Skeppsvarvet i Klintehamn byggde ett 50-tal fartyg

Kärleken, Hoppet, Wänskapen, Bättre Tider, Två Fruar, Lilla Flickan.Det är namnen på några av de fartyg som i slutet av 1700-talet och ett stycke in på 1800-talet byggdes på skeppsvarvet i Klintehamn. Ett varv som det idag inte finns särskilt många spår efter, mest är det namnet som lever kvar i pensionatet och udden Varvsholm.

Vid bra väder kan man se konturerna av den gamla varvsbassängen, vars södra pir ännu ligger över vatten och blivit populär badplats. Flygfoto: Hans Wallstedt

Vid bra väder kan man se konturerna av den gamla varvsbassängen, vars södra pir ännu ligger över vatten och blivit populär badplats. Flygfoto: Hans Wallstedt

Foto:

Gotland2008-03-18 04:00
Men nu har Leif Kindahl och Klinte Hembygdsförening bättrat på kunskaperna om det gamla varvet. I en liten bok med titeln "Varvet runt", en skrift ingående i hembygdsföreningens årliga skriftserie, berättar Leif Kindahl åtskilligt om varvet och dess historia. Leif, med adress både i Stockholm och Klintehamn, har tidigare skrivit om Klinte-skutan Clara och om en del gotländsk historia, och återkommer nu med ett rejält stycke varvshistoria.
Varvet låg alltså på den udde där idag pensionatet finns, och varvsbassängens konturer kan ännu skönjas i vattnet vid bra väder. Av de många byggnaderna på land finns inte mycket kvar men Leif Kindahl har försökt att lokalisera de flesta; arbetsboden, baskistan, smedjan, tjärkokeriet, repslagarbanan med flera.


Lektion i båtbyggeri
Det var Donner som startade varvet 1782 och efter hans tid tog några Klinte-köpmän över och fortsatte verksamheten fram till årsskiftet kring 1900. Sista skutan, skonerten Pomona, byggdes 1868 och sen fortsatte varvet med ombyggnader och byggen av något mudderverk och pråmar.
Sammanlagt byggdes och ombyggdes ett 50-tal fartyg på varvet, och Leif Kindahl berättar om dem alla. Men inte nog med det, han har studerat också skeppsbyggeri och de olika hantverkarnas insatser och ger läsaren en lektion i både det ena och andra. Man får veta om repslageri, segelsömnad, hur man skaffade virke till fartyget och mycket annat.

Man får alltså veta åtskilligt på de 45 A5-sidorna och Leif Kindahl måste ha lagt ner mycket arbete för att nå det här fina resultatet. Som källor har han haft flera klintebor som August Lindqvist, Snöbohm och Hassellöf, han har letat hos Sjöhistoriska museet och Visby skeppargille, hos Säve, Erlandsson och mycket mer.
Ändå, skriver han, finns mer att göra, till exempel en mera grundlig uppmätning och arkeologisk undersökning av varvet. Och kanske också att leta fram och namnge de människor som en gång arbetade där.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om