Beskedet att åtta landsbygdsskolor försvinner i förslaget för en ny skolorganisation väcker reaktioner. Klockan är strax efter åtta när Gustav Björk på väg till jobbet lämnar sonen Arvid, tre och ett halvt år, på förskolan i Endre.
– Vi flyttade till Ekeby från stan för fyra år sedan för att det fanns skola och förskola i området. Många man pratar med trivs och det är något fungerande som man lägger ner, säger han.
Om Arvid, och hans nya syskon, inte får börja skolan i Endre hänvisas de till Dalhem.
– Att lägga ner skolan i Endre vore fruktansvärt sorgligt. För oss blir Dalhem fyra mil åt fel håll varje dag. Landsbygden tar stryk, det är ett nationellt helhetstänk som måste till för att vända den trenden, säger Gustav Björk.
Även Kräklingbo finns med på listan över skolor som tjänstemännen på Region Gotland vill lägga ner. Kräklingbo är den sista skolan på Östergarnslandet och när den byggdes om för 13 år sedan fanns ett 80-tal barn i skolan.
– Nu går det cirka 35 barn här. Jag tror att det fria skolvalet har slagit sönder skolorna på landsbygden – när föräldrarna istället tar sina barn till stan. Det fattas 50 barn här, säger Lasse Uddin.
Han är vaktmästare i flera skolor och förskolor på mellersta Gotland och menar att det ofta är en utmaning att hitta vikarier och behöriga lärare, samtidigt som han förstår dem som upprörs över föreslagna nedläggningar.
– Det är ett hårt slag för landsbygden om skolorna läggs ner. Jag bor själv i Vänge, där skolan också föreslås att läggas ner. Men vi har en mil till Roma och bra bussförbindelser, säger han.
När det ringer ut för rast dröjer sig Anetthe Jansson, lärare sedan snart tio år i Kräklingbo, kvar med eleverna Sigrid Schwan och Nellie Magnusson, som båda går i årskurs 5.
– Vi kommer att gå runt med lappar och samla namn, skolstrejk har vi också pratat om, säger Nellie Magnusson och får medhåll:
– Jag måste säga att jag tycker att det är en ganska dålig idé att lägga ner skolan. Jag bor på Östergarnslandet och det kommer att bli väldigt långt att åka till Roma eller Dalhem, säger Sigrid Schwan.
Hon hyllar sin skola, som hon absolut inte vill lämna i förtid.
– Det är skönt med en liten skola, där alla känner precis alla!
Anetthe Jansson har följt sina elever från första klass.
– Jag tycker inte att det är lämpligt att sexåringar åker tre mil skolbuss varje morgon.
Hon har haft besparingarna på känn, men skolan i Kräklingbo vill hon undanta av regionalpolitiska skäl.
– Vi måste skyddas om Östergarnslandet och alla företag här ute ska överleva. Vi behöver fler barn och man skulle kunna utöka vårat upptagningsområde och öppna en klass för barn med särskilda behov. Vi har en fantastisk miljö.
Förutom åtta grundskolor föreslås även högstadiet i Fårösund nedläggning, där eleverna skulle bussas till Slite.
– Utvecklingsbolaget jobbar för att få hit fler barnfamiljer, det händer inte om man lägger ner högstadiet. Det vore en jätteförlust för hela norra Gotland, säger Cathrine Moen.
Hon är lärare på högstadiet och flyttade för fem år sedan från Norge till Fårösund, där dottern Kaylie går i högstadiet.
– Här är en liten skola där min dotter blir sedd, säger hon.
Maria-Therese Hagström är mamma till tre barn och sitter med i skolrådet.
– Vi har träffat de olika partierna. Vi kommer inte att ge oss – vi ska ha en levande landsbygd kvar, säger hon.