En hylla uppe under kökets tak skvallrar om att katten Krejsy är tokig i att klättra. Hennes matte Sara Kjellsdotter Lundberg har varit intresserad av djur sedan hon var barn, men katter har inte lockat henne lika mycket som kor.
– Jag kommer från Hedemora och min morbror hade köttdjur. Med kor och kalvar har jag alltid känt mig trygg, säger hon och berättar att det var under gymnasieåren som hon började fundera på att jobba med djur.
Hon for till Island under två vårar, för att jobba under lamningssäsongen.
– Det var jättehäftigt, Island är ett så annorlunda land, säger Sara Kjellsdotter Lundberg och berättar att det var där hon på allvar bestämde sig för att utbilda sig till veterinär.
I tid motsvarar utbildningens sex år den till läkare. Sara läste på Veterinärhögskolan i Köpenhamn – vilket gjorde Själland till hennes andra ö att bo på.
– Jag ville ut i världen, säger hon och berättar att examensarbetet, om parasiter som drabbar får, förde henne till Nya Zeeland.
Christchurch på Sydön hade i februari 2011, bara ett halvår tidigare, drabbats av en svår jordbävning som kostat 200 människor livet när stora byggnader föll som korthus.
– Det var raserat och hela centrum såg ut som en spökstad, säger Sara Kjellsdotter Lundberg.
Hon trivdes dock så bra att hon blev kvar i sju år, och doktorerade i fårens immunförsvar mot parasiter.
– Jag tycker att parasiter är fascinerande organismer, säger hon och berättar att de trots att de är pyttesmå kan utgöra en livsfara för fåren, som i många länder dessutom blivit resistenta mot avmaskningsmedel.
Genom att injicera en anti-gen, ungefär som ett vaccin, hoppades Sara Kjellsdotter Lundberg att fåren skulle tåla angrepp av parasiter – något som till stor del visade sig fungera.
– Men det behövs mycket mer forskning, säger hon.
På Nya Zeeland ger inte nordisk veterinärlegitimation behörighet och efter att ha pluggat sammanlagt 25 år av sitt liv längtade Sara Kjellsdotter Lundberg efter att få jobba. Hon flyttade hem till Sverige och Dalarna, där hon jobbade ett halvår som veterinär på ett slakteri i Rättvik.
– Jag hade aldrig varit på Gotland, men så såg jag en tjänst vid Gotlands slagteri, sökte och fick den, säger hon och berättar att hon ser Gotland lite som Sveriges svar på Nya Zeeland, med fantastisk natur och trevliga människor.
Efter ett år med att besiktiga djur före och efter slakt började Sara i januari i år som djurhälsoveterinär hos Växa Sverige i Roma.
– Det är mycket förebyggande arbete. Att man inte bara släcker bränder utan förhindrar att djur blir sjuka tycker jag är väldigt givande, säger hon och berättar att det kan handla om allt från fruktsamhetsproblem hos kor till kalvsjukdomar och juverhälsa.
I tillsynen på öns gårdar träffar hon många lantbrukare som inseminerar sina djur själva, och 30 år efter morbrors köttdjur i Dalarna är cirkeln sluten.
– Jag är tillbaka bland korna, och så bor jag på en ö med mycket lamm på igen, säger hon.
Efter ett och ett halvt år som veterinär på Gotland börjar Sara Kjellsdotter Lundberg känna sig hemma, men på andra sidan jordklotet har Nya Zeeland ännu dragningskraften kvar.
– Jag har lätt att anpassa mig och har tagit mig dit vindarna fört mig. Nya Zeeland blev som ett andra hemland. Jag tar en dag i taget och så snart det går för coronapandemin vill jag åka tillbaka på semester, säger hon.