Sången var en ventil för sorgen

Två minuter senare, när den allmänhet som ringt och röstat fått säga sitt, har Maria vunnit tävlingen.
Tagit hem hela skiten.
Och vad gör jag då, mitt i segerruset?
Jo, jag biter i ett surt äpple, traskar fram, kramar och gratulerar - och ber att få träffa henne för en lång intervju.
* * *
Det är två dagar efter triumfen. Söndag eftermiddag, årets hittills varmaste dag. Vi ses hemma hos Maria, en rätt nyinköpt trea där hon bor med sambon Adam.
Ordning, reda, var sak på sin plats.
- Vi har städat och fixat nu på förmiddagen, förklarar Maria.
Hon har ett grekiskt ursprung och vi ska prata om det. Vi ska prata om att växa i sin sorg efter pappa också men först tar vi oss till Östercentrum.

Bajs i brevlådan
Hon sätter sig i soffan och jag ber henne ta oss med till Öster i fredags, hur var det där egentligen.
- Kul, säger Maria. Annorlunda. Det var ju bara fokus på en enda låt...man skulle sälja både låten och sig själv, liksom. Och så är jag inte van att framföra egna låtar på det sättet. Jag har mest sjungit som demosångerska på Adams låtar, eller covers när man är ute och spelar...
Och så gick du och vann.
- Ja. Allting. Och då började det ju rulla igång...

Låt oss stoppa ett tag. "Svensktoppen nästa!" är en tävling där landets lokalradiostationer tar fram varsin vinnare. De möts den 9 augusti i en riksradiosänd tävling. Från den går tio låtar vidare till en final live på Liseberg. Den gotländska finalen om fem bidrag hölls på Öster i Visby i fredags. Jag var en av tre i juryn. Okej, då fortsätter vi:

-...då började det ju rulla igång, alla tankar...vem gillar den här låten egentligen och kommer jag att ha någon chans. Tävling är ju tävling.
Men jag gav dig lägsta poängen, blev du sur då?
- Ja, det blev jag! Nej, inte sur, mest arg, faktiskt...jag tänkte att jag var kanske inte bäst men jag var fan inte sämst heller...kommer jag sist ska jag aldrig mer sjunga, det var så jag tänkte.
Jag är ledsen, jag var ju...
- Det är lugnt, man ska följa sitt hjärta. Just när du givit dina poäng fick jag ett sms, faktiskt: "vill du jag ska bajsa i hans brevlåda", haha.
Poppis kille, alltså. Sången och musiken är en stor del av ditt liv, har jag förstått.
- Ja, det är den...att sjunga, stå på scen, showa, dansa, lyssna...jag kan välja rätt länge för att hitta rätt musik om jag ska laga mat eller sitta på balkongen. "Kan det aldrig få vara tyst hemma" brukar Adam säga.
Kan det det? Få vara tyst?
- Nej. Väldigt sällan.
Adam sitter på balkongen och läser boken "Svensk maffia" när jag är på besök. Adam heter Alvermark och skrev den tunga balladen "Without you" tillsammans med Maria.
Han är kompositör på rätt hög nivå, hade bland annat en låt i norska melodifestivalen 2007.
Maria och Adam har varit ihop i fyra och ett halvt år.
- Vi var kompisar i början, vi träffades när han kompade mig på Tiljans talanger. Han hade fått för sig att jag var rätt dryg, har han berättat. Ja, sen umgicks vi en del, jobbade med musik...sen såg jag honom på scen en gång och då kände jag att, nej, vi är nog mer än kompisar och...
...så blev det som det blev?
- Ja.

Maria tillhör showgruppen Lady Live, prenumererar på tidningen "Hälsa", har arbetat ett halvår som entertainer för Fritidsresor på Lanzarote och fick senaste sms:et av syrran: "Hej, älskade syster, kan inte du ringa mig snabbt, jag har inga pengar på mobilen. PUSS".

Som vi sitter här och hör Tobias Fröberg från stereon sjunga tyst i bakgrunden undrar jag vem Maria Eliadis egentligen är.
Så jag frågar det, utan att förvänta mig ett allom täckande svar. Frågar:
Vem är du egentligen? Eller kanske: vilka är du, man är ju så många?
- Ja, jag var ute med kollegor igår och en av dem sa just så. "Det är så konstigt med dig, du är en person på jobbet och en person privat, jag tycker bäst om den privata". Jag är nog duktig på att få folk att tro att jag är duktig och självsäker och stark, men...
Men?
- Ja, det är väl en bild, egentligen är jag rätt osäker...lite feg. Det har alltid varit "du som är så modig" men innerst inne är jag nog den som är räddast. Gud, vill du ha kaffe, jag har satt på men glömt hälla upp!
Tre dagar efter vårt möte ska Maria och Adam resa till Rhodos. Två veckor i närheten till rötterna. Det är där hon har delar av sitt ursprung; kusiner, farbror, farmor.
Maria har aldrig bott permanent på Rhodos, hennes grekiske pappa bodde i Stockholm innan han gick bort då han ännu var ung och Maria bara tio. Men trots det är Rhodos ett slags hemma för henne.
- Jo, det är det ju...jag bodde ju där på somrarna, man går längs gatorna och kommer ihåg en massa...där gick vi och fikade och där gjorde vi det...jag kommer in i det snabbt när jag är där.
Hur levande är Grekland i ditt liv?
Maria drar upp fötterna under sig i soffan, ser ut i värmen, ler:
- Det finns ju alltid där. Jag lyssnar på grekisk musik, men jag pratar ju inte grekiska som förr. När pappa levde pratade jag ju med honom varje dag...jag har ett kassettband förresten när vi pratar med varandra, det är jättekul att ha kvar. Nu pratar jag i telefon med farmor ibland.
På väggen, strax intill tv:n, hänger en bild på bebisen Maria och pappa Steve med svart lockigt flygande hår.
Ett svartvitt minne ur livet.

