Julia och Ella Wallin samt Meja Olin arbetar alla tre på Kneippbyn i sommar.
Meja Olin, 19 år, inledde sitt arbetspass på Kneippbyn som vanligt på onsdagen – tills hon fick veta att det fanns några igelkottsungar som sprang runt på sommarland.
Hon visste att man föregående dag hade funnit en igelkottsmamma påkörd av åkattraktionen Tåget. Meja förstod att ungarna som hittats nu var utan sin mamma.
– Jag är en sådan djurälskare, så jag kände direkt att jag måste rädda de små ungarna.
Sagt och gjort gick hon efter arbetstid på jakt efter dem med en kartong i ena handen och sin tröja i andra.
– Jag såg en och fångade in den med min hoodie och satte ner den i kartongen. Jag visste att det åtminstone skulle finnas tre till, så jag fortsatte att leta men hittade inga fler.
I samband med sökinsatsen kontaktade hon Gotlands Igelkottsfonds jour som snabbt var på plats och hämtade den lilla igelkottsungen. Men misstanken dröjde kvar i henne, att det fanns fler ungar kvar.
– Då sa jag och min kollega att vi måste göra något mer, så vi bestämde oss för att åka hit när sommarland hade stängt för att göra en insats till.
De små ungarna hade utan tjejernas räddningsinsats inte klarat sig länge utan sin mamma.
När kvällen kom samlades Meja och Julia Wallin, 17 år, tillsammans med sina respektive systrar Engla Olin, 22 år och Ella Wallin, 15 år.
Med sig hade de handskar, kartonger och kattmat för att locka fram resten av ungarna. Det lite udda matvalet hade de fått tips om av en släkting till Julia och Ella.
De letade runt och hade hört att det prasslades i löven kring en stenhög, där man som besökare kan vaska fram guld.
– Vi hittade först ingen och var så nära på att ge upp efter att ha letat en längre stund. Sen hörde vi plötsligt hur det prasslade till i löven och så kom en bebis till fram därifrån, säger Meja Olin.
Det skulle sedan visa sig att det var ytterligare tre ungar och tjejerna hade lyckats hitta totalt fem igelkottar, inräknat med den på jourhemmet. De tänkte att de var klara med sin räddningsinsats efter att ha hållit på i över en timme.
– Vi tänkte att nu kan det ju inte komma fler. Tills vi hörde ett prassel till och började leta vidare och slutligen kom den sista ungen fram, säger Meja och fortsätter:
– Vi var överlyckliga att ha fått tag på alla bebisarna, man kände sig så nöjd och glad i hela kroppen över att vi lyckades rädda dem. Att det hela fick ett lyckligt slut.
Igelkottsungarna hittades vid attraktionen där man vaskar fram guld. De gömde sig bakom en stenhög i ett buskage.
Jourhavande hos Gotlands igelkottfond, Lissa Sigren, var och hämtade de små igelkottarna, för att ta hem till deras syskon som saknade sina systrar och bröder.
– Tjejerna gjorde en fantastisk insats, det var helt otroligt. Utan dem hade igelkottarna inte klarat sig någon längre tid, antingen hade en fågel eller katt tagit dem, säger hon.
Lissa berättar även om sin oro efter att den första igelkotten hade hittats och trodde att de andra hade trillat ner i vattendraget bakom stenhögen.
– Det var så sorgligt när bara en hade hittats. Vi trodde att de andra hade ramlat i där och drunknat, men lyckligtvis var så inte fallet.
Hur mår igelkottarna efter omständigheterna?
– Alla är oskadda, de mår bra och äter själva nu. De kommer behöva bo inomhus ett tag då de är lite för små för att släppas ut i det fria, de väger nu runt 102-116 gram men behöver komma upp till 250 gram.
Nu ska ungarna matas med mjölkersättning en tid framöver, därefter får de gå över till fast föda. När de nått målvikten kommer de få tränas på att leta efter egen mat i ett inhägnat område i trädgården och få undersökas av veterinär hos Igelkottsfonden, Lotta Persson.
– De ökar ungefär 2 gram per måltid, så det kommer ta stund. Just nu sover de i en hög och äter i en hög, berättar Lissa och skrattar.
Igelkottsungarna är ännu väldigt små och väger mellan 102-116 gram, men behöver komma upp i 250 gram innan de kan släppas fria i naturen.
Ungarna gör allt tillsammans, de både äter och sover tillsammans i en hög.
Det här är inte första gången i år som hon tagit hand om igelkottar. Hon har varit med och hjälpt drygt 20 igelkottsungar, där mamman blivit påkörd eller skadats på annat sätt.
Enligt Världsnaturfonden (WWF) har man sett en minskning av igelkottar i hela Europa och i Sverige, av flera anledningar men framför allt att deras livsmiljöer i naturen försvinner alltmer och att de inte trivs i våra välklippta trädgårdar. Mot bakgrund av detta har man initierat till Igelkottsveckan den 12-18 augusti, med uppmaningen att rapportera in till WWF de levande men också de döda igelkottar man stöter på.
– Vi har haft 19 igelkottar i år som blivit väldigt skadade av robotgräsklippare, av dessa har endast tre klarat sig. Men med insatser som dessa tjejer gjorde så känner jag hopp i framtiden för vårt kära landskapsdjur, säger Lissa Sigren.