Skuggorna är aldrig så mörka som när ljuset är tänt

Det finns många olika nyanser, men möjligtvis dominerar rött och vitt bland allt det gröna granriset. Även gravdekorationer i naturmaterial är populärt. Då är det naturen som blir en bra inspirationskälla. Det finns lika många olika variationer på gravsmyckningar som det finns gravar, alla vill ju ha sin personliga touch. Det blir allt vanligare med egengjorda gravdekorationer, men de flesta köper dem färdiga.

Sidenblommor
Inte ens en så allvarsam sak som en gravsmyckning står emot trenderna. Visst tar det lång tid att förändra trenderna inom gravdekoration, men det har ju hänt lite på de närmaste 20 åren. Alla plastblommor är borta, som ersatts med lite mer naturvänliga sidenblommor men framförallt naturmaterial som är komposterbara.
Det är inte bara på den vanliga kyrkogården som det smyckas utan även på djurkyrkogården. Där man vill hedra sina avlidna hundar och katter som också har varit familjemedlemmar.

Vackra lyktor
På djurkyrkogården i Visby är det värt ett besök en kväll under Allhelgonahelgen. Den mörka skogen med alla vackra lyktor som lyser. Det ser nästan ut som att hela skogen brinner. Det är mycket effektfullt och nästan sagolikt.
Allhelgonahelgen är till sitt ursprung en märklig blandning av kristet och hedniskt. Låt oss först titta på det kristna inslaget. På 700-talet började den romersk-katolska kyrkan fira en fest för alla helgon och martyrer den 1 november, och det gör vi än idag. Den hedniska inblandningen kommer från de gamla britterna, det keltiska folk som bodde i England vid vår tidräknings början. Den 31 oktober som var sommarens sista dag, och deras nyårsdag. Denna dag skulle dessutom alla kor drivas hem från betesmarkerna.

Andevärlden
Denna natt trodde britterna att onda väsen, som häxor, älvor, demoner och inte minst spöken var i farten och brukade därför tända eldar i det fria för att jaga bort sådant otyg. Det är den enda natt på året som porten till dödsriket står öppen. Det var då som alla som dött under året skulle överlämnas till himmelriket eller dödsriket. Precis som de döda som ansågs vakna upp denna natt och återvända hem.
Eldarna som både skrämde bort allt ont och samtidigt skulle vägleda de döda så att de kunde hitta hem. Även mat och dryck sattes ut till besökare från andevärlden. Man fortsatte att tända ljus men då tändes ljusen hemma.
Traditionen fortsatte men för ungefär 100 år sedan började man tända ljus även på graven. Det där med att tända ljus på graven är både en kristen och hednisk tradition.
Det var irländarna som tog med sig traditionen från hemlandet till USA på 1840-talet. Som den först kallades för "All hallows eve", det engelska ordet för "helgonafton", kvällen före alla helgons dag, så småningom med namnet Halloween. Det utvecklades med tiden att barnen gjorde spöklampor av urholkade pumpor.

Halloween
Halloween-lyktan kallades också för "Jack-o´-lantern" eller "Jack of the lanterna". Efter den gamla Irländska legenden om smeden Jack som överlistade djävulen för att slippa hamna i helvetet efter sin död. Men sen vägrades inträde i himlen på grund av sina onda handlingar. Han är därför på evig vandring i sökande efter en viloplats och bär en urkarvad majrove-lykta för att lysa upp sin färd.