Shanes och Yardleys(?)
Vad vet jag om Yardleys? Inte mycket, inte mycket alls. Och tar man sig tid att leta på nätet blir man inte mycket klokare.
?Under the Boardwalk? med the Yardleys kom in på tio-i-topp den 21 augusti 1965. I sex veckor låg den på listan och nådde som bäst en fjärde plats.
I september 1965 kom gruppen in med ?Under the Boardwalk? på kvällstoppen, dåtidens försäljningslista. Sjua och sedan fyra på listan och sedan var gruppen borta.
Finns det någon som vet mer om Yardleys så hör av er. Det skulle vara kul att få veta lite mer om listtvåan denna vecka.
Vad man kan säga om denna version av ?Under the Boardwalk? är att det är en cover av en cover. Rolling Stones gjorde en helt fantastisk egen version av Drifters. Och sedan har Yardleys inspirerats av Rolling Stones. Kul är det i alla fall.
En grupp som är betydligt mer känd och som det genom åren har skrivits väldigt mycket om är Shanes. Tia på veckans lista med ?Can I trust you? ( i original Lo ti daro di piu).
Om vi börjar med att se på den listaktuella låten så gjorde den entré på tio-i-topp den 14 juni 1967. Sex veckor låg den på listan och kom ända upp på en andra plats som bäst.
Om Yardleys tillhör de mer okända listbanden under den svenska poperan så är det precis tvärt om med Shanes.
På sin tid kanske ett av Sveriges fyra populäraste band. Och då tillsammans med Hep Stars, Tages och Ola & Janglers (som finns på en åttondeplats på listan med ?Alex is the Man?).
Shanes är veteranbandet och det enda som fortfarande finns i en någorlunda obruten tidslinje. Det var också Shanes som var först med att komma igång.
Det var fyra grabbar som bildade bandet; Tommy Wåhlberg, Tor-Erik Rauttio, Svante Elfgren och Staffan Berggren.
Om det verkligen stämmer är det väl bara grabbarna i gruppen som vet, men historien om att man tog sitt namn från en John Wayne film florerar lite varstans. Filmen skulle ha varit ?Shane ? mannen från vidderna.?
På våren 1963 kom den första skivan med gruppen. Den var en instrumentallåt och hade den westerninspirerade titeln ?Gunfight saloon?. Baksidan hade titeln ?The Ripper?. Saloonen tog sig in både på tio-i-topp och på försäljningslistan. Men sedan åkte man ut ganska snabbt igen.
På hösten samma år var det dags igen med en ny singel. Instrumental också denna, nu med den uttrycksfulla titeln ?Oh, wow!?.
?Oh, wow!? blev inte någon större succé, Kanske man då började fundera på hur bra det egentligen var att göra populärmusik utan någon sångare. I vilket fall så blev sångaren Lennart Grahn medlem i gruppen 1964. Han hade tidigare varit med i Luleågruppen Marshalls men skulle i fortsättningen sjunga med Kirunagrabbarna.
Det verkade nästan som om man på skivbolaget väntat på att något skulle hända med Shanes. Så när sångaren var installerad blev det också ny skivinspelning. Och nu skulle det inte bli att bara gå in och vända på listorna. Med ?Let me show you who I am? erövrade Shanes första platsen på tio-i-topp och kom på en tiondeplats på Kvällstoppen.
Samma år, 1964, spelade man in och släppte sin första LP ? ?Let us show you?.
Shanes verkliga genombrott räknar man med kom 1965. Ett gyllene år för svensk popmusik. 1965 var Shanes med på en EP (inte många idag som vet vad det är). Skivbolaget hade bestämt att Shanes skulle bidra med två låtar och Stockholms gruppen Moonlighters med de två andra. (Lasse Holm var sångare i Moonlighters).
Skivinspelningar tog inte lika lång tid för fyrtio år sedan som de gör idag. Under året 1966 släppte Shanes inte mindre än sex singlar. Vem minns inte ?Hi-Lili, Hi-Lo??
?Chris craft no 9? kom på våren 1967, senare samma år kan nämns titlar som ?Drip-drop? och ?Save the Last dance for me?.
Den som skrev det mesta av Shanes eget material var Staffan Berggren. Men han lämnade gruppen 1966. In kom istället Kit Sundqvist som också övertog låtskrivandet.
Samma år som vår list-tia (Can I trust you) kom ut, 1967, ryckte medlemmarna i Shanes in i lumpen.
Lumpen blev på något sätt slutet för Shanes som popgrupp. Att man sedan har fortsatt och idag främst ägnar sig åt traditionell dansmusik är en helt annan historia som vi inte behöver orda mer om här, för det är egentligen en ganska sorglig betraktelse.
Så jobbar vi med nyheter