Såren finns kvar efter Flextronics nedläggning

Snart har det gått ett år sedan de sista Flextronicsanställda lämnade fabriken i Visby. En fyra år lång avvecklingsprocess var då till ända. Cirka 1.200 personer hade i omgångar fått lämna sina jobb.
Beslutet om total nedläggning togs i augusti 2003 och då varslades de sista 164 anställda. Under de två förevarande åren hade sammanlagt 939 anställda sagts upp, samt en hel del vikarier.
- Vi var många som blev av med jobben de där åren, säger Conny Kristensen Gahnström, då ordförande i Metallklubben på Flextronics. Och många var äldre, hade låg grundutbildning och i stort sett ingen annan erfarenhet än arbete på ett fabriksgolv.

Sades upp
668 fast anställda metallare sades upp.
- 200 av dem hörde vi aldrig av. De flyttade, fick nya jobb eller började på någon skola. Många var yngre, de klarade sig på egen hand, säger Nils Jacobsson, på Metalls avdelning i Visby.
460 anmälde sig som arbetslösa. Av dem är mer än 200 fortfarande helt arbetslösa.
Några har till och med hunnit bli utstämplade och går på så kallat aktivitetsstöd.
Ett knappt 40-tal går ännu på utbildning med hjälp av Flextronicsfonden (fonden, som skapades i samband med de stora varslen för att ge uppsagda som är äldre än 50 år möjlighet att studera med hjälp av stipendier).

Deltidsarbetslösa
En mindre grupp är registrerade som deltidsarbetslösa.
-Man kan säga att minst 250 av de gamla flexarna inom Metall fortfarande är utan jobb, sammanfattar Nils Jacobsson.
Och det kan bli fler när nu fondens pengar snart är helt slut och inga 50+ are längre kan räkna med utbildningsstipendier.
Conny Kristensen Gahnström tycker att mer borde kunna göras för att hjälpa den här gruppen.
- Jag tycker man tar problemen på litet för litet allvar, säger hon. Man säger att Gotland klarat sig bra efter Flextronics nedläggning. Trots att en hel industrisektor har försvunnit och trots att flera hundra människor står utan jobb och tryggad utkomst.
- Varje individ som blir utstämplad borde ses som ett nederlag för samhället, fortsätter hon.
Hon tycker att regelverket är alldeles för stelbent, fler borde till exempel ges möjlighet att studier, även om de fyllt 50 år.

Livslångt lärande
- Man talar ju om ett livslångt lärande, men är du arbetslös och fyllt 50 år sätter reglerna stopp. Då får du inte längre studiemedel, det här borde ändras, säger hon.
Nils Jacobsson på Metall håller med.
Erik Fransson tycker att man borde eftersträvat större bredd i ersättningsjobben till Gotland.
- Jag hade önskat att man även fått hit någon form av industri, säger han.
- Visst ska man satsa framåt och visst är det bra att Högskolan byggs ut och att vi fått alla de nya jobben på Försäkringskassan. Men det hade behövts mer. Stora grupper hamnar utanför när man satsar så ensidigt. Och jag tycker inte det är rätt bara skära av och i princip låta en hel generation av industriarbetare tyna bort. Det kan inte vara rätt att hantera människor så, och jag tror inte det är samhällsekonomiskt vettigt heller, säger Erik Fransson.