Sjukvården har fel prioritering och är ineffektiv.

Jag har sedan över ett år varit ofta på Visby lasarett. Som patient såväl som anhörig. Jag har träffat många av mina arbetskamrater sedan 70-90 tal. De börjar "ta slut". Pensioneringen av 50-talisterna pågår!
Jag träffar också nya personer med erfarenheter från andra sjukhus som vill mer! Men när upplevelsen av vardagen är som en överläkare beskrev det till mig då är det svårt att göra annat än att få dagen att gå.
"Rollerna är otydliga. Jag har cirka 8-10 olika chefer som direkt eller indirekt påverkar arbetet. Den jag har medarbetarsamtal med har inte det ekonomiska ansvaret. Vem som har det odelade ansvaret för verksamhet, personal och ekonomi vet jag inte.
Uppfattningen är att mycket tid läggs på uppdrag och möten men ingen tar ansvar för samordning och genomförande.
Den ständiga diskussionen om vårdplatser tar såväl tid som kraft.
Vi har vid flera olika möten om till exempel OBS-platser önskat att få diskutera med sjukvårdsdirektören direkt men aldrig ens fått något riktigt svar på det. "
Dagens organisation har gjort att det finns ett ogenomträngligt skikt av administratörer/chefer som skall säga sitt om var fråga, vilket leder till att inget blir gjort, ingen känner helhetsansvar och tid och pengar rinner iväg. Sjukvårdsledningen har inte kontakt med den verksamhet man är satt att leda.
Från den politiska ledningen upprepas mantrat om äldre, sjukare och nya metoder som orsak till kostnadsökningarna. Istället är vi äldre och friskare. Nya metoder inom behandling och diagnostik har gjort att vårdtiderna blivit kortare, tillfrisknandet snabbare, vårdplatserna färre. För mig står det klart att det är brister i ledning och styrning som ger skenande kostnader. När sedan den politiska ledningen saknar visioner om vad vården måste förändra då finns det inget att styra mot.
Sjukvården på Gotland behöver en nystart! En nystart som innebär att man lyssnar på medarbetarna och funderar var satsningar och förändringar måste göras. Primärvårdens roll behöver förtydligas och ges en högre status. Arbetsmiljön behöver värderas och följas upp. Omfattningen av dokumentationen behöver ifrågasättas. Jag kan inte se att dagens sjukvårdsledning klarar att genomföra en sådan nystart.
För den som tror att Stockholm är lösningen så blir uppvaknandet brutalt. Vem vill ha en gökunge i boet? I fall Stockholm tvingas ta emot Gotlands sjukvård så kommer ledningen att minska resurser och specialister. En framtid som närsjukhus med viss akutverksamhet väntar Visby lasarett.