Shout Bama Lama

Småstadstrisstess och utanförskap kan, när de sätter in med full kraft, leda till ett lobotomerat tillstånd som ofrånkomligen leder den som drabbas rakt ned i fördärvet. Det är bara att titta sig omkring, den totala uppgivenheten och bristen på engagemang är lika vanliga på mindre orter som nedlagda och sedan länge övergivna arbetsplatser.
Men tråkighet kan också, när den brukas på rätt sätt, leda till fängslande lyrik och ett jävlaranamma som sällan ses i städer där solen alltid skiner och där de flesta har en medelinkomst långt högre än oss andra. Förträffliga exempel på det är Henrik Berggrens teen-angst-lyrik, den obeskrivligt vackra "Farväl Falkenberg" och rockbandet Midnight Scraper från den lilla, och ganska obetydliga, staden Sala.
- I Sala fanns det liksom inte några andra saker att göra. Det var inget som distraherade oss, utan vi kunde göra vår grej. Om vi hade bott i Stockholm under vår uppväxt hade saker och ting nog sett helt annorlunda ut, säger Midnight Scrapers sångare Tom Goran.
- Att starta bandet i småstad och få tid på sig att utvecklas och hitta sin grej och sedan flytta till en storstad, det funkade för oss. Men när vi bildades, någon gång under 2001 tror jag att det var, så var det bara jag och trummisen som hade någon musikalisk erfarenhet. De andra hade aldrig lagt sina händer på rocken, skrattar han. Men vi visste ju precis allt annat. Hur vi ville att det skulle låta och hur man skulle se ut. Det enda som fattades var, som sagt, spelandet. Allt annat var solklart.
Redan i den första replokalen var man dock överens om att den bästa rocken härstammar från det svängiga 70-talet. Med band som Faces och Stones, röster som Aretha Franklin och Al Green och melodier som får publiken på fötter. Lika löjligt enkel som dekadent rock ´n soul. Shout Bama Lama, One, two, three, four.
- Soundet har nog förändrats genom åren, men på det stora hela har det alltid varit samma sak. Svängig rock. Det går inte att överträffa Faces, men vi gör en annan grej. Vi för arvet vidare, säger Tom Goran.
När upptäckte du rocken?
- Helt frälst blev jag väl i 12-13 årsåldern. Jag lyssnade på Beatles konstant i tre års tid. Resten kom av sig självt, säger han.

Tidigare i år släppte Midnight Scraper debutalbumet "Fast side, slow side" som producerades av rockrävarna Stevie Klasson och Conny Wall. Skivan är till bredden fylld av ett organiskt rocksväng som siktar mot skrevet. Att Tom Goran är nöjd med resultatet är en underdrift.
- För det första var det skitkul att få göra en platta med dem, de har ju varit med länge, vet hur det ska låta och de kompletterar varandra som fan. Alla i bandet fick en wow-känsla när vi hörde skivan. Vi har ju lagt ned våra själar i arbetet, men att vi skulle bli så nöjda, det trodde vi nog aldrig.