Närvarande saknad
Marias vinnarlåt "Without you" handlar just om pappa.
- Den handlar om att mista någon och att sedan ta sig vidare, att det som sårar kan göra en starkare...och det har pappa gjort.
Hur tänker du på honom i dag?
- Det är väl ganska egoistisk, egentligen, men "om han kunde se mig nu, då skulle han vara stolt", så tänker jag om jag gör nåt speciellt. Eller nåt vardagligt också. Det värmer i mig när jag pratar om honom, men ibland om jag hittar saker som var hans, bilder, vad som helst, när jag känner lukter, när jag inte är förberedd, då kan bli väldigt ledsen och gråter som ett barn.
En närvarande saknad?
- Ja, som nu när en del kompisar börjar få barn, han kommer ju aldrig att få se mitt barn, han får inte vara med när jag gifter mig...jag drömmer mig bort i såna tankar ibland.
En helt annan sak: vad skulle du vilja kunna?
-Aldrig bli på dåligt humör, allt skulle vara så mycket enklare då.
Du skrattar rätt mycket, jag, som inte känner dig, kan tänka mig att du ofta uppfattas som rätt glad.
- Ja! Men jag är nog sådär, som när jag fick din tvåpoängare: "Nej, jag ska aldrig sjunga mer!". Det är väl det där grekiska blodet, kanske.

Maria är instruktör på Friskis & Svettis och säger att ett pass där ger så vansinnigt mycket energi! Hon älskar det. När hon har full sal framför sig tänker hon ibland "det här skulle pappa se, det skulle han vara stolt över"

Maria säger att en perfekt fredagskväll innehåller just en gympapass, sen hem till Adam som lagat något gott och sedan kanske ett glas rödvin på balkongen. Det är livskvalitet, det.
Om tio år, var är du i livet då?
- Då har jag två barn, kanske...bor i ett radhus, inte villa, vi är inte så händiga. Jag hoppas ha kvar mitt jobb och att jag sjunger på olika sätt, kanske har givit ut en riktig skiva internationellt, det är ju en dröm.
Om du då, där i radjuset, ser tillbaka på den här tiden, på 2009...var det en bra tid?
- Mycket bra. Det var då jag fann mig själv, när jag landade i vem jag är, när jag hittade självkänslan.
Berätta.
- Jag har gjort så mycket jag velat göra men inte vågat tidigare, det är nog därför jag tänkt extra mycket på pappa nu. Jag har blivit Friskis-ledare, till exempel, jag har börjat hitta min roll på jobbet, vi har köpt lägenhet...

Förlusten av en vän
Det blixtrar i Maria Eliadis ögon när hon berättar; närheten, verkligen känslan av att ha hittat rätt, hittat...hem.
Vi går in för landning i intervjun och jag undrar om det är nåt mer hon vill berätta, nåt som är viktigt för en helare bild och hon säger...
-...mamma. Hon satt ju i publiken på Öster och...jag är liksom inte bitter över att pappa inte lever längre...men hon, mamma, har ju gjort ett jävla bra jobb...man skulle egentligen skrivit en låt om henne.
Maria har inte bara förlorat sin far. Hon förlorade även sin bästa vän när hon var 18. Tankarna på henne finns också med i låten "Without you".
- Det har legat och pyrt länge, jag ville få det här ur mig...den här låten är en liten, liten ventil...det kom något bra ur allting till slut.
* * *
Vi bryter upp och jag tackar för mig. Adam kommer in från balkongen där han suttit under vårt timslånga samtal.
- Jag har läst ut boken nu, säger han. Den slutade med en kille som hoppade av sitt gäng och lade kriminaliteten på hyllan.
Maria står vid dörren när jag går:
- Var rädd om dig i världen, säger hon.

Sången var en ventil för sorgen

Det hela är inte så lite genant, rent av pinsamt.Som jurymedlem i radioprogrammet "Svensktoppen nästa!" ger jag Maria Eliadis bidrag "Without you" lägsta finalpoängen från scenen på Östercentrum.