Den tidigare ordföranden i Gotlands regionstyrelse, Meit Fohlin (S) och den nuvarande, Eva Nypelius (C). De har båda haft ledarpositioner innan de blev heltidspolitiker, som rektor för Gotlands folkhögskola och som sektionschef på Svenska spels ekonomiavdelning.
De tillhör olika partier och kom in i politiken i olika tider. Eva Nypelius har varit politiskt aktiv i Centerpartiet sedan hon var tonåring och har stegvis tagit sig upp till den högsta positionen på Gotland. Meit Fohlin är uppväxt i en socialdemokratisk familj, men det dröjde innan hon gav sig in i politiken. Eva är ordförande för regionstyrelsen och det har Meit också varit. Ingen av dem hade det som mål när de gick med i partierna.
– Jag började i Centerns ungdomsförbund och var ordförande i vår Cuf-avdelning hemma i Lokrume och kom in i fullmäktige som ersättare 1985, berättar Eva.
Som 22-åring stod hennes namn med på en ungdomslista inför valet.
– Vilket gjorde att vi fick in fem ordinarie och tre ersättare i fullmäktige från den listan, som en liten utmaning till gamlingarna, säger Eva.
Centerpartiet fick därmed en annan åldersfördelning på ön och inom Socialdemokraterna fanns det en grupp som ville få en jämnare könsfördelning.
– Jag har hört om när det fanns rödhättor inom partiet här. Just då var det ett sådant bryt, ungefär som när ni fick in unga fick vi in kvinnor, tack vare att man verkligen gjorde den här framstöten. Och det gjorde man då över hela landet. Det var som en gemensam tanke, nu ska vi in på listorna och då måste vi visa att vi vill in på listorna. Det gjorde man väldigt aktivt och då blev det ett skifte, säger Meit.
Ända sedan kvinnor fick rätten att rösta och kunde ställa upp som kandidater i valen, hade de högsta företrädarna fortsatt varit män. Det gällde ledarna för de etablerade partierna, såväl nationellt som lokalt. Men för Eva fanns det kvinnor på betydelsefulla positioner i partiet.
– Vi hade Inga Olofsson som var ordförande i socialnämnden då och en ganska stark personlighet på Gotland. Gun Östre satt också i fullmäktige för Centern och stödde oss väldigt mycket på ungdomslistan, berättar hon.
I riksdagen hade Karin Söder haft ministerposter och 1986 blev hon den första kvinnliga partiledaren i Sverige.
– Vi har haft starka kvinnliga företrädare och många gånger på de ledande positionerna. Vi har haft Karin Söder, vi har haft Maud Olofsson och nu Annie Lööf, som har varit partiledare i tio år, säger Eva.
"Jag hade inte sett någon kvinna där, men det var ändå naturligt. Jag tror att det ändå har att göra med att jag har känt ett stöd inom partiet", säger Eva Nypelius (C) om att bli den första kvinnan på posten som kommunstyrelsens ordförande 2006.
Meit hade däremot Olof Palme som förebild inom Socialdemokraterna.
– Jag är uppvuxen under hans tid och det tror jag präglar de här uppväxtåren när man får syn på samhället. Så för mig var Olof Palme en väldigt stor förebild och han är ju man, men han var väldigt tydligt en feminist redan då, säger Meit och lägger till några namn på gotländska rikspolitiker, som Gunhild Bolander (C), Lilian Virgin (S) och Ulla Petterson (S).
– Även när jag var barn så visste jag att vi hade kvinnor i riksdagen, för de var i tidningen och det var kvinnor jag kunde se.
Under 70-, 80- och 90-talen genomfördes flera reformer inom föräldraförsäkringen och barnomsorgen, som enligt Eva och Meit har varit de viktigaste för att kvinnor ska kunna ta plats i politiken. Valåret 1994 pågick även en debatt om att fler kvinnor borde stå på listorna inför valet. Socialdemokraterna varvade därmed namnen på listorna. Varannan dam, varannan herre.
– Det här med varannan har varit viktigt och vi har tyckt att det har behövts i vårt parti historiskt. Nu uppfattar jag det som oerhört naturligt och jag tror att det spelar väldigt stor roll att vi fortfarande har det, säger Meit.
"Det är ett fantastiskt uppdrag och ett viktigt uppdrag. Jag tror också att det inspirerar att det har funnits kvinnor på den posten", säger Meit Fohlin (S).
När Socialdemokraterna vann regeringsmakten det året intogs även varannan ministerpost av en kvinnlig politiker. Sedan dess har alla regeringar, oavsett partifärger, haft en jämn könsfördelning.
– Om det då blir det skiftet och man är fler som talar för att det ska vara varannan damernas och att det ska vara en norm så blir det det. Men det ska vara tillräckligt många för att få till nästa steg, påpekar Meit.
Både hon och Eva säger att alla perspektiv behövs. Mäns och kvinnors. Ungas och gamlas. Från stad och landsbygd. Från infödda och inflyttade.
– Och att man får en bra bredd i gruppen. Det har väl också gjort att vi aldrig har anammat det där med varannan, för att man blir väldigt låst i de perspektiven. Man behöver ha med sig helheten och de övriga perspektiven, vilket brukar funka ganska bra, säger Eva.
