En unik, 2000-årig skatt är borta och fortfarande sörjs förlusten av dem som var med:
- Att få beskedet om stölden var som att få ett knytnävsslag rakt i bröstet, minns Gun Westholm, antikvarie på museet, då liksom nu.
Det här är berättelsen om ett unikt fynd, det enda i sitt slag. En berättelse om en osannolik kupp, en fräck stöld som gäckat poliser och fornvänner i 25 år.
Det här är den sanna versionen av sagan om ringen.
Det hela utspelade sig vid lunchtid en sommardag 1986.
Gotlands museum har öppet som vanligt. En av de fasta utställningarna är den om Havorskatten, uppgrävt 1961 och i Gotlands museums ägo sedan dess. Havorringen ligger i samma monter som det kärl som ringen hittades i och de övriga föremål som låg i kärlet. Dessutom sitter, i montern, en stor färgbild på ringen i fråga.
Inte som andra dagar
Gun Westholm är just denna dag på tjänsteresa till Kattlunds, en så långt helt vanlig dag på jobbet som antikvarie.
Men den här onsdagen, 18 juni 1986, blir inte riktigt som andra dagar.
Klockan 12 går plötsligt inbrottslarmet i en av utställningslokalerna. Personal skyndar till - men man hittar ingenting konstigt. Inte med utställningsföremålen, inte med dörrar eller fönster.
Larmet återställs och allting återgår till det normala. I drygt en halvtimme.
Sedan går larmet igen. Den här gången upptäcker man att låset till den monter där Havorskatten förvaras, är olåst. Inte uppbrutet, men inte heller låst.
På blanka dagen
Den säkerhetsansvariga kvinnan har i senare förhör berättat att hon såg det som så fullständigt otänkbart att någon skulle ha stulit något mitt på blanka dagen, att hon inte ens noggrant undersökte huruvida något av museiföremålen saknades.
När ingenting underligt upptäcks den här gången heller, återställs larmet en andra gång.
- Man trodde att någon bara hade lutat sig för långt fram när han eller hon tittat in i en monter och då slagit huvudet i glaset - det hände ibland att larmet gick av den anledningen, suckar Gun Westholm när GT träffar henne på museet 25 år efter stölden.
Först på förmiddagen dagen därpå, torsdag 19 juni 1986, upptäcker en vakt att ringen är borta. Det utbryter kalabalik.
- Det här var dagarna före midsommarhelgen, och jag skulle med båten till fastlandet den där torsdagen. När de ringde från museet ville man inte tro att det var sant; jag satt bara och skakade, säger Gun Westholm.
- Jag tror att tjuven först försökte öppna montern, men larmet gick och han smet därifrån. När man hade stängt av larmet kom han tillbaka och försökte igen. Den gången hann han längre...
Många teorier
Teorierna och misstankarna kring stölden har varit många genom åren, en del välgrundade och andra mer spekulativa.
I efterhand har personal erinrat sig att en man lämnade museet i en väldig fart i samband med att larmet gick för andra gången. Det berättades också att en yngre man skulle ha uppehållit sig "onödigt länge" i lokalen. En äldre man, som nu är avliden, ansågs länge - och anses av många än i dag - vara den skyldige, och under tidigt 2000-tal inkom ett tips om att en man utklädd till kvinna skulle ha varit tjuven. En annan teori är att en "godhjärtad" person ska ha stulit ringen för att skydda den från annan stöld.
Kommer att återlämnas
Hur det än ligger till, är Gun Westholm säker på att Havorringen en dag kommer att återlämnas.
- Jag kanske inte får uppleva det, men kanske redan nästa generation. Jag tror att den finns hos någon privatsamlare, att den ligger inlåst någonstans men att ägaren tar fram den då och då, tittar på den och njuter av den... Kanske kommer inte den som nu har ringen att lämna tillbaka den. Men när han faller ifrån och det kommer arvingar som ska ta hand om allt, då kan det dåliga samvetet slå till, säger Gun Westholm sakta.