Skridskobana - ingen lysande idé

Varje år görs en resa till något av länen för att se hur kulturmiljövården fungerar i praktiken. Att det blev Gotland och Visby i år föll sig naturligt med tanke på att en stor del av myndigheten ska ha flyttat till Visby senast i december 2008.
Ungefär tio procent av de 140 anställda följer med flytten till Gotland.
- På Gotland blir det 120 tjänster och de flesta ska alltså nyrekryteras, säger riksantikvarie Inger Liliequist. Det blir tufft och vi kommer att behöva hjälp, men vi kommer att klara det.
Stort, svårt och ansvarsfullt. Med de orden beskriver hon sina känslor efter beslutet att största delen av Riksantikvarieämbetet ska flytta till Gotland som ett led i omställningen efter försvarsbeslutet.

En "ny" myndighet
- Det blir som att bygga upp en ny myndighet och därför är det bra att vi har lite tid på oss, säger Bengt K.Å Johansson, ordförande i myndighetens styrelse. Samtidigt vet vi att vi kommer att tappa bra medarbetare och kompetens i övergången i takt med att medarbetare får andra jobb.
För den nya styrelsen var det första länsresan och en del av tiden ägnades åt att gå igenom myndighetens olika verksamheter. Middag hos landshövding Marianne Samuelsson och en träff med kommunstyrelsens ordförande Jan Lundgren och regiondirektör Bo Dahllöf ingick också. I går gjordes en vandring i Visby innerstad för att bland annat titta på kyrkoruiner, domkyrkan och ringmuren.
- Ringmuren mår bra.
Det försäkrar Marianne Lundberg, chef för Riksantikvarieämbetets antikvarisk-tekniska avdelning. Hon säger sig med förvåning ha konstaterat att det finns de som hävdar motsatsen. Ringmuren ägs av Gotlands kommun men förvaltas av Riksantikvarieämbetet. Och hon tycker vården av muren och ruinerna fungerar bra.
- Med kontinuerlig tillsyn och insatser för att ta bort växtlighet som tenderar att bli för grov och riskera att spränga sönder murverket, så går det utmärkt att hålla ringmuren och kyrkoruinerna i bra skick, säger Marianne Lundberg.
För två år sedan gjordes en insats då ämbetet med hjälp av Byggnadshyttan på ön rensade ringmuren från oönskad växtlighet.
- Undantaget är S:t Olofs ruin i botaniska trädgården. Där är murgrönan i symbios med murverket och går inte att ta bort, säger Marianne Lundberg, som kommer att flytta med till Visby.
Hon tycker det är glädjande att ruinerna och ringmuren i så hög grad får vara i fred från skadegörelse. Bortsett från ett och annat klotter, bland annat i Kärleksporten, visar människor respekt för dessa kulturbyggnader.

Ruinen skulle rasa
En av ruinerna som besöktes i går var S:ta Karins ruin vid Stora torget. Kultur- och fritidsnämnden har föreslagit att det blir en skridskobana i ruinen.
- Det är en rolig idé, säger riksantikvarie Inger Liliequist. Men vet man något om stora ruiner och deras förhållande till vatten och is så ter det sig inte som ett särskilt lysande förslag. Tvärtom så tror jag att ruinen ganska snabbt skulle rasa ihop om vattnet släpptes på. En möjlighet skulle förstås vara att man byggde in ett tätt "badkar", som inte har direkt kontakt med ruinens murar.
En av Riksantikvarieämbetets stora uppgifter är fördelningen av pengar till kulturmiljövården i landet. Här intar Gotland en särställning. I förhållande till folkmängden får ön det högsta bidraget, 201,92 kronor per person att jämföra med rikssnittet på 29,11 kronor. Att Gotland får så mycket pengar beror bland annat på det speciella bidraget till vård av kyrkorna på ön och på att det finns så många medeltida byggnader här. Från i år upphör det speciella bidraget till vård av kyrkor. I stället får pengar tas från den kyrkoantikvariska ersättning som betalas ut.
Under vistelsen på Gotland gjordes naturligtvis även ett besök på gamla A 7-området där det ska byggas nya lokaler för Riksantikvarieämbetet och Riksutställningar.