Hon jobbade sig upp inom partiet och den dåvarande kommunens fullmäktige, nämnder och styrelse. 2006 stod hennes namn överst på Centerns lista och när den borgerliga alliansen vann valet blev hon den högsta politiska företrädaren på ön.
– Som första kvinna på den posten, är det absolut symboliskt. Det har nog följt mig ganska mycket, att jag många gånger har varit den som har varit yngst eller varit första kvinna och på det sättet tagit steg, säger hon.
Men Eva ser sig främst som företrädare för sitt parti och vår ö än att hon företräder kvinnor.
– Jag kanske mer skulle se Meit som den där feministen som står upp för det. För mig har sakpolitik varit mer det som har engagerat. Det andra ska bara finnas där i ryggraden på något sätt, säger Eva.
"Det har hänt något i samhällsklimatet. Vi är mer öppna och vi respekterar varandra på ett annat sätt. Man ser mer till kunskap och engagemang än till om man är man eller kvinna", säger Eva Nypelius. "Alla debatter spelar roll för att vi är där vi är idag", tillägger Meit Fohlin.
Meit har varit med i samma valrörelse som Eva det året, men i en rödgrön koalition. Ett par år tidigare hade hon hört av sig till partiet, sagt att hon ville hjälpa till och fick omedelbart svar.
– Det var ett bra mottagande, ungefär som när ni var unga. Det mottagande är väldigt viktigt, när man tar det steget behöver man bli sedd. Det var 2004 och sedan den dagen har min resa fortsatt, säger Meit och vänder sig till Eva.
Även om hon också blev väl mottagen, som ung kvinna i fullmäktige 20 år tidigare, fick hon ändå utstå kommentarer, förminskande och avfärdanden. Vissa gjorde skillnad på kvinnliga och manliga politiker, under många år. Även de som rapporterade om lokalpolitik.
– Jag minns så himla väl, efter den stämman inom partiet där jag blev vald till ordförande i barn- och utbildningsnämnden. Då kommer media fram och ställer frågan. "Men hur ska du hinna med det här, kommer du att hinna med att baka bullar till dina barn" ungefär, berättar Eva.
När Meit kom in i politiken var det annorlunda. Efter ännu en valrörelse fick Socialdemokraterna makten på Gotland och för första gången satt det fler gotländska kvinnor än män på stolarna i fullmäktige. En jämställd fördelning med liten marginal, 36 kvinnor och 35 män. Två manliga partikollegor avlöste varandra på ordförandeposten i regionstyrelsen, tills Meit intog posten 2017.
Trots att både hon och Eva har haft den politiska toppositionen på Gotland, upplever de ändå att de inte tas på allvar i alla sammanhang.
– Jag tror det fortfarande finns gamla fördomar om det vi brukar kalla hårda och mjuka områden inom politiken, säger Eva och nämner tillväxtfrågor och infrastrukturfrågor som exempel.
I början av hennes politiska karriär togs beslut ibland bakom stängda dörrar, senare var hon den enda kvinnan i rummet. Nu är de fler. Ändå har båda känt att deras perspektiv avfärdas.
– Så är det för varje nytt område, när man är ensam om att ha sett det, och så har det varit för kvinnorna för hundra år sedan. De var ensamma om att se det. Och de situationerna finns fortfarande. Även om det inte är större delen av vår vardag så finns de situationerna och det kan handla om hur man ser på bostadsbyggande eller räknar på ekonomi. Då förväntas man inte alls ha samma kunskap, säger Meit.
I senaste valet var fler gotländska kvinnor än män förtroendevalda enligt Statistiska centralbyrån. Ändå är fördelningen i fullmäktige nu 39 män och 32 kvinnor. Vid mandatperiodens början hade Eva återtagit sin tidigare ledarposition. Att kvinnor har en liknade ordförandepost förekommer i en tredjedel av landets kommuner.
Att en kommun eller region styrs av en kvinna behöver inte innebära att den är jämställd.
– Det är också vanligt att man tänker att nu är det två kvinnor här, så då borde det per automatik föras någon jämställd politik. Så är det inte, utan det hänger på att vi är medvetna om det och gör aktiva val. Och det ansvaret ligger lika mycket på män, säger Meit.
"Vi får aldrig glömma att vi har makten att påverka och det är viktigt att påminna sig om den och att använda den", säger oppositionsrådet Meit Fohlin som går med regionstyrelses ordförande Eva Nypelius i glasgången vid Region Gotland.
Både hon och Eva är eniga om att vi har kommit långt, men inte ända fram. För att det ska bli lika möjligheter, med jämställd lön, hälsa, skola och idrott.
– Om vi jämför med övriga världen är vi ändå ganska långt framme i många av dem frågorna, men visst har vi mycket kvar att göra, säger Eva.
– Vi har fortfarande inte ett jämställt samhälle, även om vi har rört oss fantastiskt långt på de här hundra åren, säger Meit.
Från att kvinnor fick rösträtt har de också blivit representerade på olika politiska nivåer. Ändå har Sveriges högsta företrädare alltid varit en man. I veckan tog Socialdemokraterna på Gotland ett enhälligt beslut om att nominera Magdalena Andersson till partiledare och därmed ökar möjligheterna för att Sverige kan få en kvinnlig statsminister.
– Det är viktigt, säger Meit som tycker att det är på tiden att även Socialdemokraterna får en kvinnlig partiledare som har fullt stöd av sitt parti.