Häromdagen skrev vi om en IVO-anmälan mot en gotländsk grundskola, samt mot skolhälsovården. Enligt den har två flickor berättat om att en hjälplärare gjort ”sexuella anspelningar”. Kurator och rektor kopplades in – men föräldrarna fick inget veta förrän flera år senare, när en av flickorna till slut behövde psykiatrisk vård.
Efter publiceringen på Helagotland hörde föräldrarna till detta barn av sig till redaktionen, för att kommentera det som inträffat.
– För vår del började det med att jag, av en ren tillfällighet, hittade ett rakblad i hennes telefon, berättar pappan.
Det visade sig att dottern hade ett självskadebeteende.
– Hon hade ärr på både armar och ben, men dem hade hon dittills lyckats dölja, de hittar ju sätt att göra det.
Detta ledde till ett samtal med psykiatrin. Först via kontakterna där fick föräldrarna reda på det som står i IVO-anmälan.
– Då kommer det fram att en hjälplärare betett sig illa redan för flera år sedan, på hennes förra skola.
Här kommer också det som plågar föräldrarna allra mest:
– Min dotter trodde tydligen att vi hela tiden visste, men inte gjorde något. Det känns väldigt jobbigt att tänka på, säger pappan.
Därför handlar anmälan i fråga just om informationsbristen. Först frågade dock föräldrarna skolans rektor om detta; varför fick de inget veta?
Personen i fråga ska då ha svarat att hen inte heller hade kännedom om fallet. Något pappan menar är ren lögn:
– Skolsköterskan hade pratat med rektorn och vi har sett en mejlkorrespondens om det här också.
Om just detta får vi följande kommentar, från skolledaren i fråga:
– Ärendet hände för mer än två år sedan och det är många saker som händer i en rektors vardag. Men jag har redogjort vid möte med vårdnadshavare allt jag visste, veckan efter samtalet, i telefon.
Kärnfrågan då: Varför fick föräldrarna inte direkt information om vad som hänt?
– Det hamnade ”mellan stolarna”, mellan rektor och skolhälsovården. Det är ett misstag som vi erkänt att vi gjort och kan inte annat än beklaga.
Rektorn berättar att man noggrannt gått igenom rutinerna med elevhälsan efter det inträffade.
– Detta är ett jättetråkigt fall som jag önskar hade hanterats annorlunda.
Föräldrarna har ännu inte bestämt sig om de ska gå vidare på fler sätt, utöver IVO-anmälan.
Pappan kan i alla fall meddela att dottern börjar repa sig.
– Ja, hon mår mycket bättre nu.