Släkten som bytte sågen mot nål och tråd

- Jag älskar kläder och är lycklig när jag jobbar med herrkläder! Det måste ligga i blodet, eller hur farsan, säger Sandra Ekström och klappar till pappa Börje på axeln.
Det blodet har runnit genom tre generationer skräddare. Sandra kan bli den fjärde.
Men kanske kunde det lika gärna ha varit fyra generationer snickare?
Vad är det som gör att man blir det man blir? Varför blev Sandra Ekströms farfars far skräddare?
När släktforskaren Mats Ekedahl som kund besökte Ekströms kläder på Östertorg ledde ett samtal med nuvarande ägaren Börje Ekström till ett sökande bakåt i tiden.
- Jag är jättedålig på släkthistorien, och jag träffade aldrig min farfar, förklarar Börje.
- Och jag träffade inte heller min farfar, det är många i släktträdet vi inte känner till, fyller Sandra i.
Börjes och Sandras föregångare dog relativt unga. De finns bevarade på fotografier i skrädderiet på herrekiperingens bottenvåning, och genom Mats Ekedahls efterforskningar vidgas bilden av dem något.

Vi börjar i Hejdeby den 29 december 1883 när Elias Ekström ser dagens ljus för första gången i sitt 57-åriga liv. 1902 flyttar Elias från hemmet vid Nickarve till Visby. Där får han bo hos brodern Lars på Stenkumlaväg. Brodern tituleras stationskarl och arbetar på järnvägsstationen en bit därifrån.
De hyr av sågverksägare Andersson och har två skräddare till grannar. En av dessa, Anders Petter Andersson, har mellan åren 1881 och 1894 arbetat som skräddare i New York. Han köper så småningom huset där bröderna bor och startar ett skrädderi på bottenvåningen.
Elias Ekström arbetar en tid som snickare vid brädgården. Men så småningom fastnar i vid nål och tråd hos grannen i huset. Runt 1904 byter han sin bana som träarbetare mot tyg. 21 år gammal ändras hans titel i församlingsboken från brädgårdsarbetare till skrädderiarbetare, och året därpå återvänder till föräldrarna på Nickarve som sådan.
1912 gifter han sig med Sofia Albertina Karlström. Elias arbetar vidare som skräddare i Hejdeby och paret får fyra barn innan familjen 1919 flyttar till Bangårdsgatan 10 i Visby. Där föds sen ytterligare tre barn.
I huset på Bangårdsgatan startar skräddarmästare Elias Ekström den 2 juli 1919 det som i dag lever vidare som Ekströms kläder. Det blir sen sönerna Gösta, Verner och Karl-Erik som tillsammans startar skrädderiet i lokalerna på Österväg år 1949.
Börje Ekström är son till Karl-Erik.
- Jag har ännu kvar namnlappar som farfar sydde fast i kavajerna, och en blå-vit emaljskylt som satt på grindstolpen vid Bangårdsgatan.
- Att han egentligen skulle blivit snickare visste jag inget om. Nu förstår jag bättre varför pappa är som han är och alltid vill hålla på med trä, det ligger i släkten, säger Sandra.
- Ja, jag tycker det är så kul att snickra, men jag har aldrig vetat att det fanns snickare på min fars sida. Men i min mors släkt Swebilius är de finsnickare allihop, förklarar Börje.
När bröderna Ekström öppnade på Öster var fortfarande skrädderiet huvudsaken och låg på övervåningen. I dag har den avdelningen en mer undanskymd tillvaro en trappa ner och man gör mest ändringar av de märkeskläder som säljs.
- I och med att vi har skräddararvet vill vi sälja bra grejer. Vi hinner inte så mycket annat, dessutom är det svårt att ta betalt för skräddarsydda kläder.

Att Börje skulle axla skräddarmästarmanteln var ingen självklarhet. Han läste till rörmokare på gymnasiet. Så här efteråt tycker han att det var där han valde fel, att han egentligen borde ha pluggat till snickare.
- Jag saknar det, hade kanske velat satsa på det men fortstod väl inte att jag var duktig på det. Det får väl bli i ett annat liv, filosoferar Börje.
Så gick det som det gick. Efter studenten 1974 hade Börje två olika rörmokarjobb på gång. Samtidigt blev det en vakans på skrädderiet eftersom en anställd där, som egentligen var rörmokare, fick ett rörmokarjobb. Så Börje hoppade in, blev delägare och stannade till 1991.
- Då tröttnade jag. Jag sålde min del till skräddaren Sören Qviström och gjorde annat under några år. Men 1998 köpte jag tillbaka firman och äger den nu tillsammans med min fru, Katarina.
Kommer då nu 23-åriga Sandra att ta över firman så småningom?
- Jag får den frågan så ofta. Allt jag kan säga är att jag har lite lust att göra det, men vi får se. Jag älskar att jobba med herrkläder, och jag vill lära mig två modespråk till förutom engelskan; franska och italienska.
I sommar kommer Sandra att jobba heltid i firman. Hon har fått god erfarenhet från några år i London, där hon arbetade för Harrods, Mexx och Christian Dior. Hon skickades också på säljkurs i Frankrike, och återvände senare dit under några månader för språkets skull.
- Men jag ville tillbaka till lugnet och den fina miljön här. Det var bra i London, men jag skulle inte vilja bo där igen.
Känner du press på dig att ta över?
- Med den här släkten känner jag lite press eftersom firman kanske går i graven annars. Men jag känner också stolthet över att jag är med, och jag älskar att göra skyltning, att kombinera färger och saker. Och att fokusera till 100 procent på kunden.
- Och pappa har aldrig frågat mig, det är jag jätteglad för. Det är så många andra som frågar om jag ska ta över.
- Det ska inte vara något tvång. Det är jättetrevligt att hon är intresserad, och hon har lärt sig mycket utan att jag har tryckt på, tycker Börje Ekström.