Forskarna kan jämföra skelett genom tiderna och läsa ut fakta bland annat vad vi gjort och hur vi mått.
Sabine Sten är professor i osteoarkeologi, en specialitet som studerar arkeologiska skelettfynd. Hon jobbar på Uppsala universitet, Campus Gotland med att forska och undervisa i ämnet.
Till hösten börjar hon gräva djupare i Gotska Sandöns historia.
– Vi vet att det bodde många människor där på 1800-talet, men under vilka tider har ön befolkats och hur människornas liv varit på ön? Vi har inte så mycket kunskap om Gotska Sandöns historia.
Hon och marinarkeologen professor Johan Rönnby på Södertörns högskola planerar att undersöka olika ställen, bland annat Säludden men också ute i vattnet.
– Vi har sökt tillstånd för att göra sökschakt på några platser, men vi har inte fått det än.
Hittar de något intressant, ansöker de om att få göra mer omfattande utgrävningar.
En del vet hon men det sträcker sig inte så långt tillbaka i tiden. Hon är släkt med den ökände tillsynsmannen Gottberg, av några kallad ”Östersjöns siste sjörövare.”
– Hans bror är en förfader till mig, säger hon och ler.
Nu lägger inte Sabine Sten så stor vikt vid skrönor. Det hon gör har bättre grund i verkligheten även om det sträcker sig betydligt längre tillbaka i tiden. Hon har flera olika hjälpmedel till hands i sin forskning. C14-metoden gör det möjligt att datera fynd, hon kan låta analysera skelettmaterialets DNA, i samarbete med sjukvården använda teknisk utrustning som röntgen och datortomografi. Analysmetoder som Isotopanalyser kommer också att användas.
Hittar de rester från människor går det att fastställa med hjälp av C14-datering hur långt tillbaka i tiden Sandön var bebodd. En del undersökningar har gjorts tidigare på Fårö och då har Sabine bland annat hittat ben från älg och grönlandssäl.
– Vi har hittat mycket sälben på en bronsåldersboplats på Fårö, från fyra olika sälarter. Förutom grönlandssäl var det gråsäl, vikare och knubbsäl. Det var lite överraskande, säger Sabine Sten som förklarar att med hjälp av identifierade arter kan man studera fauna, miljö och klimat i historisk tid.
Skelettdelar från en människa, hittad i en grav på Gotland.
Hennes forskning omfattar allt från hur människor levde, vilka husdjur de hade, vilken mat de åt och vilka sjukdomar som funnits och hur hälsan har sett ut genom tiderna.
Studier av benskörhet och artros är ett av Sabine Stens stora projekt där hon samarbetar med läkare och tandläkare. Benskörhet är en sjukdom som många drabbas av idag. Jämförelser har gjorts mellan på människor som levde förr i tiden och nu.
– Vi kan se är att människor som vi hittat benrester av vid Ajvideboplatsen på Gotland hade väldigt starka ben. Visserligen blev de bara i genomsnitt 40 år och vi blir över 80 i genomsnitt idag.
Men det finns andra jämförelser som också tyder på att människors skelett var bättre förr.
– Erik den helige, som levde under 1100-talet, vilar i Uppsala domkyrka. Han var i 40-årsåldern och hade ett väldigt bra skelett jämfört med dagens 40-åringar.
En överarm från en människa och ett nötkreatur.
Olika sjukdomar sätter spår i skelettet och undersökningar av osteroporos och artros av de arkeologiska fynden har bidragit till mer kunnande som även ortopeder och röntgenläkare har nytta av. Syftet är att öka förståelsen för hur sjukdomar sätter spår i skelettet och försöka att förebygga dessa.
Russens historia, eller snarare hästens, är ett av de områden som hon forskar om. Det är oklart om hästen fanns här och i Sverige på stenåldern som i jämförelse med nötkreatur och får fanns här under stenåldern
– Det har gjorts hästfynd på stenålderslokaler, men med hjälp av C14 datering visar det sig att hästbenen har hamnat där under senare tid, säger hon.
Sabine Sten forskar om vad skelett som hittats vid arkeologiska utgrävningar, kan berätta för oss idag.
Nya upptäckter dyker ständigt upp på olika nivåer. En sådan är igelkottens historia på Gotland. Igelkotten har funnits på Gotland sedan stenåldern och tillsammans med forskarkollegor har hon med hjälp av DNA-studier visat att igelkotten kommit till Gotland väster ifrån med hjälp av människor.
Igelkottar som är Gotlands landskapsdjur, kan ha haft en speciell ställning.
– I några gravar på stenåldersplatser på Gotland har ben av igelkottar påträffats hos den döde, bland annat placerade på deras bröst. Vi vet inte varför, säger Sabine Sten och berättar att det kommer en artikel om detta i nästa nummer av Gotländskt arkiv i höst.