Ellinor Landin är bibliotekarie och samordnare för Gotlands bokbussar.
Mars
I mars lanserade regionen sina nya bokbussar. Den gamla bussen hade sålts och in rullade i stället två specialbyggda husbilar.
– Det känns jättehärligt. Vi har verkligen saknat att vara ute och träffa låntagare, sa samordnaren Ellinor Landin till Gotlands Allehanda då.
Och så har det blivit, berättar hon när året nu lider mot sitt slut.
– Vi har kunnat erbjuda besök till alla förskolor med längre än en kilometer till ett fast bibliotek och de allra flesta har nappat. Förut besökte vi strax över 20 förskolor, nu är det över 30.
Många gotlänningar minns en tid då bokbussen hade fasta stopp runt på ön och att alla med lånekort kunde låna. Den brukade också stanna till vid landsbygdsskolorna. Men med allt mindre resurser har de fått tänka om.
I år har fokus lagts på de prioriterade grupperna förskolebarn, personer inom daglig verksamhet och äldre.
I grunden är det positivt, berättar Ellinor Landin, som till exempel fått mer tid till att prata böcker med förskolebarnen och till att riva ner det biblioteksmotstånd som finns hos många inom daglig verksamhet. Men de har också behövt prioritera bort de äldre skolbarnen.
– Visst känns det, jag har jobbat med skolbarn i 20 år. Men samtidigt är det bra om skolorna nu tar sitt ansvar och att vi blir bättre på att komma ut till förskolorna, där vi kan lägga grunden och skapa goda vanor.
De nya bokbussarna har också inneburit nya möjligheter för de gamla, sjuka och funktionshindrade som fått personliga bokkassar utkörda genom initiativet ”Boken kommer”. När bussen kommer till deras hem kan de komma ut och själva välja. Men endast 15 procent har valt att göra det.
– Många är väldigt nöjda med boken kommer-servicen, att få en personlig bibliotekarie och att de inte måste passa bussen. Men tyvärr ställer även entrén till det lite. Det är ett väldigt högt fordon och trappstegen är alldeles för höga, säger Ellinor Landin.
Den förra bokbussen var större, men de nya är å andra sidan två.
I början försökte de lösa problemet med att fälla ut rullstolsrampen. Men den väger 50 kilo och det tar mycket på krafterna om arbetet upprepas vid varje stopp. Den är dessutom för brant för de flesta.
Den tidigare bokbussen var – till skillnad från de nya – tydligt en buss. När de nya skulle lanseras föreslog därför Ellinor Landin ett nytt namn för fordonen: mini-bibblor. Fastnade det?
– Haha nej, förvirringen är total. En del säger bokbussen, en del säger bokbil. Det var inte riktigt någon som nappade på mini-bibblor tyvärr, säger hon.
Men varför har camparna i Nisseviken blivit så glada? undrar ni. Jo, de har köpt mjölk till morgonkaffet och glass till svettiga stranddagar ur den gamla bokbussen, efter att familjen Hörsne köpt och förvandlat den till butik.
Samuel och Johannes Hörsne köpte för ett år sedan den gamla bokbussen och gjorde om den till en butik som i somras fanns vid Nissevikens camping.
– Framförallt badgästerna har tyckt att det har varit jättekul. Sedan restaurangen tog bort sin lilla butik har det inte funnits någon här. Men i somras kom de till bussen och köpte glass och vatten, berättar Johannes Hörsne.
Många har också fått ett kärt återseende.
– Det är jättekul att den är från Gotland och att den får vara kvar här. Barn och ungdomar kommer in och säger: ”Här har jag ju varit!” Jag har bytt ut den gamla soffan längst bak i bussen mot glass- och dryckeskyl, men annars är allt sig likt, säger han.
Även Ellinor Landin är glad över att bussen fått nytt liv på ön.
– Det är jätteroligt att den hamnat hos en familj med barn i en av skolorna som vi kört till, några som vet vad bussen gjort i sitt tidigare liv.