Sandön blev räddningen
Under andra världskriget lyckades den tyske flygaren Viktor Schnez och hans besättning rädda sig iland på Gotska Sandön. Nu, 63 år senare, tackar han för sig genom att skänka en minnestavla till Sandö-kapellet och donera en summa pengar till kapellets underhåll. Herren är min herde
Men innan det sjönk hann Viktor Schnez och de övriga tre ombord ta sig ombord i planets livflotte. I nära fyra dygn drev sedan flotten omkring, först i riktning mot Stockholms skärgård men efter vindkantring mot Gotska Sandön.
Utmattade och medtagna, en med svåra hjärtproblem, tog de sig iland på ön. Några dagar senare hämtades de av ett tyskt plan - en hämtning som ansetts något tveksam med tanke på den svenska neutralitetspolitiken.
<span class='mr'>Återvände till ön</span>
Viktor Schnez överlevde kriget - den gotländske flygskribenten Curt Jacobsson har för övrigt skrivit att Schnez hade änglavakt eftersom han klarade sig undan flera svåra missöden under kriget.
När utlänningsförbudet på Gotska Sandön togs bort för några år sedan var den då 81-årige Viktor Schnez en av de första utlänningar som besökte ön. När han steg iland kysste han marken och kunde inte nog betyga hur mycket Sandön betytt för honom.
Han besökte bland annat kapellet på Sandön och fick då syn på ett vykort med psalmen "Herren är min herde". En psalm som han tyckte väl passade in på hur han och hans besättningen räddades den 3 juli 1941.
Så nu har Viktor Schnez till Gotska Sandöns kapellstiftelse överlämnat dels en minnestavla, dels ett ännu okänt belopp som skall användas till underhåll av kapellet. Stiftelsens ordförande, biskop Lennart Koskinen, planerar att under sensommaren eller hösten resa ut till Sandön för att placera tavlan i kapellet.
Viktor Schnez orkar inte själv resa med - han är numera 89 år och stannar hemma i Bonn.
Så jobbar vi med nyheter