"Sjukdomen finns där hela tiden"

Han är en vanlig kille i en vanlig familj. Men han har en ovanlig sjukdom. Möt Felix Brändström, nio år och epileptiker.

Felix och lillasyster Sara klättrar omkring i soffan bakom mamma Sanna. "Det viktigaste vi har lärt oss är att inte stressa", säger Sanna om det faktum att Felix har epilepsi.

Felix och lillasyster Sara klättrar omkring i soffan bakom mamma Sanna. "Det viktigaste vi har lärt oss är att inte stressa", säger Sanna om det faktum att Felix har epilepsi.

Foto: Tommy Söderlund

Gotland2008-06-10 04:00
Nioårige Felix småkivas på skoj med lillsyrran Sara, som fyller tre år i övermorgon, medan mamma Sanna håller ett vakande öga på dem båda. Brorsan Tim, äldst i syskonskaran med sina tolv år, pysslar med sitt på övervåningen, och minstingen Tindra, sju månader, sover sött i pappa Magnus famn.
Familjen Brännström är en helt vanlig familj i en villa i södra Visby, en förvisso ovanligt varm dag i juni.
Men Felixs halsband vittnar om något speciellt. Felix har epilepsi.

Helt vanlig kille
- Han är en helt vanlig kille, men ändå inte. Epilepsi är så komplext: en del faller ihop på gatan med kramper, andra sitter bara och stirrar framför sig. Felix får sina anfall på natten och krampar i hela kroppen, säger mamma Sanna Brändström.
Epilepsi är vanligare än vad man kanske tror, men det är fortfarande ett för många tabubelagt ämne. Är man epileptiker är det osannolikt att man tillåts ta körkort, och fram till 1969 var det förbjudet att ens gifta sig om man hade diagnosen epilepsi.
För familjen Brändström är sjukdomen ständigt närvarande, även om Felixs epileptiska anfall sker kanske en gång i månaden.
- Sjukdomen finns där - hela tiden. Han måste ta sin medicin, vi måste vaka över honom lite extra, säger Sanna.

Första anfallet
Felix fick sitt första epileptiska anfall när han var bara elva månader gammal. Familjen befann sig i Ljugarn och fick vänta i trettio minuter på ambulans, anfallet varade i en och en halv timme och Felix andades inte på 22 minuter.
Själv vet han dock inte riktigt vad själva anfallen innebär - i hans fall inträffar de alltid, hittills, i sömnen.
- Jag märker det i skolan dagen efter. När jag vaknar har jag ont i hela kroppen, överallt. Som träningsvärk fast ännu värre, beskriver Felix som fyller tio år om knappt två veckor.
För familjen innebär sjukdomen att man måste ha lite extra koll på Felix. Om han leker med kompisar måste kompisarna och deras föräldrar vara informerade, ifall Felix skulle få ett anfall. Och varje dag, morgon som kväll, måste Felix få sin medicin.
Vila är a och o, för mycket aktivitet eller stress utlöser de epileptiska anfallen.

Inget stress
- Det viktigaste vi har lärt oss är att inte stressa. Vi tar dagen mer som den är. I Felixs fall är det när det händer för mycket - positivt eller negativt - som anfallen kommer, beskriver mamma Sanna.
Det stora intresset, motocrossåkning, har Felix tvingats sluta med. I stället blir det lite fotboll, lite andra aktiviteter, lite lek med kompisar.
- Han måste få sin vila, sin sömn, sin mat och sin medicin. Men man kan ju inte heller stänga in sig i en glasbubbla. Man måste få leva, säger Sanna.
Om bara några dagar är det sommarlovsdags för Felix. Vad som händer i framtiden vet varken han själv eller någon annan. Sjukdomen kan avta i styrka, den kan tillta.
Säkert är att epilepsimärket - ett brinnande ljus - kommer Felix alltid att få bära kring halsen.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om