En rysk kvinna grips av poliser under en demonstration i ryska staden Sankt Petersburg den 25 februari. ”Jag är så stolt över de som vågar demonstrera, jag vet inte om jag hade vågat om jag var kvar i landet”, säger Maria.
Förra veckan kom ett mejl till redaktionen från en kvinna, som vi valt att kalla Maria. Hon heter egentligen något annat men för att skydda sin familj, som är kvar i Ryssland, vill hon vara anonym.
– Jag vet att det jag gör här, långt bort från Ryssland, ändå kan ge konsekvenser. Ryska staten ser allt vi gör.
Många avfärdar Putins kritiker som paranoida, menar Maria.
– Det är vi inte. Vi har sett hur människor fängslats efter att de gillat inlägg i sociala medier där Putin kritiseras. En man som hängde upp Ukrainas flagga i fönstret blev anmäld till polisen av sin granne. Även människor du älskar kan anmäla dig. Så jag kan inte vara säker på att min familj i Ryssland inte straffas för det jag gör här.
Trots rädslan för den ryska regimen kunde Maria inte låta bli att skriva ner sina ord i en insändare, som går att läsa i GT och på Helagotland.se.
– Just nu känns det som att världen inte bara vänder Putin ryggen, utan hela ryska befolkningen. Vi känner oss inte välkomna någonstans längre, säger hon och fortsätter:
– Å ena sidan förstår jag varför människor tar avstånd, å andra sidan måste andra förstå att det är vi som lämnat Ryssland som vill att landet förändras.
Land efter land har infört sanktioner mot Ryssland och företag efter företag har lämnat landet. Spotify, Netflix och Tiktok har blockerat ryssar från deras tjänster. Arla har ändrat förpackningen på produkten Kefir, eftersom det hade Röda torget som motiv. På Södermalm i Stockholm har ett ryskt kafé förlorat alla kunder och ägarna hotats efter krigets utbrott.
– Vad är nästa steg? Ska Almedalsbiblioteket ta bort romaner av Dostojevskij, Tolstoj och Bulgakov?
Maria poängterar att hon vet att det inte är ryssarna som är offer i det här kriget.
– Jag skrev inte insändaren för att jag vill att ni ska tycka synd om oss. Jag vill bara visa att vi håller med om att det som händer är hemskt, och att det inte hjälper att hata alla ryssar. Lämna oss bara ifred. Vi vill ingen något ont, vi vill bara bo här, inte i Ryssland.
Maria heter egentligen något annat. Hon vill vara anonym för att skydda sin familj i Ryssland.
I nyheterna skildras ofta ryska invånare som ovetandes av kriget. Andra stoltserar gärna med sitt stöd till Putin. Det är en bild Maria inte känner igen sig i.
– Jag vet ingen som röstat på Putin, alla jag känner är väldigt ledsna, säger hon och fortsätter:
– Men bland äldre personer i Ryssland, och bland de som bor i små städer och byar, kan det vara vanligare att man inte förstår att kriget pågår. De som inte kollar på Youtube kanske inte förstår vad som sker.
Videotjänsten är än så länge inte bannad i Ryssland.
– Det finns jättemånga klipp, med miljontals visningar, på Youtube där sanningen kommer fram, konstaterar Maria.
En ukrainsk kvinna står i spillrorna av det som en gång i tiden var hennes hem.
Ingen vet när kriget kommer att ta slut. Maria hoppades att den 9 maj, då Ryssland firar ”segerdagen” efter andra världskriget, skulle bli den dag då Putin viftade med den vita flaggan. Så blev inte fallet.
– Jag kommer nog aldrig kunna åka till Ryssland igen. Eller, kanske en dag, när Putin är död. Men Ryssland är en diktatur, så jag vågar inte tro att Putin kommer att efterträdas av en bättre person.
Under tiden håller hon kontakten med familj och vänner i Ryssland, och nära och kära i Ukraina. För som så många andra ryssar har även Maria vänner där.
– Vår vänskap har inte förändrats, utan vi stöttar varandra. Vi har bestämt att vi inte ska diskutera kriget.