Vid lunchtid den 18 juni 1986 gick larmet från den så kallade Skattkammaren på Gotlands museum där Havorringen förvarades.
- Vi fick fellarm relativt ofta och vi hade vissa rutiner för hur vi skulle bete oss. Jag stod i mitt kök hemma när larmet gick och det tog bara några minuter innan jag var på plats på museet, säger museets dåvarande säkerhetschef.
Två larm
Dörrarna stängdes och rummet undersöktes,.Allt var som det skulle och larmet sattes på igen. 45 minuter senare gick larmet ännu en gång.
Enligt uppgift upptäckte säkerhetschefen först efter det andra larmet att monterns lås var olåst.
Men en sak betonas starkt:
- Jag är hundra procent säker på att vi inte upptäckte att Havorringen var borta då. Det upptäckte vi först dagen efter.
Den säkerhetsansvarige tycker att det vore väldigt skönt om den försvunna ringen kom till rätta, inte minst för sin personliga del.
- Det är jätteförargligt för mig att den försvann. Jag har en förhoppning om att den finns någonstans och att den dyker upp.
"Det är preskriberat"
Sven Olof Lindqvist, dåvarande museichef som i dag är pensionerad, säger att han har lagt hela historien bakom sig.
- Brottet är preskriberat och jag tycker inte att historien är så intressant längre. Det som står i tidningen beskriver ju också på ett utmärkt sätt vad som skedde.
Sven Olof Lindqvist säger att han inte misstänker sin dåvarande personal för stölden.
Bra kopia
- Nej. Det var ju ett lås som tyvärr var enkelt att öppna med hjälp av en tillverkad nyckel. Vi förlitade oss på larmet i stället.
Larmet, ja. Vid vilket tillfälle tror du att ringen försvann, vid det första larmet eller det andra?
- Jag tror det kan vara så att man prövade första gången för att se om folk kom på stört när larmet gick.
Tror du att man kommer att hitta ringen?
Sven-Olof Lindqvist skrattar ett stillsamt skratt.
- Ja, det är möjligt, det är möjligt. Tyvärr är det osäkert. Trösten är ju att vi har en alldeles utomordentlig kopia som inte går att skilja från originalet.