Sköna Juveler på norr.
Man kan tro att det var på 60-talet som ett sådant avtal skrevs. Under den gyllne tillväxtens och den stora oskuldens tid. Då vi ännu inte begrep priset för den tillväxt som kommer av att exploatera och medvetet förstöra naturen och våra egna livsresurser. Men. Det var inte på 60-talet som Gotlands kommun sålde ut Hau träsk till kalkindustrin. Det var 1998.
"Det var länge sedan vi skrev avtalet, det var i samband med att vi började bryta vid Stucks, men det är klart att vi hävdar det. Ett avtal är ju alltid ett avtal." Så menar Daniel Juvel i GT:s artikel. Att han inte bor på Gotland säger nästan sig självt. För då hade han vetat bättre. Då hade han upplevt sommaren 2016 och den vattenbrist som drabbade både boende och besökare. Då hade han känt till att vi i hög grad oroar oss för hur vattnet ska räcka framledes under kommande somrar, om nederbörden tryter. Då hade han vetat att vi inte har råd att avstå från en enda vattentäkt, om vi ska klara vattenförsörjningen under torra tider. Men jag gissar att herr Juvel inte bryr sig så mycket om gotländskt vatten. Han bryr sig om pengar. Men man kan inte dricka pengar.
Vad kan sägas om de politiker som ingått ett sådant avtal? Själv kan jag bara säga att jag skäms å deras vägar och det är obegripligt för mig hur man kan sälja ut något som har ett oskattbart värde för 1 miljon. Vissa förhållningssätt blir otidsenliga så snabbt att tankegångarna blir omöjliga att förstå. Att politiker kan låta storkapitalet förstöra våra gemensamma livsresurser, för att de ska tjäna pengar, är otänkbart idag. Åtminstone för oss i Miljöpartiet.
Att man genom okunskap och hybris handlat vårdslöst och obetänksamt, i ett historiskt perspektiv, ursäktar inte samtida dumhet och girighet. Hur tänker du Daniel Juvel?
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!