Situationen för Iraks barn är hemsk

Det är naturligt att just i dessa dagar fokusera på det som händer i Irak. Att barn blir drabbade i hög grad just här just nu står klart.
Vi vet att i de senaste tio krigen i världen så är det till 90 procent civilbefokningen som drabbats, berättar Annika Åhnberg när hon tillsammans med den gotländska ledamoten av RB-styrelsen, Kerstin Blomberg, besöker flyktingförläggningen vid Gustafsvik.
Just nu finns här 18 barn.
FN:s barnkonvention är ett viktigt hjälpmedel i omsorgen om barnen. Den är antagen av alla länder utom Somalia och USA. Den efterlevs inte överallt men den har ändå haft en stor betydelse för att förbättra barns situation.
Annika Åhnberg, tidigare jordbruksminister bland annat, jobbar nu ungefär på halvtid som förtroendevald ordförande för Rädda Barnen. Hon tycker att det är en verksamhet där hon blir ledsen, förbannad, upprörd men också stimulerad av att se den egna kraft som barn besitter.
<span class=MR>Normal situation ett mål</span>
När det gäller Irak-kirget har Rädda Barnen förberett sig på det värsta, men hoppats att det inte skulle inträffa. Nu händer det och nu finns organisationen med i samarbete med flera andra internationella organisationer.
Målet är att se på konflikten ur ett barnperspektiv, att bidra till att skapa en så normal situation som möjligt för barnen.
När konflikten är över kommer man att arbeta md återföreningar.
Irak-lriget ger också att hjälpbehov i vårt land. Det handlar då om flyktingbarn som kommit hit tidigare och nu blir påminda om sin historia. De behöver hjälp och de behöver någon att prata med. Detta gäller också för alla barn som tar till sig den information om kriget som bjuds, främst via TV.
När nyhetsrapporteringen från krigshärden lyfter bort barnprogram ur tablåerna blir det för mycket för barnen.
Det skapar kaos, säger Annika Åhnberg.
<span class=MR>Nätverk</span>
Vid Gustafsvik är Rädda Barnen aktiva tillsammans med en rad andra organisationer som skapat ett nätverk för att ta emot flyktingarna på ett bra sätt.
Det är fler gotlänningar som är engagerade nu än det var förra gången det var förläggning här, berättar Kerstin Blomberg.
Detta hindrar nu inte att det skulle vara bra med ett ännu bredare engagemang.
Det bästa gotlänningarna kan ge i det här sammanhanget är en timme eller ett par av sin tid, säger Kerstin Blomberg. Bara att komma hit räcker.
På torsdagar och söndagar är det samling och samvaro mellan flyktingar och besökande. För många är det svårt att ta steget till att göra ett besök.
Man kan ju se till att man är två som går tillsammans om man känner sig lite osäker, tipsar Annika Åhnberg.
För de första anlända flyktingarna har nu inträtt en ny fas som är jobbigare än tidigare. Första känslan när man kom hit var förstås att man kommit till ett ställe med lugn och ro. Nu smyger sig ett visst mått av tvivel in. Tidpunkten då man skall få svar på sin asylansökan närmar sig. I botten finns vetskapen om att 80 procent av de asylsökande får ett nej. De flesta söker en andra gång och då är det statistiskt sett 14 procent som får stanna.
Framtiden är alltså minst sagt oviss.