Skarpsillen får åka båt över Östersjön

Normalt sett återvänder de dock inte till Gotland.
- Det finns ingen tradition att äta skarpsill här och inläggningen är enormt personalkrävande, motiverar Peter Sjöholm vid Swe-Dan Seafood AB med bas i Västervik.
Fiskets dag i Ronehamn arrangerades för åttonde året. Och i år var det skarpsillen som fick extra uppmärksamhet. "Sprotid Olis" stod det på ena sidan av de burkar som Peter Sjöholm öppnade, på motstående etikettsida stod det samma fast i kyrilliska (ryska) bokstäver. Innehållet var rökt skarpsill i olja.

Silverglänsande
Och skarpsill, den är silverglänsande och lik sillen men med skarp, kölad och kraftigt sågtandad buk och blir upp till 16 cm lång. Saluförs den i Sverige är det under namn som sardin (exempelvis Kung Gustaf) eller ansjovis. Men produktionen i Ronehamnsfabriken, som startade i januari -04, går således till hundra procent på export österut till Baltikum, Ukraina etc.
- Visst, de har skarpsill själva men inte tillräckligt. Och vi har gjort oss ett namn att vi har bra kvalitet i Sverige så det är enkelt att sälja, konstaterar Peter Sjöholm. Skarpsillen fryses här och sedan paketerar de. Där röks den och läggs i burkar, varje fisk för sig. Enormt personalkrävande.
Och därmed dyrt för svensk produktion. I Estland är salupriset i affären ändå blygsamt efter svenska priser mätt eller 3:50.

Bra kvalitet
Syftet med fiskets dag, med länsstyrelsens rådgivande grupp i fiskefrågor som huvudman, är att visa att det finns fisk av bra kvalitet trots alla larm om olika problem sammankopplade med fisk och fiske.
Här samsades yrkesfisket med fritidsfiskare, fisketurism och produkter gjorda av fisk som exempelvis fiskskinn som förädlats till såväl kläder som smycken. Levande småfisk kunde studeras och dessutom fanns Kustbevakningen och Sjöräddningen på plats för uppvisningar.