibland har jag inte sovit på flera nätter på grund av värken och blir man så klart trött på dagarna. Det skulle kunna förklara en del av hjärntröttheten, säger han.
Smak- och luktsinnet, som var totalt borta en tid, är i dag bara delvis tillbaka.
– Det pendlar lite hit och dit. Ibland funkar det, ibland funkar det inte, det är kanske något man får leva med, funderar han.