Saxofon-oktett uruppförde Ray Naesséns färska verk "Horas non numero serenas"

En oktett för saxofoner var således det verk som väckte mest nyfikenhet vid konserten i Oscarssalen i Krukmakarens hus.
Ray Naessén planerar att bygga vidare på sitt verk med inte mindre än fem ytterligare satser. Han har sålunda givit det titeln "Horas non numero serenas", en latinsk sentens som betyder "Jag räknar bara de ljusa timmarna" och brukar återfinnas på stora solur.
Det nykomponerade verket uruppfördes alltså av två av landets fåtaliga professionella saxofonkvartetter : Gotlandsmusikens "veteraner" Sax on Four, vilka startade i nuvarande inriktning -94, (Bernt Eklund-sopransax, Tomas Andersson-altsax, Lars Linna-tenorsax, Lars-Olof Ahnell-barytonsax) samt 1999 bildade Hässlö saxofonkvartett (Johannes Johansson-sopransax, Anders Nilsson-altsax, Jerker Axelsson-tenorsax, Daniel Hedström-barytonsax).
Klanderfritt
Lite kort om repetitionstid tillsammans sade sig de båda kvartetterna ha haft och uttalade en from förhoppning att man skulle ses i slutet. Med två så kompetenta ensembler fungerade det givetvis klanderfritt rent speltekniskt.
Flitige Visbybon Ray Naessén har skapat ett opus som flyter på raskt och lättsamt, fjärran från fördomen om brölande saxofoner. Här anas korsbefruktande influenser av såväl svensk nationalromantik à la Lars-Erik Larsson som balkanimpulser modell musiken till Emir Kusturicas filmer.
Oktetten och tonsättaren mottog vederbörliga hyllningar för sitt arbete. Fortsättning följer således i form av ytterligare fem satser som det skall bli intressant att framöver få lyssna till.
Rik spännvidd
I övrigt innehöll konserten en rik spännvidd, allt ifrån en transkriberad komposition av J S Bach till storbandsmusik signerad Stan Kenton.
Hela första avdelningen spelade Hässlökvartetten i egen regi. Repertoaren var en blandning av svenskt och franskt nutidsmaterial.
Jesper Nordin har i sin komposition "And Voices are" från 1995 utgått från ett poem av T S Eliot. Sedan har han använt citat från detta som karaktärsbeteckningar i det ensatsiga verket som meddelade en inåtvändhet som paradoxalt nog ändock framstod som expressiv.
Thierry Escaich, f. 1965, komponerar främst för träblås. I "Tango virtuoso" har han skapat ett härligt lättsmält verk, sprittande av liv och behagfullhet.
Spektakulärt
I konsertinledande "Chorale" av Jan W. Morthenson placerade medlemmarna sig på skilda platser i lokalen innan de återförenades. Spektakulärt men stycket saknade dock nödvändig egen puls.
Jean Francaixs sexsatsiga "Suite" avslutade avdelning ett. Ett humoristiskt hållet stycke men som nog var roligare att spela än att lyssna till.
Efter pausen följde först uruppförandet. Därpå två jazzkompositörer, Stan Kenton och Duke Ellington.
I dessa båda transformerade sig Sax on Four till en kvintett. I Kentons "Opus in Paster" lånade man in Jerker Axelsson och i Ellingtons "Come Sunday" Johannes Johansson. I det senare glänste Bernt Eklund som solist.
(Jerker Johansson skall för övrigt börja vid Gotlandsmusiken och då bland annat medverka i Sax on Four när Bernt Eklund frestar lyckan på annat håll. För aftonen ersatte Lars Linna, som normalt återfinns i Blåsarkvintetten, Göran Cederlöf).

På egen hand
Hässlö saxofonkvartett avslutade så konserten på egen hand. Bachs "Choral, Prelude & Fuga" har förstås transkribetats för det moderna, 1846 uppfunna, saxofoninstrumentet. Fascinerande att höra hur väl gigantens omisskännliga tonspråk ändå slår igenom.
Ordinarie konsertdel ändade med ytterligare en nutida svensk tonsättare, Christofer Elghs ¿Never Weather Beaten Sail".
Kompositionen, från -96, bygger på en engelsk ballad och Elgh har lagt in moment av såväl discotakter som sakrala tongångar, de två livsverkligheter som han själv då slets emellan.

Extranummer
Obligatoriskt extranummer följde. Det blev snärtiga "Vallflickans dans" ur Hugo Alfvéns "Bergakungen".
Det var en konsert där de båda ensemblerna verkligen underströk vilket mångfacetterat instrument den ofta underskattade saxofonen är i sina olika varianter.