"Rustningen är tung men värmen är värst"
Kom igen! Bit honom i benet! Heja-ropen ekar mellan vallgravarna när nybörjartorneringen i kämpalek avgörs till fots inför en entusiastisk publik i Nordergravar.
Där sitter baron Styrr och baronessan Märta från Styringheim (Gotland).
Bredvid finns furstinnan Whilja och furst Björn från Nordmark (Sverige). Och där tronar drottning Merissa och kung Alaric från Drachenwald (Europa - den kända världen). Alla representerar underföreningar till SCA, The Society for Creative Anachronism.
En fuktig värme har lägrat sig över staden när det blivit dags för nybörjarkämparna att slåss för ära och damernas gunst.
Efter hård träning i både teori och praktik är det nu dags för "uppkörning" inför celebra åskådare och vänner hemifrån.
"Han dogade ju"
Kämparna ska visa att de behärskar reglerna och att de kan slåss på ett säkert sätt. Och nog är det på riktigt. Vapnen är tunga och det smäller högt när någon får in en fullträff. Publiken hålls på behörigt avstånd utanför "ringen" så att ingen riskerar att slås medvetslös.
Inför varje rond presenteras kämparna inför högheterna på podiet och alla hälsar artigt. Sen kan det gå fort. De segervissa kämparna pucklar på varandra och plötsligt har en av dem fällts till marken.
- Vad hände?, hörs en röst ur hejarklacken.
- Han dogade ju, svarar en annan.
Moloken och med svetten lackande lämnar den slagne scenen medan vinnaren gottar sig åt bifallet.
- Rustningen är tung, men det värsta är värmen, stönar Egil Tokrake efter en drabbning mot Eirik Hårfagre. Mulet, lätt disigt väder önskar han sig.
Men värmen är obarmhärtig, liksom motståndarna. Agnes Odygd från Styringheim kämpar tappert men blir till slut utslagen ur turneringen. Likaså lord By, som hoppat in som utfyllnad för att få jämna par. Som extrainsatt kallas man alltid lord By.
- Egentligen är han mer van och här kaxar han till sig ordentligt. Men han är en jättesnäll pojke norrifrån, upplyser härolden Alma, vars roll är att "gapa och skrika". Alltså en sorts konferencier som kan berätta det mesta om de flesta.
Inför den avgörande drabbningen laddar finalisterna med nötter och frukt. Vattenflickan Silwa af Svaneholm bistår med dryck ur lerkrus.
Egil ligger slagen
Hon får också mata Egil Tokrake, vars mundering tycks begränsa rörelsefriheten, med apelsinklyftor. Åtminstone gör den höga, tjocka läderkragen det näst intill omöjligt att hindra saften från att rinna ner i skägget. Det ser inte bekvämt ut. Men vad gör man inte för äran.
Dock får han se sig slagen av Eirik Hårfager. När en av tre finalronder återstår har de vunnit varsin.
Spänningen stiger, tröttheten är märkbar. Länge ser det ut som om Egil ska ta hem det. Han får Eirik på knä. Men Eirik ser sig inte som en slagen man och har plötsligt fått in en fullträff från sitt underläge. Egil faller till marken.
Lycklig tar hjälten emot hyllningar och pris med Marisol Vendelkråka vid sin sida.
Senare möttes mer erfarna kämpar med tvåhandsvapen. På onsdag avgörs den stora Wisbytorneringen, då kämpar från den kända världen slåss till fots för damers ära.
Så jobbar vi med nyheter