Så här kunde Visby ha sett ut

Titta på kartan här ovan. Så hade Visby kunnat se ut om man följt den stadsplan som stadsplaneraren Per Hallman och stadsingenjör Anders Serboni upprättade för staden utanför muren år 1908.
I början av 1900-talet var idéerna om trädgårdsstaden nya, och det var efter dem som Visby skulle formas. Per Hallman hämtade inspiration från Österrike, där estetiska ideal om stadsrummets gestaltning växt fram i det som kallats "den pittoreska skolan".
Per Hallman blev en av förgrundsgestalterna i Sverige, var bland annat med och utformade Lidingö villastad, stadsdelen Norrbygärde i Borås, Lorensbergs villastad i Göteborg. Han var även med och introducerade "stadsanläggningskonst" som ett ämne i arkitektutbildningen.
Så det var en välrenommerad stadsplanerare som Visby stadsfullmäktige anlitade. Per Hallman skulle tillsammans med Anders Serboni forma staden utanför muren. Parallellt med arbetet i Visby ritade Per Hallman Gamla Enskede, som när stadsdelen började byggas 1908 blev Sveriges första trädgårdsstad. Gamla Enskede är i dag ett spännande exempel på svensk arkitekturhistoria, även om Per Hallmans planer inte genomfördes i sin helhet.
Utrymme för idéer
I början av 1900-talet hade Visbys ytterområden börjat ta form. Till viss del kom utformningen att styras av innerstaden, för på 1890-talet anlades de esplanader som löpte in mot stadsmurens portar Söderväg, Österväg, Broväg. Per Hallman och Anders Serboni utgick från de vägarna, och föreslog bland annat att Österväg skulle göras 24 meter bred, innan den grenade sig i Follingboväg och Endreväg.
Längs vägarna som löpte mot portarna, och intill järnvägen, hade en del kvarter redan vuxit upp. Men i början av 1900-talet fanns det ännu utrymme för storslagna idéer om hur hela staden skulle kunna formas efter en given idé.
Den stadsplan som antogs av stadsfullmäktige den 25 augusti 1908 visar en grön stad. Kvarteren inramas av gröna förgårdar och många vägar har alléer. Här finns parker och lundar, lekområden och gångvägar. Namnen var redan klara: Strelowlunden, Jöran Wallin-plan, Öster torg, Ivar Stråbens plan, Gutelunden. Det stadsplanelagda området skulle inramas av den långsträckta Tjelvarlunden.
Saluhallar och kyrka
Till idéerna om trädgårdsstaden hörde även att låta gator löpa samma på platser där någon offentlig byggnad fick utgöra en accent. Sålunda ritade Per Hallman och Anders Serboni in två saluhallar.
"Tvänne torg med närliggande saulhallar hava föreslagits och äro såsom av planen framgår, belägna det ena öster och det andra söder om staden."

Man ritade även in en kyrka på norr och några andra byggnader.
"Platser för kyrkor, skolor, saluhallar m.m. hava i planen föreslagits å därför såsom lämpliga ansedda områden."

Även för rekreation fanns idéer:
"En större idrottsplats har föreslagits å det s.k. Östra Byrummet och smärre lekplatser hava föreslagits på skilda ställen på det sätt som framgår av planen."

Som konstruktörer av en blivande trädgårdsstad hade Per Hallman och Anders Serboni förstås tankar om grönskan:
"Planteringar. Till sådana hava utlagts dels de gamla vallgravarna och stenbrotten dels åtskilliga andra områden. Och äro enligt planen flera gator avsedda att förses med alleer."

Per Hallmans Visby hade blivit en naturlig utvidgning av innerstaden. Förebilderna till trädgårdsstaden fanns i äldre, medeltida städer och små barockstäder vars oregelbundna gatunät och slutna gaturum stod i kontrast till de moderna städernas räta vinklar och öppna karaktär.
Idéerna kom av sig
Visby kom dock aldrig att bli som Per Hallman och Anders Serboni skissade. Anledningarna är flera; myndigheterna hade svårt att enas om hur områdena närmast innerstaden skulle bebyggas. Och när man äntligen kom överens var de lagar som fanns för att driva igenom stadsplanerna för svaga.
De styrande i staden hade inte heller räknat med att bygga saluhallar och andra offentliga byggnader i den utsträckning som fanns inprickat på planen.
Några år efter det att planen fastställts startade första världskriget. Krigsåren och tiden därefter var ekonomiskt kärva, och det präglade ytterområdenas tillväxt.
Sammantaget blev det för svårt att förverkliga de radikala idéer som Per Hallman och Anders Serboni hade.
nMen vad fick vi istället?
Det dröjde in på 1930-talet innan de rättsliga möjligheterna var sådana att man kunde driva igenom en stadsplan. Visby anlitade återigen hjälp utifrån, den här gången arkitekten Sven Markelius. Han var en av de stora funktionalisterna i Sverige, och blev sedermera (precis som Per Hallman) stadsplanedirektör i Stockholm och med och planera den moderna huvudstaden.
Nya tankar
Sven Markelius hade helt andra idéer än Per Hallman, och den stadsplan som upprättades 1934 lade grunden till det Visby utanför innerstaden som det ser ut i dag. Till stora delar fick dock stadsplanen ritas efter de kvarter som redan växt upp.
Ett radikalt grepp för Visby togs mot slutet av 1950-talet, då överlantmätare Hans Lundström gjorde upp en ny generalplaneskiss för Visby och bland annat prickade in Gråbo och Terra Nova som områden för en framtida expansion. Områdena fanns alltså planerade långt innan begreppet "miljonprogrammet" myntades. På tio år (1964-75) skulle en miljon nya bostäder byggas i landet.
Hittills har miljonprogrammet varit det mest genomgripande och sammanhållna projekt som genomförts i Visby. Bara på Gråboområdet tillkom över 1 600 nya lägenheter.
Kvarteren i Gråboområdet skiljer sig från Visbys övriga bebyggelse. Det är slutna områden som inte öppnar sig mot omgivningen. Så byggde man inte innan och så kommer man säkerligen inte att bygga i Visby i framtiden, säger Waldemar Falck som följt Visbys utveckling.

Fotnot: Per Hallman och Anders Serbonis karta finns i stadsarkitektkontorets arkiv. Ett exemplar finns även i Landsarkivets trapphall.