Sanningens år- – kommentar till Erik Fransson 11/1, Eva Bofride 14/1, Eva Nypelius 15/1
Bra att Erik Fransson och Eva Bofride börjar se vidden av "den enorma förändringen av Klintehamn" som en storskalig kalkbrytning för med sig. Tillsammans, och här stämmer också Eva Nypelius in, säger de sig nu också ha "förståelse för den oro som nu finns bland många boende i Klintehamn". Men varför finns denna oro?! "I en demokrati kan aldrig fel låt vinna" försäkrar Eva Bofride. "I domen har man i stort sett tagit hänsyn till de synpunkter som majoriteten i regionstyrelsen förde fram" säger Eva Nypelius. Allt borde alltså vara bra? Eller kan det vara så att regionstyrelsen i mångas ögon varken levt upp till ansvaret att värna Klintebornas framtid, eller till det övergripande uppdraget att bygga ett hållbart och blomstrande Gotland?
Regionens samhällsbyggnadsförvaltning har tagit fram en lovordad översiktsplan för Klintehamn. Planprocessens hörnstenar i kontakten med lokalbefolkningen var just helhetssyn, delaktighet och dialogmöten. Varför tillämpade inte regionstyrelsen samma principer vid framtagandet av synpunkter till täcktansökan, särskilt som ett utvidgat brott riskerar att rasera många av de positiva förutsättningar som översiktsplanen bygger på? Vems intressen företräder Eva Nypelius – är det SMA:s eller Klintehamns befolkning och byggd? Och då har vi ännu inte börjat tala om de stora kostnaderna för muddring och hamnutbyggnad som utvidgad brytningen och stenhantering för med sig! Vem betalar den?
Nej, det räcker inte med "förståelse över oron", åk ut till Klintehamn och för en lyssnande och seriös dialog med ortsborna och tag sedan tag i det samhällsbyggnadsansvar som åligger regionen. Mångdubbelt fler trygga jobb kan skapas om inte utbyggnaden blir av, och i Snögrinde kan skogar, hällmarker och grundvatten bevaras för framtiden.
Wolfgang Brunner
Miljöpartiet de gröna
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!