I mars 2017 blev reningsverket i Visby Revaq-certifierat. Det innebär att slammet därifrån får användas som gödning på åkrar. Men det ställer också krav på att minska flödet av farliga ämnen till reningsverket. Visby reningsverk har valt ut tre ämnen som de ska jobba särskilt för att minska de kommande åren. Ett av dem är silver.
– Det är ett ganska nytillkommet tillskott i vårt kretslopp i och med att kläder och annan utrustning behandlas med silver. Bland annat sportkläder behandlas med silver för att de inte ska lukta. När du sen tvättar sportkläderna kommer större delen av silvret ut i tvättmaskinen, vidare i avloppet och ut till reningsverket. Även skönhetsprodukter innehåller silver, säger Karolin Johannesson, miljösamordnare på regionen.
Mängden silver ska mer än halveras till 2025.
– Målet är att reducera silvret så att vi kommer ner till en totalmängd på 895 gram per år, nu ligger det på cirka 2 000.
Koppar, ett annat ämne som reningsverket jobbar med, kommer huvudsakligen från kopparrören i våra vattenledningar.
– När det gäller koppar ligger vi väldigt högt. Vårt hårda vatten gör att mer koppar frigörs från ledningarna, säger Karolin Johannesson.
På Gotland är nivån av koppar i slammet så hög att den överskrider gränsvärdet på 600 milligram per kilo torrsubstans, för att slammet ska få användas som gödning.
– Här ligger det på runt 1 000, mellan 800 och 1 200. Därför har vi sökt dispens från Naturvårdsverket för att kunna saluföra slammet ändå. För samtidigt är det kopparbrist i våra marker, säger Karolin Johannesson.
Målet är att komma ner till 600 milligram till 2025, men hittills syns inga tecken på minskning.
– Nej, inte direkt. Men vi har sett i områden där vi satt in membranrening att det gått ned till 200 milligram. Fårösund har till exempel ett nytt vattenreningsverk och där märks det. När Kvarnåkershamn blir klart kommer vi kanske se genomslag där också, säger Karolin Johannesson.
Kadmium är det tredje prioriterade ämnet.
– Det är obligatoriskt, det är ett ämne som alla jobbar med att få bort. Det finns i omlopp i vårt kretslopp, bland annat i marken, så när vi äter rotsaker, som potatis, får vi det till reningsverket med urin och avföring. Sen finns det väldigt mycket kadmium i luften, från dålig förbränning. Vi uppskattar att det står för ungefär 30 procent.
Kadmium finns även i bilar och kan hamna i avloppsvattnet via biltvätten men också när vi kör och det hamnar på vägarna och sedan rinner ner i dagvattnet.
– Det finns även i konstnärsfärg, kadmiumgult. Vi hade en kampanj 2017 kring detta. Istället för att rengöra penslar i rinnande vatten, kan man rengöra dem i en sluten behållare och lämna in till återvinningen, säger Karolin Johannesson.
Siffrorna för 2018 är ännu inte klara.
– Silver och kadmium är så små mängder så det är svårt att veta om det är normala skillnader eller för att vi har gjort en insats. Men det viktiga är att det blir bättre, inte varför, så vi får ett bättre slam som vi kan få ut på åkrarna.
Ett stort ansvar vilar dock på var och en som lever och verkar på ön, menar Karolin Johannesson.
– Hur bra vi blir är mycket upp till allmänheten, vi kan ju bara reglera de kemikalier som vi använder.