"Segling en sport för män"
- Segling är en sport för män, en sport som kräver mod och beslutsamhet! Så skrev Wisby segelsällskaps sekreterare Gösta Storm i inledningen till sällskapets jubileumsbok 1933. En bok som berättar om sällskapets första femtio år från starten 1883.
Kanske kunde man tala om societetssällskap. I alla fall tyckte nog yrkesfiskarna det när de inbjöds att med sina fiskebåtar vara med och tävlingssegla. Ingen tycks ha anmält sitt intresse.
Ändå var det inga dyrbara lyxbåtar som de första medlemmarna ställde upp med. Flera var livbåtar, skeppsbåtar, från förlista skutor. Anton Petterssons Gerda, Karl Romins Brage, Chasse Mays Kare var alla skeppsbåtar.
Några seglade med enkla gotlandssnipor - till exempel hade blivande konsuln och "Gotlandskungen" Carl Emil Ekman en sådan med namnet Colibri.
Någon större båt för "lustsegling" fanns inte från början. Den enda någorlunda "riktiga" seglaren var Lars Kolmodins kutter Kindley, byggd i Kyllej för att han skulle kunna sköta sitt extrajobb som inspekterande fiskeritillsyningsman
Ett tag i början ville man låta sällskapet köpa in en båt för träning. Man talade om "en fyrmännings Gotlandsbåt" - vad det nu kunde vara. Hur som helst blev det inget av.
Tärnan vann först
Trots bristen på "riktiga" segelbåtar så seglades det för fullt redan från början. Allra första kappseglingen samlade tolv båtar,
plus Lasse Kolmodins Kindley som dock inte hunnit mätas och därför deltog utom tävlingen. Vi citerar första protokollet:
"Klockan 10 dånade signalskottet å vågbrytarens pir, och några minuter därefter seglade de med nummerflaggor försedda båtarna i förut bestämd ordning förbi pricken vid vågbrytaren, då ledamöterna Nyberg och Cramér antecknade avseglingstiden. Genom överlotsen Öbergs försorg var en flaggbåt förankrad rätt till sjöss å ca 2 min distans (så att Nyrevsudde syntes) och som vinden var nordlig hade den andra märkbåten blivit förlagd nära stranden av Snäckgärdet, så att banan av den sålunda bildade triangeln beräknades till styva 7 distansminuter. (egentligen 7,143)"
Segrare blev kontoristen Carl Malmberg med sin Tärnan, en skeppsbåt från strandade skonertskeppet Gärd. Den var tätt följd av en blekingeeka, däremot hamnade Carl Emil Ekman med sin gotlandssnipa bland de sista.
Blev Gotland Runt
Och så har det fortsatt år efter år. I början såg man då och då skeppsbåten Tärnan bland de främsta, men snart inköptes andra båttyper och in på nya seklet, på 1920- och 30-tal, sågs allt oftare fabrikör Alyhrs Jim och Slite-kontoristen John Olssons Lillan bland de främsta. Två skärgårdskryssare med gaffel- respektive Bermudasrigg och långt ifrån de klumpigare skeppsbåtar som pionjärerna seglat i.
Kappseglingarna varvades med spontana små utflykter till Snäck, Själsö och Fridhemsviken med kaffekorg och kanske en och annan punchflaska ombord.
Ett tag blev det lite ebb i aktiviteterna men så blev det fart igen, delvis genom seglingarna om Visbypokalerna, den som blev embryot till dagens Gotlands Runt.
Så jobbar vi med nyheter