Nyckelbiotop är ett infekterat ord som får många skogsägare att se rött.
– Nyckelbiotop har alltför ofta blivit ett skällsord. När någon kommer in med en avverkningsanmälan och får delar av skogen registrerad som nyckelbiotop, kan det uppfattas som ett bakslag för markägaren. Då blir det jobbigt för alla inblandade, säger Arne Pettersson, skogskonsulent på Skogsstyrelsen.
För att få ekonomisk ersättning krävs att det bildas ett biotopskyddsområde eller naturreservat. Antingen köper staten marken eller betalar en intrångsersättning för att kompensera den ekonomiska förlusten. Markägaren kan också erbjudas ett tidsbegränsat naturvårdsavtal, men ersättningen är oftast betydligt lägre än vid biotopskyddsområde eller naturreservat.
Att få en nyckelbiotop utpekad på sin mark innebär inte per automatik att det blir ett biotopskyddsområde, naturreservat eller naturvårdsavtal.
–Skogsstyrelsen och länsstyrelsen får inte hur mycket pengar som helst, då får man ta det som har höga bevarandevärden och ger mest biologisk nytta i landskapet.
Och där det är skäligt att bilda biotopskyddsområde eller naturreservat kan bildandet dra ut på tiden, vilket också kan leda till frustration.
Arne Pettersson tycker att Skogsstyrelsen får oförtjänt mycket skäll. Nyckelbiotop är en ren naturvärdesbedömning och innebär inte att man inte får bruka skogen.
– När vi började med det här för cirka 25 år sedan så var allt frid och fröjd, men sedan beslöt olika certifieringsorganisationer att om man skulle vara certifierad så får man inte avverka en nyckelbiotop.
Certifierad skog ger skogsägaren mer betalt, men är också det som efterfrågas av uppköpare runt om i världen. Nyckelbiotopsvirke blir därför svår att sälja.
– Då upplevs det som att det blir avverkningsförbud på nyckelbiotopen, det är bara det att det inte finns någon virkesuppköpare som vill ta hand om virket.
Är det inte bra att skogen inte blir avverkad om den nu har så höga värden?
– Jo, det kan jag på sätt och vis hålla med om, men det är inte rakt och tydligt mot den som äger marken, säger Arne Pettersson.
Han upplever också påtryckningar från skogsbruket, att ta bort vissa nyckelbiotoper.
– Då ska man ta bort ett värdefullt område på kartan för att de ska klara av certifieringen, men då blir jag lite irriterad.
När det kommer till bildandet av biotopskyddsområden upplever Arne Pettersson att det sällan blir konflikt.
– I cirka 90 procent av fallen kommer man överens om värderingen och markägaren är oftast mer positiv. Det är just nyckelbiotoperna, som ibland kommer som en blixt från klar himmel och man inte riktigt vet vad som gäller, som skapar missförstånd.
Arne Pettersson tycker att Skogsstyrelsen har hamnat i kläm.
– Ibland har vi fått krav från andra myndigheter att gå ut och göra en första inventering och det var inte så det var tänkt från början. Nyckelbiotopsinventeringen var till för att ta reda på var de värdefullaste områdena fanns, men med certifieringarna, skogsbruket och olika felbedömningar så har det inte blivit bra. Vi har blivit en schackpjäs i de här frågorna.
I december beslutade Skogsstyrelsen att utveckla arbetssätt för en allsidig utredning av avverkningsärenden samt dokumentation av miljövärden. Målet är att kunna upphöra med registreringen av nyckelbiotoper i samband med att skogsägare gör en avverkningsanmälan till 2021.